Medellivslängden i Sverige är en av den högsta i världen och har ökat även under 1990-talet. Människors vilja att påverka sin hälsa och kunskapen om det personliga levnadssättets betydelse har starkt bidragit till detta. Hälsan och rörelseförmågan har förbättrats för flertalet svenskar. Den medicinska utvecklingen har gjort att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskat kraftigt. Det finns många positiva tendenser för hälsan i stort. Men hälsan är ojämnt fördelad. Det skiljer 9 år mellan kommunen med högst och den med lägst medellivslängd.

Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala stödet påverkar levnadsvanor som rökning, alkoholkonsumtion samt kost- och motionsvanor. Antalet människor som lever under total social isolering har minskat under efterkrigstiden. Man håller mer kontakt med släktingar nu än tidigare. Det är en väldigt liten andel människor som antas leva helt socialt isolerade – men det är inte samma sak som brister i det sociala nätverket. När livet är koncentrerat kring arbetet kan det innebära att hela det sociala nätverket rämnar vid arbetslöshet och det har många människor råkat ut för under 1990-talet.

Samhället är starkt centraliserat och det måste förändras. 1900-talets sociala ingenjörskonst har inte varit inriktad på att upptäcka funktioner som ger förutsättningar för social gemenskap, utan den har till stor del ägnats åt det socioekonomiska synsättet. Vi vill vända perspektivet och utgå från människan och den nära omgivningen.

Ett decentraliserat samhälle har bättre förutsättningar att ge människor inflytande och en överblickbar närmiljö som har stor betydelse för hälsans utveckling. Människors möjlighet att ha makt över vardagen är en av de grundläggande förutsättningarna för ett lyckat folkhälsoarbete. Mekanismer och funktioner i det lokala samhället kan fungera som drivkrafter i folkhälsoarbetet.

I samhällen med väl utvecklade sociala nätverk mår människor bättre. Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar dåliga miljöer som gör att människors hälsa, både fysiskt och psykiskt, påverkas. Ofta är det enkla mekanismer eller träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår bättre. Detta synsätt löper tvärs igenom socioekonomiska, regionala och könsmässiga skillnader och utgår från mikroperspektivet.

En betydande del av folkhälsoarbetet under efterkrigstiden har grundat sig på att utjämna ekonomiska skillnader vilket har varit korrekt. Idag är situationen annorlunda.

Forskningen utgår ofta från det socioekonomiska perspektivet, trots att förklaringarna kan vara mer komplicerade. Skillnaden i hälsa är inte så enkel som att bara konstatera att det skiljer mellan olika socioekonomiska grupper. Det finns andra betydande skillnader.

Centerpartiet anser att det i Sverige bör initieras ett omfattande forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social integration och vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör utgå från mikroperspektivet, familjen, de sociala nätverken och den yttre närmiljöns betydelse för människors hälsa. Arbetslivsfondens projekt var ofta arbetsmiljörelaterade och forskningen som låg bakom var tvärsektoriell. Forskningsprogrammet bör omfatta idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer m.m. för att ge den tvärsektoriella kunskap som efterfrågas. Det är några av de åtgärder vi föreslår i denna motion.

2 Inledning

Centerpartiet lade 1962 en motion om den svenska socialpolitikens inriktning till riksdagen. Den undertecknades av partiordförande Gunnar Hedlund m.fl. och inleds på följande sätt:

Strävan efter god trygghet har varit en av de starkaste drivkrafterna bakom de många sociala reformerna i svensk politik under det senaste halvseklet. Som ett resultat av dessa reformer, vilka nu utbyggts och med sina skyddsverkningar berör hela vårt folk, är vi garanterade ett i stort sett acceptabelt ekonomiskt grundskydd och stöd vid olika perioder av ökat hjälpbehov i vårt liv, från nyföddhetsperioden in i ålderdomen.

Den trygghet som åsyftas har emellertid hela tiden övervägande varit den ekonomiska. Samtidigt har det emellertid stått klart att behovet av trygghet och trivsel i tillvaron inte enbart eller ens huvudsakligen är ett ekonomiskt problem. Det är allmänt omvittnat att ett mycket stort antal människor i dagens samhälle saknar trygghet och trivsel, trots att deras ekonomiska villkor är fullt tillfredsställande. Vi vet sålunda att företeelser som alkoholmissbruk, kriminalitet, skilsmässor och självmord, som alla förekommer i relativt stort och ständigt stigande antal, till stor del är uttryck för sådan bristande trygghet och trivsel. Vi vet även att i runt tal var tredje kvinna och var fjärde man i de arbetsföra åldrarna lider av psykisk ömtålighet, som vid t.o.m. relativt måttliga belastningar ger anledning till nervösa besvär med eller utan ledsagande sjukdomssymtom. Det har beräknats att åtminstone var tredje patient, som söker läkare, lider av sådana sjukdomar. Det kan uppskattas att ca en tredjedel av all sjukfrånvaro, f.n. 60 miljoner sjukdagar per år, orsakas av dessa stressjukdomar. Bakom allt detta ligger ett stort mått av mänskligt lidande och miljardförluster för samhället.

Det står klart att det här rör sig om nationalekonomiska problem och folkhälsoproblem av allra största betydelse, problem som med sina verkningar berör alla åldrar, yrkesgrupper och samhällsklasser. Trots detta har hela problemkomplexet hittills ägnats ett sporadiskt och splittrat intresse, utan försök till med varandra samordnade profylaktiska och kurativa åtgärder som griper över hela det socialpolitiska verksamhetsfältet. Sammanfattningsvis kan sägas, att vad som behövs är en systematisk anpassning av samhället till individen, till hans biologiskt rotade psykiska och kroppsliga förmåga och behov, inte bara ständiga krav på individen att anpassa sig till ett alltmer komplicerat och på stressfaktorer allt rikare samhälle. Det räcker inte här med enstaka, tillfälliga punktåtgärder på det ena eller andra av de socialpolitiska gebiten. Här krävs ett stort upplagt socialpolitiskt handlingsprogram med syfte att skapa trygghet och trivsel på det psykiska planet som ett viktigt komplement till den ekonomiska trygghet, som redan tillförsäkrats oss. Med föreliggande motion vill centerpartiet ange riktlinjer för ett sådant program.

Motionen skrevs för 35 år sedan. Den rönte stor uppmärksamhet och skapade en livlig debatt. Den kritiserade samhällets ensidiga satsningar på ekonomiskt välbefinnande och att människors behov av trygghet och trivsel i hög grad förbisetts.

Motionen grundade sig på ett helhetsperspektiv i sin syn på individen – att människan är beroende av sin omgivning och att det är många samverkande faktorer som påverkar människans psykiska och fysiska välbefinnande.

Trots att det är 35 år sedan motionen skrevs, går det att instämma i den grundläggande kritiken av samhällsbygget. Människans behov och välbefinnande glöms många gånger bort i ett alltför materialiserat och sektoriserat samhälle, där varje sektor ser till sitt eget bästa medan den samlade synen på individens möjligheter, ansvar och välmåga glöms bort.

2.1 Folkhälsoarbetet inför nästa sekel

Regeringen har tillsatt en kommitté vars uppdrag är att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. ”Målen skall vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar funktionsnedsättning, sjuklighet och död.” (Dir.1995:158.)

Kunskapen om att människans påverkan på miljön kan ödelägga de ekologiska systemen genomsyrar i allt högre grad de politiska beslut som fattas. Centerpartiet har varit mycket pådrivande i detta arbete som idag ses som självklart. Det behövs hållbar utveckling även i ett hälsopolitiskt perspektiv. Samhällsutvecklingen bör gå i riktningen mot att människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv och att de politiska beslut som fattas ska grundas på principen om hållbar hälsoutveckling.

