Socialminister Margot Wallström har nyligen gett besked om att de som utsattes för tvångssterilisering kan få skadestånd i och med att hela steriliseringslagen kan ses som ett övergrepp. Wallströms besked är välkommet. Det är också ett helt annat förhållningssätt än det besked hon gav på en fråga jag ställde i riksdagen den 20 juni 1996. Det gäller en principiellt sett liknande frågeställning.
I Sverige utfördes under 1940- och 1950-talen lobotomi på psykiskt sjuka patienter. Detta som en ångestdämpande åtgärd. Lobotomin innebar ofta att patientens personlighet blev helt förändrad. I Norge var det på motsvarande sätt. Där beslutade man sommaren 1996 att de som efter andra världskriget blev utsatta för detta ingrepp och som fortfarande är i livet ska få en engångsersättning på 100 000 norska kronor. Över 400 personer har nu fått ersättning.
Enligt min uppfattning måste Sverige agera på motsvarande sätt. I en motion angående detta som jag skrev under förra årets motionstid begärdes att en statlig ersättning skulle utgå. Dessvärre har riksdagen inte slutbehandlat motionen innan allmänna motionstiden går ut detta år. Enligt socialutskottets betänkande har dock en majoritet i utskottet avslagit mitt yrkande. Detta ger mig anledning att återkomma inte minst mot bakgrund av socialministerns ställningstagande till förmån för ersättning till tvångssteriliserade.
Vad gäller de lobotomerade är det svårt att säga hur många det rör sig om. Ur ett inspektionsprotokoll från 1948 kan man dock utläsa att detta år genomfördes 112 ingrepp (under 10 månader) vid Umedalens sjukhus, 58 vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall, 54 vid Beckomberga i Stockholm, 18 vid Ulleråker i Uppsala, 14 vid Sundby i Strängnäs samt 14 vid ytterligare tre namngivna sjukhus. Total anges närmare 500 ha lobotomerats under 1940- och 50-tal bara vid Sidsjöns sjukhus. För att få en fullständig överblick av omfattningen av lobotomioperationer i Sverige bör det på motsvarande sätt som i Norge genomföras en offentlig utredning.
I sitt frågesvar till undertecknad den 28 juni 1996 hävdade socialministern att för att någon ska bli skyldig att utge ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler krävs att det kan bevisas att skadan orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Hur stämmer detta svar med det besked Wallström gett avseende tvångssteriliseringarna? Vidare svarar hon att behandlingen skedde med då gällande kunskaper i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Hur stämmer det med att lobotomin redan då metoden infördes ifrågasattes som ett människovärdigt ingrepp? Och vad gäller steriliseringarna bortser ministern från motsvarande argument. Detta hänger inte ihop.
Lobotomi kan fortfarande ske men det handlar då om extrema fall där all annan behandling visat sig resultatlös. Ingreppet kan dessutom bara ske på patientens egen begäran. Nu opereras ca fem personer per år i Sverige. Tidigare förhållanden var helt annorlunda och många patienter har utsatts för påtvingat livslångt lidande beroende på lobotomiingrepp.
För att staten nu i någon mån ska gottgöra dem som utsattes för lobotomi och på så sätt erkänna att detta inte var en riktig behandling i ett samhälle som slår vakt om människovärdet bör den svenska regeringen i likhet med den norska besluta om att ge ersättning till de lobotomerade från 40- och 50-talen som fortfarande är i livet. Jag hoppas att riksdagen mot bakgrund av den senaste händelseutvecklingen och socialministerns besked angående de tvångssteriliserade kan ge ett tydligt och nytt besked avseende de lobotomerade, ett besked som i någon mån kan ses som en form av upprättelse. Sverige bör i likhet med Norge besluta om att ge ersättning till de lobotomerade från 40- och 50-talen som fortfarande är i livet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en statlig utredning om omfattningen av lobotomioperationer i Sverige,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statlig ersättning till lobotomerade från 1940- och 1950-talen som fortfarande är i livet.
|
Dan Ericsson (kd) |