Den utredning som 1994 års behörighetskommitté genomfört kommer med sannolikhet att leda till att allmänhetens skydd mot oseriös och skadlig yrkesutövning inom det psykologiska tillämpningsområdet kommer att förbättras. Mycket tyder dock på att det fortfarande kommer att finnas luckor i lagstiftningen med risk för att patienters/klienters skydd mot skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap inom samhällslivets olika områden kommer att vara bristfällig.
Här kan nämnas några exempel.
Kvacksalverilagen – Lagen (SFS 1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område – innehåller inte något hinder mot psykologiskt kvacksalveri inom hälso- och sjukvården bortsett från förbudet för den som inte är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att undersöka eller behandla barn under åtta år respektive undersöka eller behandla annan under hypnos.
Det kommer fortfarande att vara möjligt för personer utan psykologutbildning att använda psykologiska test och personlighetstest inom arbetslivets område t ex vid utbildning, utveckling, rekrytering och urval. Icke legitimerade s.k. vittnespsykologer kan också i fortsättningen ställa upp inom rättsväsendet. I skolan kan barn med psykiska problem erbjudas ”lekarbete” av speciallärare utan att bli föremål för medicinsk/psykologisk utredning.
Legitimerade psykologer är vidare verksamma inom en rad områden utanför hälso- och sjukvården. Exempel på sådana områden är skolan, förskolan, kriminalvården, rättsväsendet, försvaret, socialtjänsten och AMS. Inom dessa områden görs insatser som inte faller under åliggandelagen och disciplinpåföljdslagen men som faller utanför Socialstyrelsens och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds tillsyn.
Med utgångspunkt från klient- och samhällsintresset är det av stor betydelse att såväl ”kvacksalveri” som skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap motverkas. Samtidigt ger lagstiftningen i Sverige ett sämre skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet än i andra nordiska länder.
Jag anser att skyddet för allmänheten mot oseriös och skadlig psykologverksamhet behöver förbättras. Det behövs en utredning för att se hur detta skydd bäst kan tillgodoses. Eventuellt kan den samlade tillsynslagstiftning som finns för vissa andra yrkesgrupper, t ex veterinärer, advokater och revisorer tjäna som modell.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet.
Barbro Westerholm (fp) |