Vi har i tidigare motioner uppmärksammat att nuvarande lagstiftning som rör psykologers yrkesutövning, och som därmed ger skydd för personer som anlitar psykolog, avser i stort endast verksamheten inom hälso- och sjukvårdens område.
Behörighetskommittén har behandlat frågan och regeringen har vid sammanträde 1997‑08‑28 konstaterat följande:
När det gäller frågan om legitimerade psykologers verksamhet utanför den egentliga hälso- och sjukvårdens organisation, exempelvis inom skolor och företag, gäller bestämmelserna om disciplinpåföljd i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen) vid yrkesutövning som har samband med undersökning, vård och behandling av patienter eller klinisk forskning på människor. Enligt uttalanden i lagens förarbeten (prop. 1993/94:149) skall den som ges vård eller behandling eller genomgår en undersökning oavsett anledning betraktas som patient. Denna inställning har också Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) redovisat i sina beslut. Rättsläget måste tolkas på så sätt att leg. psykologer alltid räknas som hälso- och sjukvårdspersonal och står under samhällets tillsyn enligt lagen (1994: 953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen) och disciplinpåföljdslagen i den mån deras yrkesutövning innebär att de undersöker, vårdar eller behandlar andra människor. Detta gäller oberoende av hur verksamheten är organiserad. I sammanhanget kan det också finnas skäl att erinra om att bestämmelserna om tillsyn i lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården inte är knutna till driftsformen.
Betänkandet har remissbehandlats.
De remissinstanser som har yttrat sig över detta avsnitt i betänkandet har delat kommitténs bedömningar.
Genom regeringens beslut har ett mindre men viktigt steg tagits för att öka allmänhetens skydd mot oseriös och skadlig yrkesutövning inom det psykologiska tillämpningsområdet.
Dessvärre kan dock konstateras att patienters/klienters skydd mot skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap på samhällslivets olika områden fortfarande är mycket bristfälligt.
Några ex.:
Lagen (SFS 1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen) innehåller inte något hinder mot psykologiskt kvacksalveri inom hälso- och sjukvården bortsett från förbudet för den som ej är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att undersöka eller behandla barn under åtta år respektive undersöka eller behandla annan under hypnos.
Utanför åliggande- och tillsynslagens tillämpningsområde uppträder i dag personer med otillräcklig utbildning under yrkesbeteckningen psykolog respektive används psykologiska metoder av sådana personer inom ett stort antal områden. Exempel på detta är användandet av psykologiska metoder och test inom arbetslivets område av personer utan psykologutbildning (utbildning, utveckling, rekrytering/urval, personlighetstest) rättsväsendet (icke legitimerade s.k. vittnespsykologer), skolan (barn med psykiska problem erbjuds ”lekarbete” av speciallärare i stället för utredning/behandling av legitimerad psykolog).
Samtidigt är legitimerade psykologer sedan länge verksamma inom ett stort antal områden utanför hälso- och sjukvården.
Några exempel på sådana områden är:
Arbetsmarknadsverket
Skola och förskola
Kriminalvården
Rättsväsendet (forensisk psykologi)
Konsultområdet, bl.a. rekrytering, urval, utbildning
LSS-området
Socialtjänsten
Försvaret.
Inom dessa områden faller endast sådana uppgifter som omfattas av lagen om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården respektive lagen om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område under Socialstyrelsens respektive Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds tillsyn.
Med utgångspunkt från såväl klient som samhällsintresse är det av stor betydelse att såväl kvacksalveri som skadlig (oetisk) användning av psykologisk kunskap motverkas inom dessa och andra områden.
Den svenska lagstiftningen ger i dag sannolikt det sämsta skyddet i Norden mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. I Norge regleras psykologverksamheten i Psykologloven, som bl.a. innehåller möjligheter till skydd av vissa metoder, hjälpmedel m.m.
Finlands lagstiftning ger ensamrätt för ”legitimerad yrkesutbildad person” att utöva yrket och använda yrkesbeteckningen psykolog.
Vi anser att en samlad lagstiftning – en psykologlag – avseende all psykologverksamhet skulle skapa förutsättningar för en väsentlig förbättring av skyddet för allmänheten mot oseriös och skadlig psykologverksamhet samt ge möjligheter till en effektivare tillsynsverksamhet. En sådan samlad tillsynslagstiftning finns redan i dag för vissa andra yrkesgrupper, t.ex. veterinärer, advokater och revisorer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete – en psykologlag – i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Gullan Lindblad (m) |
Liselotte Wågö (m) |