En hållbar hälsoutveckling bör också inkludera ett hälsojusterat BNP-mått. Ekonomisk tillväxt behöver inte betyda ett mått på social utveckling, speciellt om stora grupper av befolkningen inte får del av de växande resurserna. Nationalräkenskaperna bör därför inkludera positiva respektive negativa effekter på folkhälsan på samma sätt som man söker inkludera miljöeffekterna i en ”grön BNP”.

Det måste finnas en rimlig avvägning mellan det som anses folkhälsopolitiskt motiverat och människans önskan. Därför är det också så viktigt att folkhälsoarbetet utgår från den enskilde individen och dennes vilja.

Folkhälsoarbetet måste grundas på att öka människors delaktighet, och en betydande del av den ojämlika hälsan grundar sig på människors olika möjlighet till inflytande över sitt eget liv.

Centerpartiets utgångspunkt för folkhälsoarbetet är, som uttryckts ovan, att det ska genomsyra allt samhällsarbete. Kommittén bör få i uppdrag att presentera en strategi kring hållbar utveckling i ett hälsoperspektiv och presentera hur sektorsgränser ska brytas och hur befintliga beslutssystem kan förändras. Detta bör ges regeringen till känna.

2.2 Mål och riktlinjer för folkhälsoarbetet

Centerpartiet anser att ett målmedvetet folkhälsoarbete måste innebära att grundläggande strukturer i samhället förändras. Människors lika rätt och värde ska vara utgångspunkten.

Människor söker livskvalitet som inte grundar sig på ekonomisk lycka utan snarare på välbefinnande. Om människor har makt över sitt eget liv och ser möjlighet till förändringar är risken för ohälsa mindre. Individen har ett ansvar för sin egen livsstil och sina levnadsvanor.

Folkhälsoarbetet ska genomsyra allt samhällsarbete på samma sätt som miljöarbetet gör idag. Det handlar om att förändra strukturer, om att ge människor makten och en målmedveten strategi från samhällets sida. Alla människor, institutioner och organisationer måste vara en del av detta arbete.

Miljöarbetet är idag en självklar del i allt samhällsarbete. I nästa sekel ska folkhälsoarbetet ha samma självklara roll.

2.2.1 Utjämna sociala skillnader

Levnadsvanorna är ofta starkt sammanknippade med ekonomiska villkor, utbildning, sociala nätverk och medverkan i samhället. Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper är mycket tydlig beroende på övriga levnadsbetingelser. Folkhälsoarbetet måste utgå från att minska dessa skillnader. I direktiven till Nationella hälsomål pekar regeringen ut skillnaden mellan olika etniska grupper. Centerpartiet anser att detta i hög grad kan förklaras med sociala skillnader. Därför anser vi att detta bör ingå som en naturlig del under detta mål.

2.2.2 Utjämna regionala skillnader

Folkhälsoarbetet ska inriktas på att minska de regionala skillnaderna. I de senare årens folkhälsorapporter framkommer allt tydligare att det finns stora regionala skillnader, mellan olika landsdelar och inom län och städer, i befolkningens hälsotillstånd. Ofta sammanfaller dessa med de socioekonomiska skillnaderna men allt kan inte förklaras med detta faktum. Det finns levnadsvanor som inte kan förklaras med sociala klasskillnader, exempelvis matvanor, klimatskillnader och sociala nätverk.

2.2.3 Utjämna skillnader mellan könen

Folkhälsoarbetet ska inriktas på att minska skillnaden i hälsa mellan kvinnor och män.

Det märks skillnader i hälsa mellan kvinnor och män och problemen är olika. Därför krävs riktade insatser för att förbättra hälsoutvecklingen och ökade insatser behöver göras för att uppmärksamma kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling. Skillnaderna i ohälsans fördelning har ofta grundat sig på klasskillnader. Därmed har kvinnoperspektivet glömts bort. Analyser av och forskning kring hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika kvinnosjukdomar och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa kvinnors situation ur andra perspektiv.

2.2.4 Utveckla den sociala gemenskapen

Folkhälsoarbetet ska inriktas på att utveckla mekanismer för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället.

Vad vi här anfört om det framtida folkhälsoarbetet bör ges regeringen till känna.

3 Positiva och negativa tendenser

Medellivslängden i Sverige är en av den högsta i världen och den har ökat med 5,3 år för män och 6,6 år för kvinnor sedan år 1960. Under 1960- och 1970-talen ökade medellivslängden för kvinnor kraftigt. Under senare år har ökningen varit större för män än för kvinnor. Män lever i genomsnitt 76,5 år och kvinnor 81,5 år.

Människors vilja att påverka sin hälsa och kunskapen om att det personliga levnadssättet har betydelse för hälsan har starkt bidragit till att medellivslängden ökat. Hälsan och rörelseförmågan har förbättrats för flertalet svenskar. Den medicinska utvecklingen har gjort att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar kraftigt minskat. Levnadsvillkor och levnadsvanor har förbättrats. Till exempel har minskade rökvanor gjort att människor lever längre. Förändrade alkoholvanor har också bidragit till att öka medellivslängden. Det finns många positiva tendenser för hälsan i stort.

Svenska barn tillhör de friskaste i världen och spädbarnsdödligheten är mycket låg, troligen den lägsta i världen. Spädbarnsdödligheten (döda under första levnadsåret) uppgick under början av 1900-talet till ca 40 per 1 000 levande födda, och ligger nu under 4 per 1 000 födda barn. Utvecklingen beror säkert på flera samverkande faktorer: bättre hygien, vaccinationer samt mödravårdens övervakande och förebyggande funktioner. Även under 1990-talet har spädbarnsdödligheten reducerats. T.ex. har informationen om förebyggande insatser mot plötslig spädbarnsdöd gjort att antalet fall minskat från 146 till 41 under perioden 1990 till 1995.

Det finns dock oroande tendenser under 1990-talet i barn- och ungdomsgruppen. Den psykiska hälsan och levnadsvanorna har försämrats hos vissa barn. Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden riskerar att skapa frustration och utanförskap.

Sverige är ett relativt homogent land. Ändå märks skillnaderna i livslängd och hälsotillstånd tydligt mellan olika delar av landet. Spännvidden ifråga om livslängd mellan länen är till exempel 2,3 år för män – mellan Gävleborgs län med 74,7 år och Kronobergs län med 77 år - och 1,9 år för kvinnor – mellan Värmland med 80,2 år och Halland med 82,1 år (genomsnitt 1992–96).

Socialstyrelsen sammanfattar i sin Folkhälsorapport 1997 att det märks en ogynnsam hälsoutveckling för män i norra glesbygden och för fler invandrargrupper. Under 1980-talet var hälsoutvecklingen bättre för män än för kvinnor och bättre för tjänstemän än för arbetare. Segregationen i samhället syns tydligt i både medellivslängd och i ohälsotal ¹. Städer är delade och skillnaden mellan olika kommuner mätt i medellivslängd är upp till 9 år.

Det finns ett tydligt samband mellan ensamhet eller bristande social förankring och dålig hälsa. I de områden där nätverken är starka och det civila samhället är utvecklat lever människor längre och mår bättre under livstiden.

En ökande andel kvinnliga arbetare besväras av sjukdomar i rörelseorganen. De sociala skillnaderna i hälsa tenderar att öka bland kvinnor. De är större bland män, även om det inte förändrats så mycket under 1980-talet. En oroande utveckling är att kvinnliga arbetare röker i större utsträckning och motionerar mindre än såväl tjänstemän av båda könen som manliga arbetare.

I stort sett utvecklas svenskarnas hälsa väl men det finns tydliga orosmoln som är kända sedan tidigare. Dessa riskerar att bli ännu tydligare om inte samhällets struktur förändras. Människor som lever under svåra ekonomiska förhållanden och har få sociala kontakter har nu som tidigare sämre hälsa.

Familjen och den lokala gemenskapen är av stor betydelse för hälsan. Människor behöver gemenskap, kärlek och social förankring för att må bra – både till kropp och själ. Ensamhet och utanförskap är ett av vår tids största hot mot hälsan.

4 Social miljö, inre miljö

Människors hälsa påverkas av den nära miljön – förekomsten av sociala nätverk och socialt stöd, av livsstil och levnadsvanor. Men hälsan påverkas också av yttre faktorer som utbildning, boende, hälso- och sjukvård m.m. I de flesta fall är det politiska beslut och deras konsekvenser som påverkar människors hälsa. I detta avsnitt vill vi fokusera på några av de sociala faktorerna som påverkar människors hälsa.

Familj, anhöriga och vänner har stor betydelse för hälsan. Det sociala stödet påverkar levnadsvanor som rökning, alkoholkonsumtion samt kost- och motionsvanor. Människor som lever under total social isolering har minskat under efterkrigstiden. Man håller mer kontakt med släktingar nu än tidigare. Det är en väldigt liten andel människor som antas leva helt socialt isolerade – men det är inte samma sak som brister i det sociala nätverket. När livet är koncentrerat kring arbetet kan det innebära att hela det sociala nätverket rämnar vid arbetslöshet och det har många människor råkat ut för under 1990-talet.

4.1 Närmiljön

Familjen och den närmaste miljön är av mycket stor betydelse för människors hälsa. Bra sociala nätverk och en trygg omgivning gör att individen mår bättre. Ekonomiska problem, låg boendestandard, instabila familjeförhållanden och svårigheter att få kontakt med omgivningen ökar risken för problem med den psykiska och fysiska hälsan. Människor som slits från sina sociala nätverk och tvingas flytta kan riskera ökad ohälsa.

Centraliseringen har skapat vanmakt hos många människor och vanmakt leder till ohälsa. Möjligheten att påverka sin egen livssituation är svårare i ett centraliserat samhälle. Människor som upplever att tillvaron går att överblicka och hänger ihop på ett meningsfullt sätt har en bättre förmåga att klara tillfälliga livskriser.

Områden med ett ensidigt näringsliv och hög risk för arbetslöshet, där försörjningsmöjligheterna är begränsade, de sociala kontakterna färre och tillgången till utbildning är sämre, har i huvudsak en lägre medellivslängd än andra områden. Främst är det glesbygder som är berörda av dessa förhållanden och det gör att människors allmänna hälsotillstånd är sämre. Den grupp som har bäst hälsa och lägst förtida dödlighet, de högre tjänstemännen, finns framför allt i storstads- och större tätortsområden. Andra faktorer bakom hälsoskillnader mellan såväl regioner som samhällsklasser kan vara olikheter i kultur och tradition, t.ex. ifråga om matvanor, klimat m.m.

I kommuner och landsting med hög andel sysselsatta, låg andel mottagare av bidrag och arbetslöshetsersättning eller förtidspension är medellivslängden genomsnittligt större än i andra kommuner och landsting.

Sveriges städer är segregerade. Drygt 700 000 ² människor bor idag i utsatta (fattiga) bostadsområden med många sociala problem, hög arbetslöshet och dålig social service. Flera av dessa områden saknar en struktur som gör det möjligt att lära känna andra människor. Den yttre miljön snarare bromsar än främjar sociala kontakter och gemenskap. Människor som har få eller dåliga kontakter löper speciell risk att ytterligare isoleras i dessa områden. Miljön skapar inte heller förutsättningar för ett aktivt föreningsliv. Det kan vara enkla lösningar som ger förutsättningar för en bättre social miljö. Ett sådant exempel är den gemensamma tvättstugan i Rinkeby, en av miljonprogramsförorterna till Stockholm.

4.2 Att inte vara behövd

Socialt stöd är av stor betydelse för hälsan. Det finns ett klart samband mellan sköra sociala nätverk och ohälsa och för tidig död.

Ungdomars svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden skapar frustration och känsla av utanförskap, vilket i sin tur påverkar hälsan. Var tredje ungdom född 1974 har uppburit socialbidrag någon gång fram till fyllda 21 år, enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997. Både flickor och pojkar har idag huvudvärk, ont i magen och känner sig nedstämda oftare än för fem år sedan. Fram till 1987 förbättrades skolungdomars hälsorelaterade levnadsvanor, men därefter har andelen ungdomar som dricker mycket alkohol ökat liksom andelen som prövat narkotika. Det finns en risk att denna oroande utveckling när det gäller levnadsvanor förstärks av de sociala och ekonomiska svårigheter som möter dagens ungdomar. Många står utanför samhällets ekonomiska skyddsnät vilket också kan påverka den egna hälsan.

4.2.1 Arbetslöshet

Samhällsutvecklingen på 90-talet verkar inte ha givit de allvarliga konsekvenserna i befolkningens hälsa som många befarat. En förklaring är att många människor inte varit berörda eller påverkats så mycket av krisen. För dem som drabbats kan det dock ha lett till en negativ påverkan på hälsan eller i varje fall på levnadsvanor och andra riskfaktorer för ohälsa. Det är dock svårt att säga vilken betydelse som arbetslöshet har för den enskilda personen eftersom det ofta är en mängd faktorer som påverkar hälsan. Studier pekar på att arbetslöshet bidrar till att män ökar sin alkoholkonsumtion och unga kvinnor röker mer, sjukvårdsutnyttjande och läkemedelskonsumtionen ökar, i synnerhet bland äldre. Det psykiska välbefinnandet kan försämras, vilket påverkar hälsan. Arbetslöshet drabbar vissa grupper hårdare än andra och ofta är det samma grupper som sedan tidigare har ett högre ohälsotal, t.ex. arbetare utan yrkesutbildning, män i glesbygd och invandrarkvinnor i fattiga förortsområden.

Väl utbyggda offentliga trygghetssystem är ett sätt att minska riskerna för ohälsa i befolkningen. Bedömare menar att anledningen till att det ännu inte går att se några effekter av arbetslöshet i folkhälsan är att våra trygghetssystem är relativt väl utvecklade. Det finns anledning att påpeka att många ungdomar står utanför trygghetssystemen. Detta kan komma att få konsekvenser i folkhälsan.

En annan viktig orsak till att arbetslösheten inte verkar ha fått de konsekvenser på folkhälsan som vi hyst farhågor för är att en stor andel av barnfamiljerna i Sverige har två inkomster. Drygt tre fjärdedelar av de svenska kvinnorna i åldern 16 – 64 år förvärvsarbetar. Det är fler än i något annat land. Risken att ingen i familjen kan bidra till försörjningen är därför mindre än i andra länder. De ekonomiska konsekvenserna av arbetslöshet har därför sannolikt minskats. Ensamförsörjare som blir arbetslösa utgör däremot en riskgrupp för vilken samhällets stödinsatser är speciellt viktiga.

