Förenklad självdeklaration för företagare och mindre krångel med F-skattsedeln – det är några av de förslag för fler egenföretagare, som Folkpartiet presenterade i våras. Vi har noterat att många debattörer tagit fasta på våra idéer om hur det ska bli lättare för människor att ”bli sin egen”. Vår förhoppning är förstås att också regeringen tar intryck.
Det är viktigt att många fler vågar ta steget att bli egenföretagare. För både löntagare och arbetslösa måste det bli ett intressantare alternativ. Erfarenheten visar nämligen att ett antal av egenföretagarna får så mycket att göra att de behöver anställa mer folk. Många egenföretagare är därför sannolikt den viktigaste potentialen för ökad sysselsättning i den privata sektorn. Följaktligen är det viktigt att så många som möjligt tar steget och startar egen firma.
Folkpartiet har – tillsammans med många som själva startat egen verksamhet och experter på nyföretagande – analyserat hinder och problem för personer, som har prövat att ”bli sina egna”. Resultatet är följande förslag på skatteområdet, som främst tar sikte på ökat nyföretagande i tjänstesektorn.
Ett schablonavdrag för kostnader som gör att Förenklad självdeklaration kan genomföras också för egenföretagare.
Ändrade regler för F-skattsedel som gör att i princip alla som vill ska ha rätt att få sådan skattsedel.
Intensifierat arbete på att minska krångel och byråkrati genom att en ny förenklingskommission med förankring på hög politisk nivå tillsätts.
”Starta eget-paket”.
Det brukar sägas att alla stora företag en gång varit små. Alla företag har börjat som en idé hos någon. Tänk om det varit lika krångligt att starta företag vid det förra sekelskiftet som vid detta – hur många av dagens stora företag hade då existerat?
Vi har haft kontakt med många som blivit företagare med sig själva som enda anställd. Vi har också samtalat med experter som dagligen hjälper människor som funderar på att starta eget. Vår ambition har varit att först kartlägga och sedan förkorta sträckan mellan idé och verksamhet. Hur mycket arbete krävs innan man ens kan få igång en enskild firma? Vilka är problemen och fallgroparna?
Först kan då konstateras att även den nuvarande regeringen – trots sin generellt sett företagsfientliga politik – genomfört några förändringar som är positiva i det perspektiv vi här behandlar. Vi syftar främst på den återinförda kvittningsrätten och möjligheten att få tjänstledighet ett halvår för att starta eget.
Vi tror att morgondagens arbetsmarknad kommer att se mycket annorlunda ut än dagens. I själva verket pågår förändringen hela tiden. Färre kommer att ha fasta tjänster. Fler kommer att arbeta med uppdragsverksamhet eller vara egna företagare. Självklart måste då regelverket, som vuxit fram under 1900-talet, anpassas till allt det nya på tröskeln till 2000-talet.
Våra förslag tar sin utgångspunkt där allting börjar. Hos den enskilde. Fler egenföretagare – som så småningom bygger ut och anställer någon annan – är en förutsättning för fler växande företag och fler nya jobb i Sverige.
Låt oss ge några konkreta exempel.
Anna har just gått ut gymnasiets grafiska linje. Hon tycker att det finns gott om trista hemsidor på Internet. Anna skaffar en Macintosh och en F-skattsedel och erbjuder sina tjänster som Webside-redaktör till mindre företag och organisationer.
Kalle har jobbat som städare men är nu arbetslös. Han skaffar lite städutrustning, en F-skattsedel och börjar sätta upp lappar i området.
Per-Inge trivs inte i rollen som anställd journalist. Han vill bli frilans. Han skaffar en dator, en F-skattsedel och börjar ringa runt till redaktioner för att erbjuda sina tjänster.
Journalister, informatörer, frilansfotografer, illustratörer, designers, textilkonstnärer, trädgårdsarbetare, barnflickor...: det finns många yrkesgrupper som genom egenföretagande säljer framför allt sin tid och sitt kunnande. För dem vill vi göra steget till företagandet mycket kortare.
Gemensamt för dessa människor är ofta att de är mer entreprenörer än administratörer. Vi tycker att de ska kunna förbli entreprenörer.
Regelverket som omgärdar företagandet är mycket omfattande och anpassat framför allt till tillverkande, kapital- och materielintensiva storföretag. Det stämmer illa överens med dagens utveckling och med framväxten av små tjänsteföretag. Många av de nya entreprenörerna säljer framför allt just sin tid och sitt kunnande.
