Skattelagstiftningen tenderar alltjämt att bli alltmer komplicerad. Tyvärr är detta i stor utsträckning även en internationell utveckling. Med ett högt skattetryck, så som det svenska, ökar även kraven på reglernas precision och förutsägbarhet.
I Sverige är det i första hand fåmans- och egenföretagarnas beskattning som genom sin höga komplexitet leder till problem vid upprättandet av deklarationen. En osäker skattekostnad påverkar i dag företagens likviditet under lång tid. Innan visshet nås måste medel reserveras i företaget om inte skatten krävts in innan beslutet i ärendet eller målet vunnit laga kraft. Detta påverkar företagens expansionförmåga och möjlighet att anställa.
Oklara skatteregler leder även till att familjeföretag riskerar att slås ut av tillkommande skatt långt efter det att de har deklarerat. Eftersom den skattskyldige i praktiken inte kan påverka reglernas utformning skall han heller inte behöva bli lidande av dem.
En regel av ”stupstockskaraktär” i skattelagstiftningen som innebär en viss längsta tid för myndigheternas handläggning av skatteärenden bör mot denna bakgrund införas. Har ärendet eller målet inte avgjorts inom den tiden bör det avskrivas.
Målsättningen för skattemyndigheternas handläggning bör vara att alla deklarationer skall fastställas inom ett halvår från det de lämnades in. Idag är handläggningstiden enbart i domstol ofta 1–1½ år. Om skattemyndigheten ifrågasätter deklarationen, bör i alla händelser inte eventuell ränta på i efterhand påförd skatt få tas ut för mer än ett år. Om ett ärende är av enkel natur kan det avgöras snabbt. Är det oklart bör inte den skattskyldige drabbas av osäkerhet genom att i åratal tvingas reservera medel för ränta för en eventuell i efterhand påförd skatt i mer än ett år.
I valet mellan det allmännas skatteintäkter och den enskildes krav på att få sin deklaration fastställd inom rimlig tid måste ett rättssamhälle sätta individens intresse främst.
Problem med långa handläggningstider för skatteärenden är en angelägen rättssäkerhetsfråga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av möjligheten att efter viss tid ta ut dröjsmålsränta i skattemål.
|
Kjell Ericsson (c) |
|
|
Inga Berggren (m) |
Bengt Harding Olson (fp) |
|
Michael Stjernström (kd) |
Marianne Andersson (c) |
|
Sten Svensson (m) |
Kenth Skårvik (fp) |