I Danmark var arbetslösheten länge ungefär så hög som den är i Sverige idag. Där har gjorts en stor registerstudie av personer som varit långvarigt arbetslösa och deras barn (födda 1966 och 1973), som sammanfattas i Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997. Den visar att hälso- och familjeproblem liksom självdestruktivt beteende är påtagligt överrepresenterade i dessa familjer. Barnens risk att uppleva en familjeupplösning eller att en förälder försökt begå eller begått självmord, var dubbelt så stor som bland deras jämnåriga. Omkring tre procent av de långvarigt arbetslösas barn hade varit med om att en eller båda föräldrarna utsatts för våld som ledde till sjukhusintagning, vilket är tre gånger så vanligt som bland deras jämnåriga.

De föräldrar som varit långvarigt arbetslösa hade väsentligt sämre hälsa än sysselsatta föräldrar; de hade dubbelt så ofta psykisk sjukdom och vårdades ofta för neuroser, magsår, olycksfallsskador och missbruksproblem. Barnen till långvarigt arbetslösa hade oftare än andra barn hälsoproblem som luftvägsinfektioner, magont, psykiska störningar, olycksfall m.m.

Det kan ibland vara svårt att avgöra om problemen är en följd av arbetslösheten eller i själva verket är orsaken till den. Det visade sig dock att ett år med långvarig arbetslöshet följdes av en överrepresentation av sociala förändringar som familjeupplösning, kriminalitet och självdestruktivitet som missbruk och självmord. För föräldrar som fått arbete igen minskade riskerna.

Eftersom arbetslöshet i synnerhet drabbar grupper som är särskilt sårbara också på andra sätt, skulle de refererade problemen kunna vara konsekvenser av de arbetslösas sociala bakgrund, t.ex. föräldrarnas utbildning, snarare än av arbetslösheten. Analyserna visar dock att överriskerna består, om än mindre markant, när man tar hänsyn till föräldrarnas yrkesutbildning och en rad andra bakgrundsförhållanden. Man fann t.ex. en 40-procentig överrisk för barn, som i tonåren hade någon arbetslös förälder, att själva vara arbetslösa vid 27 års ålder – oavsett övriga förhållanden av betydelse.

Långvarig arbetslöshet riskerar att leda till ökat missbruk och psykiskt lidande. Enda kända sättet att förhindra dessa effekter är att pressa ned arbetslösheten – och skapa förutsättningar för en arbetsmarknad som är utvecklande för individen och där alla kan utföra en uppgift. Detta kan inte främst lösas inom folkhälsoarbetets ram men vi måste ändå påpeka effekterna av arbetslösheten i en motion om folkhälsa. Arbetslösheten är ett av västvärldens största problem – och människor far illa av dess effekter.

4.3 Stress

Ökad arbetstakt och minskad bemanning kan bidra till svårigheter att koppla av på fritiden. Sedan 1991 har andelen kvinnor som efter arbetstidens slut har svårt att koppla av tankarna på jobbet (minst en gång i veckan) ökat med hela 23 procent. Bland män har andelen ökat med 15 procent. Därmed hade lika stor andel av kvinnor som av män detta problem år 1990. Det är särskilt vanligt bland tjänstemän, i synnerhet bland dem som i sitt yrke arbetar med människor.

De psykiska kraven ökar i många yrken i arbetslivet. Detta behöver inte innebära negativa konsekvenser för hälsan, förutsatt att beslutsutrymmet är tillräckligt stort. Om arbetsorganisationen är dålig och människor har liten möjlighet att påverka sitt arbete samtidigt som kraven är höga ökar risken för negativ stress. Andelen anställda med både omväxlande och psykiskt krävande arbeten har ökat under 1970- och 1980-talen. Däremot minskade andelen arbeten som varken är krävande eller enformiga, medan andelen enformiga arbeten är ungefär densamma.

4.4 Utbildning

En betydande del av folkhälsoarbetet under efterkrigstiden har grundat sig på att utjämna ekonomiska skillnader vilket har varit korrekt. Idag är situationen annorlunda. Forskningen utgår ofta från det socioekonomiska perspektivet, trots att förklaringarna kan vara mer komplicerade. Skillnaden i hälsa är inte så enkel som att bara konstatera att det skiljer mellan olika socioekonomiska grupper. Det finns andra betydande skillnader. En av de främsta är utbildningsnivån.

Lågutbildade löper flera risker som påverkar hälsan. De har större risk att drabbas av arbetslöshet, de röker mer, löper större risk att drabbas av förslitningsskador, äter sämre och har ofta ett begränsat socialt umgänge. Därmed är satsningar på att höja utbildningsnivån i Sverige av största betydelse för en förbättrad folkhälsa.

Centerpartiets och regeringens vuxenutbildningssatsning Kunskapslyftet får betydelse för att utjämna hälsoskillnaderna. Utbildningssatsningen riktar sig i första hand till vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar 3-årig gymnasiekompetens, men Kunskapslyftet vänder sig också till anställda kortutbildade. Det är i dessa grupper som de största riskerna för dålig hälsa finns.

4.5 Alkohol

Dryckesmönstret i Sverige har förändrats. Under hela 1980-talet minskade försäljningen av spritdrycker medan andelen vin och öl ökade. Alkoholförsäljningen mätt i ren alkohol har minskat under en följd av år. Försäljningen av alkohol avspeglar inte hela konsumtionen. Det finns ett mörkertal beroende bland annat på hemtillverkning och tax-free-inköp. Minst 15 procent och möjligen ända upp till 30 procent av de konsumerade spritdryckerna är svartsprit. Nästan hälften av alla 16-åringar har någon gång druckit olovligen framställd eller införd sprit. Konsumtionen av alkohol bland ungdomar ökar.

Ungefär 10 procent av de vuxna männen i Sverige är sannolikt högkonsumenter av alkohol och dubbelt så många kommer under sin livstid sannolikt att få alkoholrelaterade skador och problem. Bland kvinnor är andelen högkonsumenter av alkohol betydligt mindre. Hög alkoholkonsumtion kan leda till olycksfall, skador, våld, familjetragedier och alkoholrelaterade sjukdomar. Alkoholskador drabbar inte bara dem som är högkonsumenter. Dessa löper visserligen hög individuell risk att skadas. Eftersom normalkonsumenterna är många fler kommer emellertid en stor andel av alkoholskadorna att drabba dem.

4.6 Droger

I Sverige betraktar vi all icke medicinsk användning av narkotika som missbruk. Begreppet missbruk omfattar därmed mycket skiftande former av narkotikaanvändning.

Det experimentella narkotikamissbruket bland unga har sedan början av 1980-talet legat stabilt på en internationellt sett mycket låg nivå. I de senaste undersökningarna rapporteras emellertid en tendens till ökning. Sex:s procent av 16-åringarna har erfarenhet av narkotika enligt det senaste årets undersökning mot 3 till 4 procent under en följd av år dessförinnan. Detta skall jämföras med i början av 1970-talet då motsvarande siffra var ca 14 procent bland flickorna och 12 procent bland pojkarna. Det finns regionala skillnader. Enligt SKOPs undersökning 1993 bland ungdomar mellan 16 och 25 år var det fem gånger vanligare att de från storstadsområdena prövat narkotika (10 procent) än från orter med mindre än 20.000 invånare (2 procent). Ökningen under nittiotalet, även om den är liten, är oroande inför framtiden. Ett ökat experimentellt missbruk leder till att rekryteringsbasen för tung narkotika ökar, speciellt i perspektivet att arbetslösheten är hög och därmed de sociala problemen större.

Det övergripande narkotikapolitiska målet om ett samhälle fritt från icke-medicinskt bruk av narkotika bör ligga fast. Sverige har i jämförelse med andra länder en låg andel som brukar narkotika. Sverige har prövat båda vägarna. I mitten av 60-talet genomförde vi ett försök med legal förskrivning av narkotika.