Med en politik som ”släpper loss tjänstesektorn” har detta slags företagande en betydande potential. Det kan röra sig om specialiserade tjänsteuppdrag inom data- eller reklambranschen, journalistik eller information, lika väl som mer hushållsnära tjänster – barnpassning, städning eller trädgårdsarbete. Vårt förslag om servicecheckar är ett första steg att avbyråkratisera handeln med tjänster. Nu går vi vidare med en mer omfattande avbyråkratiserings- och förenklingsreform.
I framtiden borde det bli lika naturligt att gå in i företagarrollen som att söka sin anställning hos någon annan. Då behöver också steget till eget företagande bli kortare än i dag.
Ett gott företagsklimat handlar inte enbart om skatter och regler, utan också om attityder – inte minst från det politiska systemet och myndigheternas sida.
Vilka ”signaler” får unga, entusiastiska människor från myndigheterna när de står i begrepp att förverkliga en företagsidé? Framkörningssträckan kan vara lång – bara att komma fram på telefon till rätt person verkar ibland omöjligt. Företaget ska registreras, F-skattbevis beviljas och – om så sker – utfärdas, olika skattekontor kontaktas beroende på vilken skatt det gäller (moms, bolagsskatt, inkomstskatt för personer etc). Att upprätta en preliminär deklaration för första verksamhetsåret kan te sig nog så avskräckande. Det kan nästan tyckas som om skatteförvaltningen med sina informationsbroschyrer – ”Skatteupplysning om Näringsverksamhet” på nära 100 sidor, eller ”Dags att deklarera ditt företag. Hur man fyller i blanketterna SD1, N1, N1A, N2, N2A, N6, 4, N3A, SD2, N7 och N8 samt K10” – ville säga att ”Det här med eget företag är inga lätta saker, det ska du ha klart för dig – och än är det inte försent att du ångrar dig.”
I ett samhälle där det är naturligt att bli sin egen, gå ut på arbetsmarknaden och erbjuda sina tjänster, ska unga människor inte genast behöva anlita revisorer bara därför att de saknar fördjupade kunskaper om periodiseringsfonder, positivt och negativt fördelningsunderlag, räntefördelningsbelopp och expansionsmedel. Då ska man inte behöva ge upp innan verksamheten ens kommit i gång, bara för att skattemyndigheten krånglar om F-skattsedeln.
I denna motion har vi koncentrerat oss på förslag som minskar byråkratin och blankettkrånglet, eller om man så vill: befriar företagaren från mycket av företagsadministrationen.
Skatte- och deklarationsregler är i stor utsträckning formade efter de större företagen, efter tillverkande, kapital- och materielintensiva företag. Det stämmer dåligt med det moderna företagandet i olika former av tjänsteproduktion.
Bland de nya entreprenörerna är det många som säljer framför allt sin egen tid och sin egen kompetens. Ofta är det personer med ”kontoret på fickan”, de arbetar kanske hemifrån, eller tillfälligt hos uppdragsgivaren. De arbetar ibland självständigt, och bildar ibland tillfälliga s k nätverksföretag tillsammans med andra egenföretagare. Kanske är man flera om samma lokal, delar på utrustning och kostnader, men har rent professionellt inte så mycket med varandra att göra.
Sådana småföretagare i tjänstesektorn har sällan stora omkostnader. Det kan i ett uppbyggnadsskede vara nödvändigt att skaffa t ex viss datorutrustning och mobiltelefon – eller en gräsklippare – men därefter är omkostnaderna för att driva verksamheten begränsade, jämfört med t ex ett tillverkande företag.
För många blir därför det omfattande uppgiftslämnandet och den detaljerade bokföringen onödig. Deklarationsblanketter som ”frågar” efter ”periodiseringsfonder och skatteutjämningsreserver vid årets ingång”, ”72 % av expansionsmedel vid fjolårets taxering” eller ”Värdeminskningsavdrag m m vid 1982–1993 års taxering för de år avdrag överstiger 10 % av Del av taxeringsvärde”, ”Fördelningsunderlag som ska föras in på blankett N1 eller N2” etc, etc, är ofta både svårbegripliga och irrelevanta.
Vi föreslår därför att en förenklad deklaration för företagande införs. För enmans- eller fåmansföretaget bör man kunna välja att lämna ”förenklad företagsdeklaration”, precis som en löntagare kan lämna förenklad självdeklaration. Totala inkomster redovisas, från detta dras löne- och avgiftssumman samt en schablon för kostnader. Mellanskillnad utgör skattepliktigt överskott.
