Barnen är det finaste vi har. Barnen är vår framtid. Barnen ska finnas i centrum inför varje beslut. Detta är grundvärderingar som ofta framförs i den politiska debatten. Men hur är det egentligen? Alltför många tecken visar att utvecklingen har gått fel. Larmsignalerna är så många att uppmärksamheten borde riktas mot barnens värld. Från bland annat Barnombudsmannen kommer rapporter om barns problem som gör att vi kan säga att Sverige är landet där många friska barn mår dåligt.
Förebyggande insatser såväl som insatser för de barn som redan mår dåligt är en viktig investering för framtiden. Våra barn måste få alla förutsättningar till att växa upp som starka och trygga människor.
Vid en närmare analys kan vi konstatera att samhället i stort är utformat utifrån vuxnas behov. Barnen sätts inte i centrum utan kommer ofta i kläm. Det mest centrala för oss Kristdemokrater är att vända på perspektivet och sätta barnen först. Det gäller i lagstiftningen i allmänhet och i familje-, skol- och fritidspolitik och i synnerhet barnens sjukvård och omsorg.
Barn behöver kärlek, trygghet, respekt och förståelse. För att kunna forma ett riktigt bra barntillvänt samhälle krävs att man inser och utgår från barns behov. En bra start är den bästa grunden för ett bra liv. Det förebygger ohälsa, rotlöshet, kriminalitet, missbruk och social utslagning.
Synen på barns behov har utvecklats mycket under 1900-talet eftersom vi fått ny kunskap om människans psykologiska behov. Enligt olika forskningsrapporter är det också de psykologiska förutsättningarna som försämrats för barnen. Vården av kroppsliga sjukdomstillstånd fungerar i de flesta fall medan övriga tillstånd blir åsidosatta. Därför är det angeläget att uppmärksamma barnens situation och deras möjligheter och rättigheter till bot och behandling av såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd. Barn kan inte själva hävda sin rätt på samma sätt som vuxna utan är utlämnade åt vuxnas bedömningar. Enligt samstämmiga rapporter har barnen drabbats hårt ekonomiskt under den nu sittande socialdemokratiska regeringen. Vi Kristdemokrater anser att det är oacceptabelt och kräver förändringar i såväl synsätt som i de politiska prioriteringarna.
Enligt folkhälsorapporten 1997, som nyligen avlämnats, har folkhälsan för flertalet svenskar förbättrats. Barn och ungdomar i Sverige har en mycket god fysisk hälsa. Det finns dock oroande tecken på att denna positiva utveckling kan komma att brytas på vissa områden, främst vad gäller den psykiska hälsan och levnadsvanorna. Att ensamstående med barn fått det ekonomiskt och socialt svårare, och allt fler barn bor i familjer där en eller båda föräldrarna är arbetslösa kan på sikt leda till problem för barns och ungdomars hälsa och välbefinnande. Den sociala ojämlikheten beträffande hälsa kvarstår och andelen ungdomar som prövat narkotika, dricker mycket alkohol eller har olika psykiska besvär har ökat under 1990-talet. I den samlade bedömningen säger man att det finns anledning att särskilt uppmärksamma barns och ungdomars situation i dagens Sverige både vad gäller deras problem med att komma in på arbetsmarknaden och att deras tidigare positiva utveckling ifråga om levnadsvanor brutits.
Under senare år har det skett stora förändringar i sjukvården generellt sett. Vårdplatser har dragits in, huvudmannaskapsförändringar har vidtagits och vårdpersonalen har reducerats kraftigt. De effektiviseringar och besparingar som skett har fått såväl negativa som positiva konsekvenser. Det mest positiva har varit att ansvariga för sjukvården tvingats till ekonomiskt nytänkande och den genomlysning av verksamheten som blivit följden har synliggjort besparingsmöjligheter. Det mest negativa och allvarliga är att många enskilda drabbats. Eftersom neddragningarna främst skett bland personal med vårdande uppgifter, har detta inneburit att det ofta är de som inte själva kan hävda sin rätt som drabbats mest. Det är oacceptabelt. Vi Kristdemokrater anser att vård och omsorg måste få en särställning i de politiska prioriteringarna. Vi avsätter därför drygt 1,2 miljarder kronor utöver regeringens förslag inom utgiftsområdet 9 ”Hälsovård, sjukvård och social omsorg”. Därutöver prioriterar vi i vår finansplan en ökad satsning på vård och omsorg.