Ett narkotikafritt samhälle är ett högt ställt mål som ger uttryck för samhällets hållning till narkotikan: att vi inte accepterar att narkotikan integreras i samhället och att vi strävar efter ett samhälle där narkotikamissbruk förblir en marginell företeelse. Ett narkotikafritt samhälle är en vision som uttrycker optimism och en positiv människosyn. Det går att hejda narkotikans framfart och det går att rehabilitera missbrukare.

5 Fysisk miljö

I nya tider växer nya riskfaktorer fram. Miljöskadlig verksamhet påverkar även människan. Luftföroreningar, kemikalier och miljövådligt material kan uteckla allergier och astma. Dålig inomhusmiljö med undermålig ventilation, tobaksrök och höga radonhalter kan göra att sjukdom utvecklas. Hälsoeffekterna av många föroreningar i miljön som människor exponeras för är för dåligt kända. Ofta är exponeringen för en enstaka förorening inte tillräckligt stor för att förklara enskilda hälsoeffekter. Ibland samverkar yttre riskfaktorer, t.ex. radongas med tobaksrökning.

Trafikolyckor och andra skador kan få förödande konsekvenser för individer. Samtidigt är de kostsamma för samhället. Förebyggande arbete för att undvika olyckor är en viktig del i folkhälsoarbetet. Andra sektorer än hälso- och sjukvårdsektorn har ofta tagit på sig ett stort ansvar för att undvika olyckor, t.ex. trafiksektorn och bilindustrin.

5.1 Allergi

Allergierna fortsätter att öka. Det är en trend i hela västvärlden och börjar nu rapporteras även från utvecklingsländerna. Flertalet studier visar att förekomsten av någon form av allergi eller någon form av överkänslighet har ökat under 1980-talet bland barn och vuxna.

De senaste rikstäckande uppgifterna om förekomsten av allergiska besvär är från undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) 1988/89. Drygt en tredjedel av befolkningen 16–84 år uppgav sig då ha någon form av allergi eller annan överkänslighet, 39 procent av kvinnorna och 31 procent av männen. Enligt föräldrarna hade 10 procent av förskolebarnen och 20 procent av skolbarnen någon allergi eller överkänslighet. Allergiförekomsten verkar ha ökat kraftigt både hos förskolebarn och skolbarn och fördubblats under en tioårsperiod.

5.1.1 Boendet

En god bostad var länge en viktig del av folkhälsopolitiken. Det tidiga 1900-talets trånga, kalla och fuktiga bostäder är nu borta och problemen är annorlunda. Vi tillbringar ca 90 procent av vår tid inomhus. Den ökande andelen allergier och annan överkänslighet tros bero på brister i inomhusmiljön som t.ex. dålig ventilation, nya byggnads- och inredningsmaterial samt att vi inte städar lika ofta som förr. Uppskattningsvis har hälften av landets skolor och förskolor enligt Boverket bristfällig ventilation.

Ett flertal myndigheter och centrala organisationer har gemensamt utlyst år 1999 till ett innemiljöår. Genom samordnade budskap ska man sprida information och kunskap till såväl byggsektorn som till allmänheten för att säkra ett hälso- och miljöriktigt byggande, förvaltning och brukande.

5.1.2 Radon

Höga halter av radon i bostäder och andra lokaler anses vara en av de stora hälsoriskerna i inomhusmiljön, särskilt i kombination med rökning. I 70 000 – 120 000 småhus och i 20 000 – 80 000 lägenheter ligger radonhalten över Socialstyrelsens gränsvärde för sanitär olägenhet. År 1993 uppskattades att 35 000 av dessa hade spårats och 15 000 hade åtgärdats, enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997. Sedan dess har ytterligare bostäder åtgärdats men fortfarande återstår ett omfattande arbete med att minska exponeringen för radon.

Uppskattningsvis kan 400–900 lungcancerfall per år i Sverige hänföras till radon i bostäder (av totalt ca 27 000 fall av lungcancer varje år). En uttalad samverkan ses mellan tobaksrökning och exponering för radon. Merparten av dessa fall inträffar hos rökare men även icke rökare löper förhöjd risk.

År 1988 infördes ekonomiskt stöd för radonsanering av småhus. År 1998 föreslås att anslaget ska omfatta 12 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden för åtgärderna har varit 27 900 kronor och det genomsnittliga bidraget har uppgått till 12 000 kronor. Under 1996 beviljades drygt 1 200 egnahem radonbidrag.

5.1.3 Elallergi

Förekomsten av elöverkänslighet är omdiskuterad. Socialstyrelsen har i en genomgång av forskningsrapporter inte funnit några samband mellan lågfrekventa elektriska fält och de symtom som anses förekomma. Detta synsätt har blivit praxis och därmed har också överklagade bostadsanpassningsbidrag för elsanering avslagits. Bristen på forskning medför att det finns svårigheter att fastställa en sjukdomsdiagnos.

I den forskningspolitiska propositionen gavs Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att utarbeta en forskningsöversikt och genomföra en utvärdering av både svenska och internationella forskningsresultat inom området. Detta bör ske med stor skyndsamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är ett problem att människor som lider av elöverkänslighet inte tas på allvar. Även om det inte finns vetenskapliga belägg för sambandet mellan de uppgivna symtomen och elektriska fält, upplever människor ett stort lidande med svåra sociala konsekvenser. Detta bör mötas med medkänsla och respekt.

5.2 Buller

Buller är kanske samhällets största stressfaktor och berör många människor på ett eller annat sätt. De största källorna till bullerstörningar är trafiken samt störande grannar. I Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 uppskattar man att ungefär fem till tio procent av landets befolkning är mycket störda av trafiken och ungefär två till sex procent av befolkningen är störda av sina grannar. Ungefär 1,5 miljoner människor i landet beräknas exponeras för bullernivåer från trafiken utanför sin bostad.

Buller är inte samma sak som högt ljud utan ska snarare definieras som icke önskvärt ljud. Buller är ett folkhälsoproblem och kan leda till koncentrationssvårigheter och ge skador på hörselorganen som i sin tur kan få sociala konsekvenser för den enskilde. Den vanligaste effekten av buller är att det framkallar allmänt obehag och stress. Effekterna är därmed inte direkt kopplade till sjuklighet i egentlig bemärkelse, utan leder till en allmänt försämrad livskvalitet.

5.3 Tobak

Tobakens skadeverkningar är väl kända. Det är glädjande att rökningen minskar, även om minskningen bland kvinnor inte är lika kraftig som bland män. Andelen män som röker dagligen har minskat från 36 procent 1980 till 22 procent 1995 och motsvarande minskning för kvinnor är från 29 procent till 23 procent. Det finns stora regionala skillnader i tobaksvanor. I Västerbottens län är 19 procent av männen dagligrökare och i Malmö 29 procent. Bland kvinnorna varierar rökningen mellan 16 procent på Gotland och 30 procent i Kalmar län.

Tobaksrök är en betydande riskfaktor i inomhusmiljön, inte bara för allergiutvecklingen utan också för uppkomst av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Tobakslagen infördes 1993 och skärptes 1995. Lagen förbjuder rökning bland annat i lokaler dit allmänheten har tillträde. Riktade informationsinsatser till unga tjejer måste fortsätta. Skolans arbete för att minska rökningen ska inte heller underskattas.

