Lagen om folkbokföring har genom rättstolkningar blivit så verkningslös, att kommuner och skattemyndigheter är uppgivna. Det är allmänt känt och tillämpat av många förslagna människor att välja folkbokföringsort efter eget gottfinnande, där det passar egen ekonomi bäst och oaktat verkliga förhållanden.
Kommunens uppgift är att ge alla människor som vistas inom dess gränser trygghet och samhällsservice. Kostnaderna härför är betydande och de delas solidariskt av alla som är skrivna i kommunen, men inte av dem som väljer att vara folkbokförda i annan kommun, företrädesvis i sådana med lägre skatter. Alldenstund glesbygdskommuner på grund av ogynnsam struktur genomgående har dyrare samhällskostnader, är det dessa som har högre skatter och som drabbas av det ”oegentliga” boendet. Skatteutjämningssystemet som bygger på folkbokföringstalen kan inte neutralisera effekterna av detta.
Det är djupt orättvist att förslagna människor skall kunna skaffa sig fördelar gentemot ärliga kommunmedborgare som följd av rådande oklara rättsförhållanden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning med uppdrag att göra en översyn av gällande lagstiftning avseende folkbokföring för att skapa klara regler och möjligheter för kommuner och myndigheter till övervakning och till påföljder efter missbruk.
|
Erik Arthur Egervärn (c) |