Inom svensk barnsjukvård har också stora förändringar skett. Antalet vårdplatser för sjuka barn har minskat med ca 15% de senaste 10 åren. När vårdplatser lagts ner har detta ofta inneburit att verksamheter centraliserats till de större sjukhusen. När man behöver akutsjukvård kan avståndet vara avgörande för utgången. Dessutom är närheten till anhöriga och kamrater viktig vid sjukdom. Det är givetvis angeläget att vården och behandlingen sker professionellt och att nödvändig kompetens finns att tillgå. Vi anser dock att bassjukvården bör finnas så nära medborgarna som möjligt medan den mest specialiserade sjukvården ges på större sjukhus. Detta av kvalitetsskäl. En sådan högspecialiserad verksamhet är exempelvis barnhjärtkirurgin som annars riskerar sämre kvalitet.
Primärvården har fått ett allt större inflytande över barnsjukvården, vilket är naturligt med tanke på det nya synsättet att primärvården ska vara basen i svensk sjukvård. Barnavårdscentralernas (BVC) verksamhet är oerhört viktig men har på många håll fått en helt annan struktur än tidigare. Nu sköts verksamheten i stort av distriktssköterskor och allmänläkare mot tidigare barnläkare och ibland barnsjuksköterska. Vi Kristdemokrater anser dock att barnläkarna fortfarande behövs liksom samordningsfunktionerna av barnhälsovården för kvalitetssäkring och metodutveckling. Såväl barnpsykologerna som kuratorerna har en viktig uppgift. Varje yrkesgrupp är väsentlig för tryggheten. Om teamet fungerar skapas förutsättningar för en riktig helhetsbedömning och nödvändiga åtgärder kan vidtas snabbt. Det gäller inte minst för barn med avvikande beteende. Samtidigt får hela teamet, även de som arbetar i glesbygd, en bredare kompetens vilket kommer barnen till godo. Vi anser således att barnläkarkompetensen ska vara en naturlig del i primärvården. Konsultverksamhet av barnläkare bör vara ett minimikrav.
Skolhälsovården har organiserats på olika sätt i olika kommuner och det har fört med sig viss ojämlikhet. På ena sidan kommungränsen kan det fungera på ett sätt medan det kan vara helt annorlunda i grannkommunen. Utformningen och resurserna till skolhälsovården utgår ofta från enskilda rektorers bedömningar eftersom de fördelar pengarna. Hur kunniga dessa än är, har de sällan nödvändig vårdkompetens för att göra dessa avvägningar och ska därför inte tvingas ta detta ansvar. Vi Kristdemokrater vill lyfta fram behovet av nationella riktlinjer vad beträffar skolhälsovården vilket saknas i dag. Dessa riktlinjer bör undanröja den ojämlikhet som råder mellan olika kommuner vad gäller tillgång till skolhälsovårdande resurser.
Historiskt sett har utvecklingen inom barnhälsovården varit god i vårt land. Frågan är hur det kommer att bli i framtiden. Enligt den Folkhälsorapport, som tidigare hänvisats till, kvarstår stora skillnader i ohälsa mellan socialgrupper. Dessa skillnader är tydliga, oberoende av hur hälsa, sjuklighet och dödlighet mäts. De varierar mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper, mellan olika sjukdomsgrupper och mellan regioner. De märks redan vid födelsen: spädbarnsdödlighet och antal barn med tillväxthämning eller låg födelsevikt är större hos barn till ensamstående och lågutbildade kvinnor. Också barn till arbetslösa har ett sämre hälsoläge.
Enligt en färsk rapport har tillströmningen till PBU ökat dramatiskt. Det är särskilt unga tonårsflickor som söker hjälp. Självmordsförsöken i åldrarna 16–24 år har fördubblats sedan 1980.
Den stora frågan är vad som görs för utsatta barn. Claes Sundelin, barnhälsovårdsöverläkare i Uppsala, menar i en rapport att vi är duktiga på att vaccinera och registrera längd och vikt på barnen medan vi är dåliga på att uppmärksamma psykosociala problem. Detta bör föranleda åtgärder. Om inget görs riskeras barnens hälsa och det kan resultera i skador som är svåra att reparera. Mycket värdefullt arbete görs i primärvården. Många av dessa satsningar, exempelvis föräldrautbildning och dylik verksamhet, når dock oftast redan privilegierade grupper. Arbetet med de familjer som inte efterfrågar, men har behov, borde intensifieras. Konkreta handlingplaner borde upprättas.