6 Kosten

Kostens betydelse för vår hälsa blir allt tydligare. Ur hälsosynpunkt mindre lämpliga matvanor anses orsaka 30 procent av alla cancerfall samtidigt som de utgör en av de dominerade riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdomar ³.

En ur folkhälsosynpunkt positiv omsvängning av våra matvanor skedde under 1980-talet. Den genomsnittliga konsumtionen av grönsaker och fisk ökade med 12 respektive 6 procent mellan 1983 och 1989 medan konsumtionen av smör minskade med 27 procent. Ännu en positiv trend är att sockerkonsumtionen under samma period minskade med 18 procent. Den totala fettkonsumtionen minskade dock endast med 4 procent.⁴ Det viktigaste ur ett folkhälsoperspektiv är att kosten är varierad. Måltiden har också en viktig social funktion.

Japanerna har den högsta medellivslängden i världen. Det kan inte enbart förklaras med en god ekonomisk utveckling, eller större och bättre medicinska insatser. Den högre medellivslängden kan inte heller förklaras av en mindre andel rökare eller en måttlig konsumtion av alkohol. Den viktigaste faktorn som påverkar medellivslängden i Japan torde vara att konsumtionen av animaliskt fett är mycket lägre där än i flertalet europeiska länder.

Generellt sett har utbildningsnivån betydelse för matvanorna, speciellt bland män. Högutbildade män äter mindre smörgåsfett och mer frukt, grönsaker, pasta och fisk än män med lägre utbildning. Högutbildade kvinnor äter mer grönsaker, ost och pasta men mindre potatis än kvinnor med lägre utbildning. Högutbildades kost innehåller mindre andel fett men mer alkohol än lågutbildades. Lågutbildade kvinnor äter mer socker än högutbildade.

Barn och ungdomar har i vissa avseenden bättre kostvanor än vuxna. De väljer ofta produkter som innehåller en mindre mängd fett. Däremot äter de oftare sockerrika livsmedel, såsom godis och läsk. I en enkätundersökning bland ungdomar i årskurs 9, som gjordes 1994 och 1996, framkom att var tionde elev hoppar över frukosten på vardagarna och samma elever hoppar oftare än andra över skollunchen. Bland elever med bristfälliga frukost- och skollunchvanor är också rökning, användning av alkohol och droger samt skolk och sämre trivsel i skolan vanligare.

Skollunchen är för många barn den viktigaste måltiden och den har störst betydelse för de barn som kommer från hem med ensidiga och oregelbundna matvanor. Arbete med att förbättra trivseln i skolans matsal och att se skollunchen som en del i skolans arbete är av störst betydelse för de elever som har andra problem. Det bör strävas efter att ekologiskt odlad mat serveras i skolan.

7 Många faktorer styr folkhälsan

Människors hälsa och välbefinnande är helt beroende av den miljö man lever i. En god yttre miljö har kanske mindre betydelse om de sociala förhållandena är undermåliga. Goda sociala relationer kan å andra sidan inte helt förhindra ohälsa. Många olika faktorer påverkar människors hälsa och det ena förhållandet följer ofta av det andra.

Det finns en ansamling av risker och riskbeteenden i vissa grupper. Att vara arbetslös, sakna kontantmarginal ⁵, ha ett monotont arbete, sakna känsla av sammanhang och att vara lågutbildad ökar sannolikheten för att ha fler ohälsosamma levnadsvanor. De sociala nätverken och den närmaste omgivningen är av största betydelse för en positiv hälsoutveckling.

Detta gör att insatserna för en förbättrad folkhälsa inte kan ses ur ett strikt socioekonomiskt perspektiv. Flera olika samhällsfaktorer måste samverka. Centerpartiet anser att hälsoarbetet i många fall utgått från arbetslivet och positionen på arbetsmarknaden, när det istället är många andra faktorer som påverkar hälsan.

7.1 Från arbetslivet till livet

Sverige har i internationella jämförelser en bra arbetsmiljö, och ohälsa grundad på förhållandet på arbetsplatsen är lägre än i jämförbara andra länder. En orsak till detta är en mycket medveten satsning på att förbättra arbetsmiljön. Riktlinjer för en offensiv satsning för att förnya arbetslivet och få bort de dåliga arbetsmiljöerna togs bland annat i proposition 1989/90:62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet. Arbetsmiljökommissionen tillsattes och deras uppdrag var att presentera åtgärder för att komma till rätta med farliga och ohälsosamma arbetsmiljöer, förbättra arbetsorganisation och föreslå åtgärder för rehabilitering.

Arbetsmiljökommissionen presenterade och genom arbetslivsfonden administrerades en rad projekt som har bidragit till bättre arbetsmiljö och högre produktivitet.

Centerpartiet anser att vi nu bör göra en motsvarande strategisk satsning på livet utanför arbetet. Kommittén för att utarbeta nationella folkhälsomål är ett steg på vägen. Utgångspunkten bör vara det sociala livets stödjepunkter, familjen, de sociala nätverken och närmiljön.

Forskningsprogrammet bör omfatta idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer m.m. för att få den tvärsektoriella kunskap som efterfrågas. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Historiska erfarenheter

I Sverige har vi en lång och god erfarenhet av att förebygga ohälsa. Omfattande program har genomförts för att hindra lidande och för tidig död bland befolkningen. Arbetet har i de flesta fall varit mycket framgångsrikt och befolkningens medellivslängd är numera bland de högsta i världen.

Sverige har en tradition av folkrörelsearbete och arbetet har i många fall varit inriktat på att förbättra människors hälsa. Nykterhetskampen startade för att minska/stoppa det omåttliga supandet, så att människor skulle ha möjlighet att delta i kampen för demokrati och kunna vara en del i det demokratiska samhället. Kampen för demokrati blev också en kamp för bättre hälsa.

Ett av det första projekten var att minska mödradödligheten. Insatser gjordes redan i slutet av 1700-talet för att utbilda ”jordegummor”. Ambitionen var att det skulle finnas en barnmorska i varje socken. Satsningar gjordes på att utbilda barnmorskor som skulle biträda vid hemförlossningar, då endast 2,8 procent av alla barn under 1800-talet föddes på barnbördsanstalt. Barnmorskorna fick en i Europa unik ställning. Mödradödligheten sjönk under andra hälften av 1800-talet från 450 till 200 kvinnor.

En annan tidig insats var att bekämpa tuberkulosen, en sjukdom som skördade många offer under förra och i början av detta sekel. Strategin för att bekämpa spridningen innebar en kombination av medicinsk rådgivning, information om smittvägar till de sjuka och deras anhöriga, föreläsningar m.m. riktade till folkrörelser och undervisning i folkskolan. Kunskapen om sjukdomen spreds till stora delar av befolkningen. Många människor deltog i att bekämpa farsoten och den kunde med hjälp av dessa insatser kraftigt reduceras.

Våra goda historiska erfarenheter, dels av prevention, dels av folkrörelsearbete, är till nytta när vi ska forma strategier för ökad livskvalité. Människors aktiva medverkan ska vara grunden för folkhälsoarbetet in i nästa årtusende. Detta ska kopplas samman med att folkhälsoarbetet alltid ska bygga på medicinsk kunskap. Historiska erfarenheter visar att detta är möjligt. Hälso- och sjukvården är en viktig del i folkhälsoarbetet.

9 Åtgärder – drivkrafter

För att utveckla ett bra folkhälsoarbete för nästa sekel måste fler aktörer innefattas i arbetet. Det krävs ett mer genomgripande sektorsöverskridande arbete i samarbete med lokala drivkrafter för att folkhälsoarbetet ska lyckas.

Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra insatser för att klarlägga riskfaktorer och ta sitt ansvar för att förbättra miljön inom sitt ansvarsområde.

Det lokala arbetet är centralt för att förebygga ohälsa. Individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön. Ekonomiska faktorer är ofta styrande för vilka satsningar som görs. Folkhälsosatsningar är vanligtvis lönsamma både på kort och lång sikt.

Samhället måste utveckla en samlad strategi för folkhälsoarbetet. Det innebär genomgripande program med förslag till åtgärder inom alla samhällsområden. Varje sektor måste från sin utgångspunkt analysera sin verksamhet. Samtidigt behövs en övergripande strategi från regeringens sida.

9.1 Individens ansvar

Folkhälsoarbetet ska utgå från att individen kan påverka sin livsstil genom att minska riskbeteenden och förbättra sina levnadsvanor.

Alla människor har ett eget ansvar för sin hälsa och sin livsstil. Människors alkohol-, mat-, tobaks- och motionsvanor har stor betydelse för hälsan och är möjliga att påverka. I folkhälsoarbetet ska utgångspunkten vara att människor har en vilja att påverka sin egen livssituation. Många människor behöver stöd och hjälp på vägen – men arbetet måste ändå starta hos den enskilde. Om inte viljan finns att förändra sin egen livsstil är det svårt att göra förändringar. Detta innebär inte att människan ska lämnas utan påtryckningar och påverkan om betydelsen av sunda levnadsvanor. Samhället har alltid ett ansvar att upplysa om faror och hälsorisker.

Flera folkrörelser växer fram vars grund är motion och bättre hälsa. Människors egen vilja att förbättra sin hälsa syns i det ökande antalet medlemmar och utövare inom motionsidrotten. Bland organisationerna märks bl.a. Friskis och Svettis. Det arrangeras också stora tävlingar som baseras på motionsidrottens grund såsom Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen, Tjejmilen, Göteborgsvarvet, Stockholms maraton m.fl. Dessa idrottsfester är av största betydelse för folkhälsan.

9.1.1 Agenda 21-arbete

Miljö- och folkhälsofrågorna har ur organisationssynpunkt mycket gemensamt. De är genuint multisektorella med förankring i flertalet samhällssektorer. Arbetet inom båda dessa områden omfattar såväl strukturella/samhällsinriktade insatser som utbildning och information riktad till enskilda individer. Det finns vidare en direkt koppling mellan dessa områden genom olika typer av miljörelaterad ohälsa samt vad avser metodutveckling och rutiner för miljö- respektive hälsokonsekvensanalyser.

Agenda 21-arbetet initierades 1994 och bedrivs idag i de flesta kommuner. Samtidigt som denna folkrörelse har vuxit fram, vilken givit miljöarbetet en lokal förankring – med en tydlig strategi från den nationella nivån – har ett antal kommuner, ofta i samarbetet med landstingen etablerat lokala hälsoråd. Drygt en fjärdedel av kommunerna har bedömt sitt Agenda 21-arbete som en folkhälsofråga.

De positiva synergieffekterna av en nära samverkan mellan till exempel lokala folkhälsoråd och Agenda 21-grupper och andra miljöorgan kan troligen bli stora, samtidigt som de direkt miljörelaterade hälsoeffekterna på ett bättre sätt kan bevakas och åtgärdas. En samsyn på miljö- och folkhälsofrågorna är naturlig ur ett medborgarperspektiv och ökar förutsättningarna för ett bredare engagemang speciellt för de samhällsinriktade folkhälsofrågorna. De kan också knyta till sig erfarenheter från organisationer och nätverk som arbetar med folkhälsofrågor, till exempel Riksmarschen mot cancer.

9.2 Närmiljön

Goda skäl talar för att förbättrade levnadsförhållanden i närmiljön bäst kan åstadkommas genom sektorsövergripande lokalt utvecklingsarbete i stadsdelar och byar. Lokalt utvecklingsarbete har hittills varit mest framgångsrikt på landsbygden. Utflyttning, industrinedläggelser, försämrad service osv. har erbjudit konkreta och akuta frågor för de boende och andra aktörer att samlas kring.

Lokalt utvecklingsarbete måste utgå från varje bostadsområdes unika problem och möjligheter. Ett områdesperspektiv kräver lokal kännedom om området i fråga, vilket i sin tur kräver en lyhördhet för de boendes kunskaper, önskemål och klagomål. Utvecklingsarbete måste omfatta sociala och fysiska aspekter och även överskrida många sektors- och myndighetsgränser.

På landsbygden finns det ofta ett fungerade föreningsliv att samarbeta med. I städernas miljonprogramområden med stor omflyttning fungerar inte föreningslivet på samma sätt. Där kan det vara mer betydelsefullt att skapa naturliga mötesplatser.

9.3 Kommunernas och landstingens ansvar

Folkhälsoarbetet måste förankras i övergripande målsättningar och strategier. I annat fall riskerar de att prioriteras bort till förmån för mer påtagliga ”kärnuppgifter”. Hälso- och sjukvårdssektorn spelar en jämförelsevis begränsad roll i utvecklingen av folkhälsoarbetet men är trots detta en viktig aktör på den hälsopolitiska arenan. Centerpartiet anser att kommunerna med jämna mellanrum bör göra en folkhälsorapport över hälsosituationen bland innevånarna i kommunen. Det skulle underlätta bedömningar för kommande politiska beslut för en bättre folkhälsa. Regeringen bör föra samtal med Kommunförbundet om insatser på kommunal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.

Under hösten 1995 genomförde Folkhälsoinstitutet i samråd med Kommunförbundet en enkätundersökning för att få en samlad bild av hur folkhälsoarbetet bedrivs och är organiserat i kommunerna. 248 kommuner svarade på enkäten.

Kartläggningen visar att drygt hälften av kommunerna har någon form av hälsoråd. Dessa fungerar vanligen som rådgivare och lyder oftast under kommunstyrelsen. Få av råden har eget kansli och ännu färre har egen budget. Mest representerade i hälsoråden är politiker och tjänstemän från kommunala nämnder/förvaltningar samt tjänstemän från landsting och primärvård.

I 163 kommuner finns det också en eller flera hälsosamordnare med speciell uppgift att stimulera folkhälsoarbetet. Dessa är ofta anställda av landstinget. En fjärdedel av kommunerna uppger att de har en övergripande handlingsplan för folkhälsoarbetet.

De vanligaste frågorna man säger sig arbeta med är allergier, droger och miljö/agenda 21. Dessa frågor är också de man ska prioritera inför år 2000. En fjärdedel av kommunerna har genomfört eller planerar särskilda insatser för att utjämna skillnaderna bland befolkningen.

Flera landsting bedriver idag ett omfattande folkhälsoarbete. Till exempel antog Östergötlands landsting 1995 ett hälsopolitiskt handlingsprogram där man bl.a. prioriterar insatser för att minska skador, rökning och alkoholmissbruk. Liknande handlingsprogram finns i de flesta landsting.

Kommunernas och landstingens roll i folkhälsoarbetet är självklar. De har möjlighet att nära medborgarna, i samarbete med hälso- och sjukvården samt andra aktörer, vara pådrivande i folkhälsoarbetet.

9.3.1 Sjukvårdens ansvar

I vanliga fall når hälsokampanjer de starka mottagarna medan mer sårbara grupper missas. Primärvården, med sin breda kontaktyta, är här en aktör som har särskilda förutsättningar att nå utsatta grupper. I Sverige finns knappast någon struktur med bäring för hälsoområdet som har motsvarande kontaktyta som primärvården när det gäller att komma i kontakt med och ha förtroende hos socialt svaga grupper. Därför är det angeläget att inte definiera bort möjligheten och ansvaret för ett landsting att exempelvis ge primärvården eller barnhälsovården preciserade uppgifter att arbeta befolkningsinriktat inom t.ex. allergiområdet eller något annat område som bedöms angeläget.

Primärvården har ett viktigt meddelaransvar som registrerare (både rent kvantitativt och kvalitativt) av sina iakttagelser rörande de lokala hälsoproblemen och hälsoriskerna. Även här behövs nya modeller för hur den vardagliga epidemiologiska blicken hos distriktssköterskor och distriktsläkare ska kunna förfinas så att deras iakttagelser mer direkt ska kunna bli en tillgång i det befolkningsinriktade lokala samarbetet.

9.4 Statens ansvar

Den nationella nivån har ett ansvar att utveckla strategier tillsammans med myndigheter och institutioner, för preventiva åtgärder för enskilda sjukdomar och för att förändra grundläggande strukturer som påverkar folkhälsan.

Det behövs mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet ska få genomslag. Historiska erfarenheter från arbetet med att minska tuberkulosen är ett exempel, där folkrörelsearbete, upplysningsverksamhet och fältarbete var avgörande för att minska dödsfallen i sjukdomen. Det fanns en vilja från den nationella nivån och man utformade en strategi för att genomföra detta. Det mesta arbetet utfördes på den lokala nivån och människor var involverade i detta arbete.

Agenda 21-arbetet är ett i tiden mer närliggande exempel. En strategi utformades både på internationell och nationell nivå; arbetet har fått mycket stort genomslag. Vi anser att den nationella nivån måste utforma liknande strategier i folkhälsoarbetet. Den ska innehålla en nationell strategi som innefattar mål för kommunalt genomförande samt en tidsplan. Detta bör ges regeringen till känna.

Forskningen är i behov av bra underlagsmaterial för att kunna finna faktorer som påverkar människors hälsa. Det finns bra underlag för att fastställa orsaken för dödsfall. Hälso- och sjukvården är skyldig att rapportera dödsorsak. Därvidlag vet vi exakt hur många människor som avlider till exempel på grund av lungcancer, trafikolyckor, hjärt- och kärlsjukdomar. Hittills har också de materiella levnadsvillkoren kunnat fastställas genom Folk- och bostadsräkningen.

Riksdagen beslutade för några år sedan att ej längre genomföra denna undersökning och det kommer att minska forskningens möjligheter att fastställa andra faktorer som påverkar människors hälsa, t.ex. familjebildning m.m. Folk- och bostadsräkningens avskaffande kommer att få betydande konsekvenser för forskningen om människors hälsa och de bestämningsfaktorer som styr detta. Det statistiska underlag som dessa undersökningar utgjort har varit ett ovärderligt material för folkhälsoarbetet. Centerpartiet anser att det vore av värde att motsvarande undersökning genomfördes, för att ge ett heltäckande underlagsmaterial i folkhälsoarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

9.4.1 Statsrådsansvar

Regeringen tillsatte i december 1995 en statsrådsgrupp för folkhälsa. Uppgiften var enligt regeringsbeslutet att främja arbetet med folkhälsofrågor:

Centerpartiet anser att det är avgörande för ett intensifierat folkhälsoarbete att det finns ett samlat ansvar på högsta nivå. I t.ex. Storbritannien, som i flera avseenden ligger före Sverige i folkhälsoarbetet, har folkhälsofrågorna en särställning genom en folkhälsominister. Vi anser att det är viktigt att regeringen har en samlad syn på folkhälsofrågorna och att de tillåts spänna över flera verksamhetsfält, såsom jämställdhetsfrågorna gör idag.

9.4.2 Hälsokonsekvensanalyser

Metoder för hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Innan viktiga beslut fattas bör en omfattande analys göras av vad det kan få för betydelse för hälsoutvecklingen. Det förekommer idag inom miljöarbetet. Motståndet mot detta var starkt till en början men ses idag i de flesta fall som en självklarhet. Detta bör ges regeringen till känna.

9.4.3 Förorenaren betalar

Miljöavgifter är ett mycket effektivt sätt att minska t.ex. utsläpp eftersom den som förorenar får betala. Miljöavgifter stimulerar till nytänkande genom att förorenaren försöker finna andra lösningar som är mindre miljöskadliga i syfte att minska dessa avgifter. Ekonomiska styrinstrument har visat att ”ouppnåeliga nivåer” är fullt nåbara. Miljöföroreningar har tack vare avgifter minskat betydligt.

Vi anser att producenten bör få ett större ansvar att tillse att miljön inte är skadlig för människan. Det kan till exempel gälla att bostadsföretagen och byggarna får ta ett större ansvar för sjuka hus. Detta bör ges regeringen till känna.

9.5 Internationellt arbete

De stora folkhälsoproblemen i utvecklingsländerna är nära kopplade till fattigdomen och angrips sålunda bäst genom insatser för fattigdomsbekämpning. I centrum för svenskt bistånd på folkhälsoområdet står stöd till uppbyggnaden av nationella system för hälsovård, tillgängliga för alla. På området för barns hälsa inriktas arbetet på förebyggande insatser som vaccinering och amning. Grundläggande inom hälsosektorn är även ökade kunskaper om sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive preventivmedel.

Barn- och mödravård är en viktigt del i det kvinnoinriktade biståndet. Centerpartiet anser att insatserna för att minska mödradödligheten är centrala. Utbildning av barnmorskor i byarna har genomförts med gott resultat i Angola. I Sverige hade just utbildningen av barnmorskor stor betydelse för att minska mödradödligheten vid sekelskiftet. Centerpartiet anser att barnmorskeutbildning i likhet med den som skett i Angola bör ske i fler programländer.

Ett ökande hot mot människors hälsa i utvecklingsländerna är det växande missbruket av alkohol, tobak och andra droger. De multinationella tobaksbolagen och alkoholproducenterna marknadsför hårt sina produkter i fattiga länder. Det stora överskott som finns på narkotika försöker producenterna få avsättning för i bland annat Afrika. Stöd till narkotikabekämpning, lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att minska efterfrågan är nödvändigt.

Även om befolkningsutvecklingen under senare år har visat tecken på att avmattas är ökningen fortfarande alltför stor. En ökande världsbefolkning i kombination med sämre möjligheter till livsmedelsförsörjning är ett av de största hoten mot fattigdomsbekämpningen. Befolkningsutvecklingen utgör även ett direkt hot mot miljön genom att den driver fram en överkonsumtion av naturresurser. Sammantaget utgör befolkningsutvecklingen också ett grundläggande hot mot världsfreden. Genom en högre utbildningsnivå och ökade försörjningsmöjligheter, främst för kvinnor, kan befolkningsutvecklingen hejdas.

Jordbrukspolitiken inom EU måste få en ”hälsosammare profil”. Sakta växer medvetenhet fram om att jordbrukspolitiken har miljömässiga konsekvenser. EU måste avskaffa stödet till tobaksodlingen. På motsvarande sätt måste de jordbruks- och livsmedelspolitiska besluten belysa de hälsomässiga konsekvenserna.

10 Hemställan

[1]

Ohälsotal definieras som summan av antalet sjukdagar, dagar med förtidspension/sjukbidrag och dagar med arbetsskadeförsäkring, dividerat med antalet sjukförsäkrade.

[2]

Enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997.

[3]

Ur Samhällets hälsopolitik 1994 – 2004 av Göran Dahlgren

[4]