I propositionen föreslås att Handikappinstitutet ombildas till en ideell förening med en styrelse bestående av tre representanter för vardera staten, Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Samtidigt föreslås att namnet ändras till Hjälpmedelsinstitutet (HI). En viss myndighetsutövning skall kunna uppdras åt HI.
Vi finner själva formen ”ideell förening” märklig i sammanhanget, eftersom det i praktiken innebär att Hjälpmedelsinstitutet undandras från politisk kontroll och inflytande. Hjälpmedelsinstitutet har även fortsatt en mycket viktig roll när det gäller utvecklingen på hjälpmedelsområdet och detta bör främjas. Hittills har inte HI haft någon klart angiven juridisk form och detta bör ändras genom att HI ombildas till en myndighet med det ansvarsområde som anges i propositionen.
Den nuvarande styrelsen för HI består av representanter för staten och Landstingsförbundet. På statens mandat sitter representanter från handikapprörelsen. I propositionen föreslås att brukarintressena framgent skall framföras av ett brukarråd utan inflytande över beslutsprocessen. Vi finner det anmärkningsvärt att brukarna inte ges en egen representation i styrelsen för HI. Detta strider enligt vår uppfattning mot de åtaganden som Sveriges riksdag och regering iklätt sig genom att anta FN:s Standardregler eftersom förslaget innebär att handikapprörelsen fråntas ett faktiskt inflytande över ett område av utomordentlig betydelse för människor med funktionsnedsättningar.
Enligt vår mening är det också väsentligt att parterna i styrelsen företräds av representanter på politisk nivå, eftersom hjälpmedelsfrågorna, både när det gäller utveckling, produktion och förmedling är helt avhängiga av politiska beslut. Vi föreslår därför att styrelsen för HI skall bestå av 9 ledamöter av vilka 3 utses av staten och 2 av vardera Landstingsförbundet, Kommunförbundet och handikapprörelsen.
Regeringen föreslår att namnet Handikappinstitutet ersätts av Hjälpmedelsinstitutet för att markera att HI faktiskt inte har något övergripande ansvar för handikappolitiken. Det är i och för sig korrekt att något sådant ansvar inte ligger på HI, men å andra sidan har HI uppgifter, vilket framgår av propositionen, som sträcker sig långt utöver vad som avses med hjälpmedel. Man arbetar således med tillgängligheten i samhället med ett brett perspektiv så att det omfattar byggnader, kommunikationer, fritid m.m. Dessa uppgifter kommer att bli allt mer betydelsefulla och omfattande. Vi står på dessa områden inför mycket stora förändringar inte bara i Sverige, utan i hela Europa. I sammanhanget kan nämnas att man i såväl Danmark som Norge för närvarande håller på att bygga upp centra med uppgift att arbeta just med tillgänglighetsfrågorna i samhället. I det läget väljer regeringen att tona ner arbetet med tillgänglighet för HI. Detta anser vi inte vara försvarbart så länge offentliga kommunikationer i allmänhet är otillgängliga för personer som använder rullstol, så länge mindre än 10 % av bostadsbeståndet är tillgängligt för denna grupp och så länge offentliga miljöer och verksamheter som vänder sig till allmänheten lider av mycket stora brister i tillgängligheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att ombilda Handikappinstitutet till en ideell förening enligt vad i motionen anförts om bildandet av en myndighet med eget ansvarsområde,
att riksdagen beslutar att Handikappinstitutet skall bestå av en styrelse med nio ledamöter varav tre från staten, två från handikapprörelsen, två från Kommunförbundet och två från Landstingsförbundet, enligt vad i motionen anförts om brukarinflytande,
att riksdagen beslutar att bibehålla namnet Handikappinstitutet för att markera myndighetens mera omfattande verksamhet, som skall bidra till ökad tillgänglighet i samhället för funktionshindrade.
|
Stig Sandström (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Alice Åström (v) |