Regeringen förslår i budgetpropositionen en helt ny indelning av skatteförvaltningen. Denna motion har sin utgångspunkt främst i den situation som uppstår för skatte- och kronofogdemyndigheterna i Hallands län.
1990-talet kännetecknas av flera stora förändringar när det gäller länsindelning, statliga myndigheters organisation, landstingens organisation och uppgifter, uppgiftsfördelning mellan länsstyrelse och landsting etc. Riksdagen har redan beslutat om bildandet av nya storlän/landsting i västra och södra Sverige. Genom bildandet av Skåne län och Västra Götalands län blir frågan om Hallands framtida läge aktuell i flera avseenden. Regeringen har valt att gå stegvis fram när det gäller det som allmänt kan inrymmas under benämningen ”regionfrågan”. Det som för en utomstående betraktare kan anses rimligt när det gäller Skåne län är inte lika självklart när det gäller Västra Götalands län. En komplicerande faktor är att regeringen valt att i samma andetag tala om storlän som storlandsting. Sannolikt hade det blivit enklare att diskutera frågan om en ändring av kommunallagen gjorts så att frågan om länens och landstingens framtida organisation kunde frikopplats från varandra.
Det finns rationaliseringseffekter som uppstår genom bildandet av storlän i Västra Götaland, men de är inte betydande. Argument om att en ökad internationalisering kräver större län faller platt till marken vid en jämförelse med tillväxtregioner på andra håll i Europa. De tillväxtregioner vi ser i Europa i dag är sällan en följd av politiskt administrativt beslutade indelningar. De har i stället sin grund i marknadsmässiga orsaker.
Regeringen beslutade den 29 maj 1997 om direktiv för en parlamentarisk utredning, som fick till uppgift att bland annat utvärdera pågående försöksverksamhet och samtidigt gavs tämligen vida ramar att lämna andra överväganden avseende länsförvaltningens struktur och uppgifter.
Mot denna bakgrund ter det sig märkligt att samtidigt med denna försöksverksamhet och pågående utvärderingar omorganisera ytterligare en stor och viktig statlig myndighet, skatteförvaltningen.
I propositionen föreslås en uppdelning av skattemyndigheten i Halland så att Kungsbacka, Varbergs och Falkenbergs kommuner förs till Västra Götalands län, medan Halmstad, Hylte och Laholm förs till Skåne län. RSV:s förslag byggde på sammanhållna län i den nya organisationen. Regeringen bryter den principen vad gäller Hallands län. Väljer man att göra det på en plats kan det finnas anledning att se på den framtida strukturen på SKM, från helt andra utgångspunkter även i andra delar av landet.
Det är ostridigt så att det finns starka kopplingar mellan de boende i framför allt Kungsbacka och Göteborg. Många bor i Kungsbacka men har företag med säte i Göteborg eller så har de sina arbetsinkomster från arbetsgivare i Göteborg. Ur den aspekten finns det naturliga kopplingar till Göteborg. Motsvarande kopplingar finns knappast med resten av Västra Götalands län. Kopplingen mellan södra Halland och Skåne är mycket svag. Från Laholm, som är länets sydligaste kommun, sker den största arbetspendlingen till Halmstad. Propositionens argument om kopplingar till Skåne är dåligt underbyggda. Sammanfattningsvis kan man säga att den största utpendlingen sker till andra kommuner i Halland, med undantag för Kungsbacka.
Propositionens förslag innebär samtidigt att kronofogdemyndigheten i Halland får en ny tillhörighet. Den snabba förändringstakten för denna myndighet är allt annat än godtagbar. Riksdagen har beslutat att kronofogdemyndigheten i Halland skall höra till Västra Götaland. Arbetet vid myndigheten inriktades på detta. Därefter föreslog RSV i sin rapport att skatte- och kronofogdemyndigheterna i landet skulle stämma överens. Det innebar för Hallands del att RSV:s förslag om en region med Östergötland, Jönköping och Halland nu blev vägledande för arbetet. Till slut kommer nu propositionen där kronofogdemyndigheten i Halland föreslås till delning. Det är orimligt att personalen vid en myndighet skall hanteras på ett sådant sätt.
När det gäller framtiden för skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheten i Hallands län är det vår bedömning att myndigheterna i länet ej skall delas upp mellan två olika regioner. Skall en regionalisering äga rum, skall länet föras till en ny region som en enhet. Vi menar emellertid att det i den situation som nu uppstått vore naturligt att skjuta på skatteförvaltningens regionalisering och låta kronofogdemyndigheten tillhöra Västra Götalands län enligt redan fattat riksdagsbeslut. Då finns det förutsättningar att dra slutsatser av de försök som för närvarande pågår på flera olika håll i landet. Den av regeringen tillsatta parlamentariska utredningen kan arbeta fram sina förslag, som säkert kan bli en relevant del i det bedömningsunderlag som kan ligga till grund för en framtida regionalisering även av skatteförvaltningen.
Framhärdar man nu i att dela Halland då är det enligt vår mening stor risk för att det uppfattas som ett första steg i en framtida länsdelning. Det vore även fel att dela skatte- och kronofogdemyndigheterna i Halland. Ett viktigt skäl för detta är att det inom länen skapats ett omfattande kontakt som byggts upp under lång tid, både internt inom skattemyndigheten och externt gentemot andra myndigheter. Detta gäller inte minst skattebetalarna.
En länsreform skall ske på ett sätt så att förutsättningarna för de olika länen, myndigheterna och landstingen prövas med hänsyn till ett helhetsperspektiv. Vägledande skall vara att medborgare i allmänhet och de människor som på olika sätt är verksamma i olika länsfunktioner upplever att det finns problem som löses med en ny länsindelning. När problemen och möjligheterna är klarlagda kan det finnas skäl att därefter pröva nya administrativa lösningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till ny regional organisation av skatteförvaltningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om delning av Kronofogdemyndigheten i Hallands län i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Carl Fredrik Graf (m) |
|
|
Liselotte Wågö (m) |
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |