Kvinnors hälsa har i allt högre grad kommit att sättas i fokus de senaste åren. Tidigare sågs klimakterium, värk och urkalkning av skelettet som ett naturligt åldrande bortom behandling. Idag vet vi bättre även om kunskaperna om osteoporos är långt ifrån tillräckliga.
Osteoporos kallas ofta ”den tysta epidemin” och är ett växande folkhälsoproblem. Samhällskostnaderna uppskattas till mer än 2,5 miljarder kronor per år enbart för höftfrakturerna, vilket ger en indikation om vilka kostnader det egentligen handlar om. Osteoporos är också ett växande problem bland män. Samtidigt börjar det växa fram en oro över utvecklingen bland yngre.
Sverige, jämte Norge, har världens högsta siffror när det gäller antalet nya fall av benbrott på grund av skelettskörhet. 70 000 svenskar drabbas varje år av frakturer på grund av osteoporos. Varannan kvinna över 50 år och var fjärde man drabbas av fraktur på grund av osteoporos. Sedan 1950‑talet har risken för frakturer tredubblats. En 40‑åring kan i dag ha samma kvalitet på sitt skelett som en 70-åring för 30 år sedan.
För dem som drabbas innebär osteoporos oftast ett livslångt lidande med smärtor, beroende av hjälp från andra och svårigheter att leva vad som brukar betraktas som ett normalt liv. Kotfrakturer och hopsjunken bröstkorg medför värk, belastning på inre organ och rörelsesvårigheter. Underarmsfrakturer och höftfrakturer kan leda till bestående, svåra handikapp.
Orsakerna till osteoporos och den höga förekomsten i Sverige är ännu inte fullständigt kända. Genetiska faktorer och livsstil spelar en stor roll. Rökning, undervikt och brist på motion bidrar alla till en skeletturkalkning. Hormonella förändringar, som sen mensdebut, oligomenorré och en tidig menopaus är starkt bidragande orsaker. Ökande livslängd medför också en större risk för frakturer på grund av osteoporos. Förekomst av osteoporos hos elitidrottsmän visar emellertid att hög fysisk aktivitet inte alltid ger en tillräcklig försäkring mot osteoporos. Det är möjligt att undervikt och hormonrubbningar motverkar den positiva effekten av belastning av skelettet och hög fysisk aktivitet.
Under kort tid har forskningen lett till nya möjligheter att utreda, behandla och förebygga osteoporos med goda resultat. Utvecklingen av läkemedel visar också på nya, positiva möjligheter.
Den svenska patientföreningen – Riksföreningen Osteoporotiker (ROP) – liksom nyligen genomförda enkätundersökningar bekräftar att kunskaperna om osteoporos är dåliga hos såväl allmänheten som många anställda i sjukvården och sjukvårdspolitiker. Trots den dramatiska utvecklingen av osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer och den växande belastning som detta utgör för såväl kommuner och landsting som socialförsäkringssystemen – för att inte tala om de som drabbas – är förebyggande, utredning och behandling av sjukdomen osteoporos ingen högt prioriterad fråga inom forskning och vård. Någon annan förklaring än den inledningsvis nämnda är svår att finna.
Det finns oerhört mycket att vinna i form av lägre vård- och omsorgskostnader, lägre belastning på socialförsäkringssystemen, uteblivet produktionsbortfall, och ökad livskvalitet genom att i tid förebygga, upptäcka och behandla osteoporos. Relativt okomplicerad och kostnadseffektiv behandling, såsom tillförsel av östrogen, kalcium och D‑vitaminer, kan ofta ge goda resultat. Utvecklingen av läkemedel öppnar nya möjligheter och tyder på att det går att behandla osteoporos och förebygga frakturer också högt upp i åldrarna. Men redan under skolåren kan skolbarn undervisas om vikten av bra kost, regelbunden motion och rökningens negativa effekter.
Osteoporossjukdomen måste prioriteras som den folkhälsosjukdom den är. Forskningen behöver intensifieras. Kunskaperna bland allmänheten, medier och sjukvårdspolitiker, behöver förbättras. Likaså måste medvetenheten höjas hos hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt skolhälsovården, allmänläkare, ortopeder och gynekologer. I folkhälsoarbetet behöver möjligheterna att förebygga osteoporos tas till vara med början under barn- och ungdomen, senare med menopausrådgivning och förebyggande av fallolyckor.
I detta syfte behöver en kartläggning genomföras som visar den nuvarande situationen i landet vad gäller osteoporos. Kartläggningen bör ge kunskaper bl.a. om pågående forskning, om hur osteoporos och risken för frakturer på grund av osteoporos uppmärksammas och behandlas på alla nivåer inom vården, förekomsten av bentäthetsmätare liksom patienternas situation. Likaså bör de kunskaper om osteoporos som ges i vård- och omsorgsutbildningarna kartläggas. Det är också väsentligt att en ekonomisk analys görs av de totala samhällskostnaderna.
En sådan kartläggning bör utmynna i förslag och rekommendationer om hur osteoporos skall kunna förebyggas, diagnostiseras och behandlas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kartläggning av osteoporos i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Margareta E Nordenvall (m) |