I december 1996 beslutade riksdagen om Kronofogdemyndighetens regionalisering, och till sätesort för Värmland/Örebro län utsågs Karlstad. Under utgiftsområde 3 i årets budgetproposition lägger regeringen förslag till ändrad regionindelning för skatteförvaltningen. Förslaget innebär samma regionindelning för skatteförvaltningen, SKM, som för exekursionsväsendet, KFM dock med den skillnanden att Örebro föreslås bli sätesort för SKM i den nya regionen Värmland/Örebro län.
Förslaget innebär att ledningarna för SKM och KFM i den nya regionen kommer att få skilda sätesorter. Vi anser att detta är felaktigt eftersom en samverkan mellan dessa både verksamheter har givits en sådan vikt i det totala förslaget. En lokalisering till två skilda orter borde rimligen innebära ett stort hinder för en rationell samverkan. Som vi ser det bryter det mot de prioriteringar som Riksskatteverket gjort i sina riktlinjer för det kommande året inom RSV-koncernen.
Regeringen skriver i propositionen att möjligheterna till besparingar främst måste sökas inom områdena ledning, styrning och administration. Skall besparingsmålen kunna uppnås i den nya regionen Värmland/Örebro län, bör alltså det bästa utfallet bli att lägga sätesorten så centralt som möjligt och inte som i liggande förslag, i regionens ytterkant.
Ur kommunikations- och samverkanssynpunkt är det en fördel om sätesorten blir Karlstad, utifrån att den verksamhetsmässiga tyngdpunkten finns i Värmland med sju lokala skattekontor gentemot Örebro som har fyra lokala skattekontor. Det kommer att bli betydligt längre resor och därmed dyrare när olika samordningsgrupper m fl skall träffas. Karlstad har ett mera centralt läge och avstånden från sätesorten till de orter där de lokala skattekontoren inom SKM finns är kortare, detta är en fördel både ur tids- och miljöhänseende. Det måste ju vara de inomregionala avstånden som räknas och inte avståndet mellan sätesort och huvudkontoret i Stockholm.
Rikskatteverket har i sin rapport angivit att de regionalpolitiska konsekvenserna av förslagen kommer att vara små. Möjligheten att regiongemensamma uppgifter kan utföras på de lokala enheterna anges som en utjämnande faktor. Även om det finns ambitioner i den angivna riktningen anser vi att de realistiska möjligheterna för detta inte skall överskattas. Valet av huvudort kommer naturligtvis att få betydelse för den lokala arbetsmarknaden, särskilt med tanke på att lokaliseringen gäller kvalificerad personal.
Av regionalpolitiska skäl används sådana argument för att föreslå Östersund som sätesort före Härnösand och Sundsvall. Även om det inte är ett huvudskäl för val av huvudort så vill vi erinra om de påfrestningar som drabbat Karlstad genom de senaste årens förlust av arbetstillfällen inom statens ansvarområden. På några år har antalet sysselsatta inom den statliga förvaltningsbyggnaden Karolinen minskat med drygt 300 personer. Fusionen mellan I 2/FO 52 och A 9 innebar en minskning av antalet civilanställda i Karlstad med 150 personer. Karlstad är också en av de orter i landet som drabbats särskilt hårt av omstruktureringarna inom försvarindustrin. Genom nedläggningen av Zakrisdalsverken har regionen gått miste om omkring 1 000 kvalificerade arbetstillfällen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Karlstad skall vara sätesort för skattemyndigheten i Värmlands och Örebro län.
|
Jarl Lander (s) |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Torgny Danielsson (s) |
|
Frank Lassen (s) |
Marina Pettersson (s) |