Genom bland annat Barnombudsmannens försorg har barnens situation uppmärksammats i rapporter under året som på ett belysande sätt har visat på barnen i rizkzonen. Vi menar att en särskild kommission bör tillsättas på nationell nivå med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn. Denna kommission bör också ange förslag till en strategi för hur arbetet i Sverige ska bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa barn en mer gynnsam utveckling.
Kvalitetssäkringsarbetet bör utvecklas så att barnhälsovården även fortsättningsvis kan garanteras ett bra innehåll och goda resultat oberoende av organisationsform. Inom all kvalitetssäkring är det resultaten som är viktigast att mäta och att formulera mål för och att ständigt förbättra vårdkvalitén. Inom barnsjukvården kan dock resultaten många gånger avläsas först efter mycket långt tid. Det finns därför all anledningen att vidga perspektivet och även se på andra faktorer i vårdens struktur och process som man vet har betydelse för ett gott resultat. Vi Kristdemokrater anser att arbetet med kvalitetssäkring för barnhälsovården ska prioriteras.
Utvecklingen inom barnsjukvården har inte enbart inneburit organisatoriska och ekonomiska förändringar. Utvecklingen har också inneburit att fler sjukdomar kan botas och lindras. Denna utveckling är självklart oerhört positiv men kräver stora personella resurser. Trots den ökade arbetsbelastningen har stora personalminskningar ägt rum vilket inneburit mer arbete men minskad personalstyrka. Risken för utbrändhet är uppenbar likaså att allvarliga fel begås på grund av den ökade stressen. Detta är viktiga faktorer när resursfrågan diskuteras. Även om vårdpersonalen har viss hjälp av föräldrarna när barnet vårdas på sjukhus ska de ändå vara ansvariga för kvalificerad vård och behandling och samtidigt vara psykologiskt stöd för föräldrarna. Att vara stöd är en viktig uppgift för vårdpersonalen men det krävs utbildning och inte minst tid. Därför anser vi att resursfrågan även inom barnsjukvården måste lyftas fram
Vad gäller utbildningen så har också förändringar skett. Under de senaste 10–15 åren har antalet utbildningsplatser för blivande barnläkare reducerats kraftigt. Detta innebär att det kommer att bli ett glapp om 10–15 år när de nu arbetande barnläkarna går i pension. Detta måste åtgärdas. En plan för detta måste arbetas fram i respektive landsting.
Föräldrarnas roll för barnen kan aldrig överskattas. Enligt många rapporter är det kontakt och relation med vuxna som svenska barn saknar mest i dag. Det gäller då främst behovet att vara tillsammans med föräldrarna. Vi Kristdemokrater antog nyligen ett nytt handlingsprogram som heter just ”Mer tid för barnen” Anledningen till den rubriken är att vi vill skapa utrymme för mer tid för barnen.
När ett barn blir sjukt har föräldrarna en nyckelroll för att ge barnet trygghet. Det blir allt vanligare att någon eller båda föräldrarna bor tillsammans med barnet då det vårdas på sjukhus. Det är mycket bra. En fullgod vård kan lätt uppnås om vårdpersonalen tillsammans med föräldern/föräldrarna bildar ett team runt barnet. Men eftersom vårdtiderna tenderar att bli allt kortare så uppstår många gånger otrygghet. Föräldrarna får ta på sig hela vårdansvaret i hemmet och det kan bli tungt och jobbigt. När föräldrarna känner sig trötta och pressade så upplever också barnet otrygghet. Detta blir särskilt tydligt för de ensamstående. Familjer är också olika. En del känner oro och då kan en ytterligare dag på sjukhuset vara ovärderlig. En annan faktor är det geografiska avståndet till sjukhuset. Många har långt till närmaste barnklinik. Att snabbt kunna komma tillbaka om sjukdomen skulle förvärras är avgörande från både medicinskt och trygghetsperspektiv. Därför anser vi att man noga måste följa upp behovet av vårdplatser inom barnsjukvården.
Många länssjukhus och universitetssjukhus har byggt upp så kallade barncentra. På dessa vårdas alla barn och ungdomar i åldrarna 0–18 år oberoende av diagnos och oberoende av kliniktillhörighet. I Västerås och Uppsala har man förutom barncentrum även särskilda barnakutmottagningar. Ett annat mycket positivt exempel är Barncentrum Nord, Astrid Lindgrens barnsjukhus, på KS i Stockholm.