En kostnadsschablon, som kan tänkas täcka kontorskostnader som telefon, porto, data, vissa övriga marknadsutgifter, resor etc räknas fram. Den kan till exempel ligga som en viss andel av omsättningen — upp till ett maxbelopp, till exempel 50 000 kronor. Till detta kan man lägga verifierad kontorshyra. Eftersom många enmansföretagare i tjänstesektorn har ”kontoret på fickan”, d v s i sin egen bostad, bör kontorshyra inte inräknas i schablonen.
Syftet med en förenklad företagsdeklaration är inte i första hand att åstadkomma en skattesänkning, utan just en förenkling. I ett första steg bör detta förslag endast gälla dem som har mycket små omkostnader och därför inte alls behöver lämna alla de uppgifter som krävs i det nuvarande systemet. Vi räknar därför med att en schablon på den nivå vi antyder som lämplig får relativt liten statsbudgetpåverkan.
Småföretagare som ser att kostnaderna inte överstiger schablonen slipper anlita revisorer, alternativt slipper ägna dagar åt att försöka begripa skatteförvaltningens informationsbroschyrer. Den som inte passar in i detta förenklade system ska självfallet kunna deklarera som vanligt. Men även då tror vi att förenklingar och förtydliganden kan göras.
Ett enkelt och tydligt system för inbetalning av moms, sociala avgifter och preliminärskatt ska kopplas till den förenklade företagsdeklarationen, exempelvis genom att allt betalas i samband med och på samma sätt som momsen, så att enkelhet präglar hela relationen till skattemyndigheterna. Det betyder att de nyss beslutade reglerna för skattekonto måste ändras så att det är skattebetalaren som avgör och beräknar respektive skatt, men att fördelarna med skattekontot bibehålls.
På detta sätt kan bokföringen till viss del förenklas, även om alla inkomster och utgifter givetvis ska bokföras och verifieras. Detta har ingen civilrättslig inverkan – bokföringslagen ska givetvis följas men bokföringen behöver inte utformas för att kunna få fram en mängd uppgifter för deklarationen.
I och med att det är deklaration, beskattning och bokföring som förenklas, låser man inte in företagaren i en särskild företagsform. Han eller hon kan när som helst övergå till vanligt sätt att deklarera och en mer omfattande bokföring, om avdragsmöjligheter överstigande schablonen föreligger och de olika avsättningsmöjligheterna blir aktuella.
Många mindre företagare upplever administrationen runt sin egen verksamhet som alltför omfattande. Regler, förordningar, bokföring, deklarationer, lagar, avtal, uppgiftslämnande till organisationer – allt flyter ihop till en enda oändlig byråkrati. Här behövs den ”personliga lotsen” till vilken företagaren ska kunna vända sig med alla sina frågor. Den verksamhet som företagaren vill bedriva får stryka på foten för pappersarbetet. Kunskapskraven kring det administrativa, skatteregler, deklarationer etc blir mycket stora. Att lämna bort allt detta till utomstående konsulter kostar mycket pengar och uppfattas av många som att man mister kontrollen över sin egen verksamhet.
Utöver de faktiska svårigheterna upplever många företagare just misstroendet mot dem som påfrestande. Dessutom har få småföretagare pappershantering, redovisning och blanketter som intresse, det är inte därför man startat sitt företag. Det är för att man har en affärsidé att förverkliga, ett hantverk man kan, en verksamhet att driva. Administrationen upplevs i många fall som värre än den skulle känts ifall den sköttes av ekonomipersonal, administrativa sekreterare, controllers etc som har hand om motsvarande uppgifter på större företag.
Blankettkommissioner och blankettdelegationer har kommit och gått under snart 30 år – den första tillsattes i början på 1970-talet – utan att några tillfredsställande resultat uppnåtts. Det moderatledda näringsdepartementet inledde ett arbete med att se över kraven på uppgiftslämnande två månader innan regeringsskiftet, när sedan Sten Heckscher övertog departementet hände av allt att döma ingenting.
Nu har regeringens småföretagsdelegation till uppgift att se över bland annat frågor som rör uppgiftslämnande etc, men våra förhoppningar på att den ska lyckas är små. Arbetet hittills tyder inte på några stora framsteg.
För att en ny förenklingskommission – som noga granskar varenda blankett som företagare är skyldiga att fylla i – med uppgift att föreslå förenklingar ska lyckas måste frågan ges hög politisk prioritet. Perspektivet måste vändas så att man utgår från den enskilde småföretagarens situation.
Den som vill driva näringsverksamhet behöver ansöka hos skattemyndigheten om en F-skattsedel. Men tyvärr finns det alldeles för många exempel på människor, vars projekt och idéer stupar redan här. Tidningen Företagaren har i en serie artiklar skildrat hur skattemyndigheterna effektivt satt käppar i hjulet för flera driftiga entreprenörer.
