I samband med tidigare riksdagsdebatter har behandlats ett antal motioner med anledning av regeringens förslag att respektive landsting givits rätt att besluta om krav på remiss. Ståndpunkten har varit att samma förutsättningar ska gälla oavsett driftsform och att avvägningarna mellan de för- respektive nackdelar som finns med ett remisskrav bäst avgörs lokalt av landstinget. Bara om remiss krävs inom landstingets egna organisation ska behandling hos privatpraktiserande sjukgymnast vara underkastad samma krav. Kravet på likställighet i villkoren kan ses som ett led i strävan efter konkurrensneutralitet.
Verkligheten ser nu sådan ut att regeringens mål om likställighet oavsett driftsform inte uppfyllts. Den remitterande primärvårdsläkaren och sjukgymnaster på primärvårdsnivån har alla verksamheter som belastar samma budget. Om däremot primärvårdsläkaren remitterar till specialistläkare eller skriver ut recept överförs vårdkostnaden till en annan budget.
Det är bekymmersamt att beslutade åtgärder inte omfattar sjukgymnastisk behandling. Det är bra att patientens ställning stärks genom förändringar i läkarlagen och att tillgängligheten till de tre läkarspecialiteterna markeras. Men med tanke på det sätt remisskravet infördes och de resultat regeringen redovisat finns dock enligt min mening skäl att även markera tillgängligheten till sjukgymnastik.
När riksdagen senast behandlade denna fråga framfördes att regeringen har för avsikt att noga följa effekterna av eventuella krav på remiss för övrig specialistvård eller sjukgymnastik, såväl vad avser patienternas valfrihet som kostnader och effekter för vård i olika driftsformer. Det är bra, förutsatt att frågan snarast aktualiseras på nytt.
Samverkansdelegationen har följt tillämpningen av bestämmelserna vad gäller remissförfarandet och där kommit fram till att kravet på likställighet har medfört att remisstvånget utökats i stället för tvärtom.
Delegationen anser också att det ännu är för tidigt att på ett allsidigt sätt kunna belysa effekterna av de möjligheter för landstingen att besluta om generella remisskrav som införts men att det finns indikationer på att antalet remisser till privata sjukgymnaster, i synnerhet i vissa av landstingen med remisskrav, minskat markant genom att allmänläkare i större utsträckning än tidigare styr till den offentliga produktionen.
Delegationen har därför ansett att det är angeläget att berörda landstingsledningar tydligt informerar om patientens rätt att välja vårdgivare. Delegationen har under 1997 noga följt remissförfarandet samt dess effekter.
När vi nu börjar närma oss ett nytt årsskifte, bör effekterna av det gällande remissförfarandet kunna utvärderas och föranleda att felaktigheter rättas till.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande remisskravet i lagen om ersättning för sjukgymnastik.
|
Carina Moberg (s) |