Vänsterpartiet anser att dentalmaterial skall genomgå en obligatorisk kontroll innan de används i Sverige, liknande den materialprovning som finns i Norge. Med kännedom om de ämnen som ingår i materialet skulle många kunna undvika överkänslighetsreaktioner.
I Norge svarar Nordiska institutet för odontologisk materialprovning (NIOM) för ett typgodkännande av dentalpreparat. NIOM fungerar som s.k. uppdragsmyndighet ungefär som Läkemedelsverket. Det kan kanske därför vara lämpligt att lägga ansvaret för en materialprovning på denna instans, men vi anser att lämpligheten av detta närmare skall utredas.
Det finns många orsaker till att göra kontroller av dentalmaterial. Det är sedan länge känt att de ger allergiska reaktioner. I början av 1990-talet gjorde man vid yrkesdermatologiska avdelningen, hudkliniken, Allmänna sjukhuset i Malmö, en sammanställning över allergitestningarna. Där fann man att frekvensen av allergiska reaktioner mot metaller bland patienter såg ut på följande sätt:
Krom 3,4 %
Kobolt 10,1 %
Nickel 19,1 %
Palladium 1,1 %
Till och med guldnatriumfosfat som finns i dentalmaterial var 4, 5 % av patienterna allergiska mot. Metallisk kvicksilver och fenylkvicksilver fick 3,4 % respektive 1,1 %. Studien visar även att plaster (akrylater) gav överkänslighetsreaktioner hos 4,5 % av patienterna.
Från ovan nämnda institut NIOM har rapporterats att man bland tandvårdspersonal kan förvänta sig att finna 21–43 procents överkänslighetsgrad, beroende på om man frågar allmäntandläkare, specialister eller tandtekniker. I Tandläkartidningen 1995/18 redovisar fem tandläkare sina problem med kompositmaterial. Flera av dem har blivit tvungna att upphöra med sitt yrke p.g.a. allergiska reaktioner. Hade de haft kunskap om det mer exakta innehållet i det material som de arbetat med skulle de ha kunnat undvika att skada sig.
Hos förtroenderådsnämnderna i landet kommer det in många klagomål när patienter påtalar att de är allergiska mot dentalmaterial. Som exempel vill vi ta ett ärende från år 1996. Det rör en kvinna som var allergisk mot palladium och därför beviljats en §9-behandling, dvs. kostnadsfri tandvård för byte av material. Vid bytet väljer så tandläkaren ett preparat som inte innehåller detta ämne. Efter några dagar får kvinnan allergiska reaktioner. Då hon ifrågasätter materialvalet visar det sig vid kontroll att det nya materialet innehåller iridium, som är nära besläktat med palladium och som orsakat den allergiska reaktionen.
När kvinnan testades mot detta ämne blev hon sjuk och då försäkringskassan nu kräver en omtestning för att konstatera hennes överkänslighet mot iridium nekar hon att göra denna omtest. Försäkringskassan vidhåller att omtestning måste göras för att hon åter kostnadsfritt skall få byta material till något som hon tål. Krav på omtestning är något som förekommer relativt ofta.
Redan i början av 1990-talet ville Arbetsmiljöinstitutet att en obligatorisk kontroll av dentala material skulle införas. Samma inställning redovisas i en Ds 1992:95. Även Förtroendenämnden i Stockholms län har till Socialstyrelsen och Socialdepartementet i skrivelser begärt kontroll av dentalmaterial.
Vänsterpartiet anser att rådande förhållande är oacceptabelt och att en kontroll och ett angivande av innehåll i tandfyllningsmaterial måste införas för att undvika lidande. Det vinner samhället ekonomiskt på när man slipper göra om tandsaneringar. Kostnaderna för kontroll och innehållsförteckningar skall givetvis produktansvariga stå för.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till införandet av en kontroll och beskrivning av ämnesinnehåll i dentalmaterial, enligt vad i motionen anförs.
|
Stig Sandström (v) |
||
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) |
|
|
Marie Engström (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Tanja Linderborg (v) |
Alice Åström (v) |
|