Ett sådant skräckexempel är skattemyndigheternas behandling av Rune Hammargren i Mönsterås. Han accepterade ett avgångsvederlag från sin arbetsgivare och tog chansen att öppna eget, Hammargrens Företagsjour. Affärsidén var att serva bygdens företag vid arbetstoppar och i samband med personalbrist. En marknadsundersökning gav vid handen att här fanns goda förutsättningar för ett lönsamt företagande. Men skattemyndigheten avslog ansökan om F-skattsedel. Rune Hammargren överklagade till länsrätten och fick rätt. Verksamheten drog i gång och fungerade bra – då överklagade skatteförvaltningen beslutet till kammarrätten, som senare biföll skatteförvaltningen. F-skattbeviset drogs in. Hammargrens Företagsjour avvecklades och företagaren själv fick, mot sin vilja, börja leva på a-kassa. En av kammarrättens motiveringar var att ”något ekonomiskt risktagande inte förekommer”.
Ett annat exempel på njugg inställning till egenföretagare står skattemyndigheten i Linköping för. Åsa Jansson ville starta familjedaghem, men nekades F-skattsedel. Två gånger överklagade hon beslutet, och fick till slut rätt i länsrätten. Men då hade redan så lång tid gått att Åsa Jansson tappat ork och lust att fortsätta med företagandet.
Det finns många liknande fall, och vart och ett av dem är ett stort misslyckande för ett land som skulle behöva en våg av nyföretagande. En del har t ex beviljats starta-eget-bidrag, men nekats en F-skattsedel. Dessvärre sammanfaller flera av kriterierna för avslag på en ansökan om F-skattsedel med typiska kännetecken för en nybliven tjänsteföretagare. För att få en F-skattsedel enligt dagens praxis bör företagaren inte:
tidigare ha varit anställd hos uppdragsgivaren,
använda uppdragsgivarens utrustning,
ha få kunder som anlitar företagets tjänster under långa perioder,
bedriva en verksamhet av ”allmän karaktär”,
ha en låg ekonomisk risk.
Ändå är det ofta precis så här en tjänsteföretagare försöker börja, t ex att sälja till gamla kontakter, som tidigare arbetsgivare. Dessutom kan det vara klokt att etablera relationer till en liten krets av ”baskunder”. Många vill förstås också hålla igen på kostnaderna och ekonomiska risker genom att t ex låna uppdragsgivarens utrustning.
Varför inte vända på steken – låt folk själva avgöra om de bedriver näringsverksamhet eller är uppdragstagare. Om de vill använda sin F-skattsedel eller inte. Vi måste ha tilltro till människors förmåga att avgöra om de vill ta risker eller inte, om de vill avstå viss möjlighet till trygghet i en anställning till förmån för frihet och ansvar i ett företagande, eller rent krasst en möjlighet till försörjning som inte står till buds på annat sätt.
Vill vi att Sverige ska få en våg av nyföretagande kan vi inte stoppa affärsidéer, driftiga människor och verksamheter i förväg genom att myndigheterna överprövar affärsidén som sådan.
I stället ska vi skapa ett företagsklimat som bejakar människor när de vill förverkliga en idé. Alla behöver inte ha en unik affärsidé. ”Det räcker med att skaffa sig en F-skattsedel och börja klippa gräsmattor.” Så säger Jenny Rosén, 22, som arbetar med Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) projekt att uppmuntra fler unga att bli egna företagare.
Precis så enkelt borde det vara.
Lika smidigt som det är att gå in på Posten och hämta kuvertet ”Postens-flytt-komihåg”, lika lätt ska det vara för en blivande entreprenör att gå till skattekontoret och hämta ”Starta-eget-boxen”. Denna ska innehålla en beställningskupong för F-skattsedeln, en begriplig informationsskrift om regler för beskattning, bokföringskrav, en instruktion om hur man skaffar övriga behövliga tillstånd och bevis, och en enkel kassabok som kan användas för bokföringen samt en förenklad företagsdeklaration.
På så sätt blir det vars och ens egen ambition och förmåga till företagande som avgör om man lyckas, inte om man lyckats forcera byråkratin.
Regeringen aviserar i budgetpropositionen en översyn av reglerna för tilldelning av F-skattbevis. Denna översyn bör göras med de utgångspunkter vi har angett.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklad deklaration för företagare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av schablonavdrag för företagare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utfärdande av F-skattsedel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av starta-eget-paket,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklingskommission.
|
Karin Pilsäter (fp) |
Isa Halvarsson (fp) |