Det kan tyckas egendomligt att vårdavdelningar och kliniker i Sverige byggts upp efter behandlingsform och inte efter hur och var man är sjuk. En njursjukdom ter sig ganska lika i symtomen men om en operation ska göras får man vårdas på kirurgklinik och ska man få medicinsk behandling får man vård på medicinklinik. Det är hög tid att man prövar nya vägar och tanken med barncentra är en möjlighet.
I dag är ambitionen att låta barn vårdas av särskilt utbildad personal (barnsköterskor, barnsjuksköterskor, barnpsykologer, lekterapeuter etc) i en miljö anpassade till deras behov och tillsammans med andra barn. Att vårda barn är inte att vårda små vuxna. Barn är hela tiden i utveckling både kroppsligt och själsligt vilket ställer särskilda krav på medicinska ställningstaganden och omvårdnad. För att ha reella möjligheter att ha ett heltäckande team är det ofta nödvändigt att ha alla barnen på samma klinik. Därför anser vi Kristdemokrater att erforderliga initiativ bör tas för att bygga ut denna verksamhet. Det skulle säkerligen göra barnsjukvården ännu bättre.
Allteftersom forskning och utveckling går framåt får vi ny kunskap om tillstånd som drabbar människor. Ett sådant tillstånd är DAMP/ADHD. Dessa barn har i större eller mindre utsträckning koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetbrist, samtidigt som de kan ha problem med sin motorik och perception. Enligt beräkningar har drygt en procent av alla barn som ska börja skolan svår DAMP. Tre till sex procent har lätta eller måttliga besvär. Tillståndet är betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor. Damp är ett osynligt handikapp och kunskapen är fortfarande begränsad såväl hos många som arbetar med barn som hos allmänheten. Detta är allvarligt ur flera perspektiv. Dels glöms dessa barn lätt bort, dels finns uppenbara risker att frånvaron av stöd och behandling resulterar i förvärrade problem och tillstånd som annars kunde undvikits. Det är av avgörande betydelse att detta funktionshinder upptäcks så fort som möjligt. För detta krävs välutbildad personal och då främst barnläkare med särskilt kunnande. Barn med DAMP måste mötas på ett adekvat sätt för att minimera skadorna. Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är angeläget så att inte barnet förlorar sin självkänsla. Dessa barn löper också stora risker att utsättas för mobbning. Vi Kristdemokrater anser att snabba åtgärder måste vidtas så att dessa barn snabbt kan få sin diagnos som är en förutsättning för ett adekvat omhändertagande i den egna familjen och i skolan.
Många barnfamiljer har under den senaste tiden fått en mycket svår ekonomisk situation. Enligt rapporter har det inneburit att många barn inte fått den vård och omsorg som varit nödvändig. Det anser vi Kristdemokrater helt oacceptabelt. Vi anser att ingen ska behöva avstå från nödvändig vård och behandling av ekonomiska skäl eftersom vi har ett system där vård och omsorg i huvudsak betalas via skattsedeln. Då ska trygghet finnas när man drabbas även om man saknar ekonomiska resurser. Tandvården har under lång tid varit kostnadsfri för barn upp till 20 år. Sjukvården för denna grupp bör enligt vårt synsätt också vara avgiftsfri. Tyvärr har det under lång tid saknats politiskt stöd från de så kallade stora partierna för denna reform. Vi Kristdemokrater har under många år argumenterat för fri sjukvård för barn. Hittills har vi dock mött motstånd från bland annat socialdemokraterna. Den kovändning som vi nu bevittnar är därför välkommen.
Vi Kristdemokrater vill forma våra politiska ställningstaganden utifrån barnens behov. Eftersom de inte har förmåga att kräva sin egen rätt måste det politiska systemet utformas så att deras behov kommer i fokus. Vad beträffar barn hälsa är det av avgörande betydelse att insatserna sker snabbt. Det gäller såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Att se helheten är viktigt för ett gott liv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnsjukvårdens utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnläkarkompetens i primärvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för skolhälsovården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsplaner inom barnhälsovårdens förebyggande arbete,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommission med uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetssäkring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsplatser för barnläkare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet vårdplatser inom barnsjukvården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barncentrum,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn med DAMP,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri barnsjukvård.
|
Chatrine Pålsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |