Den 1 juli 1994 trädde rättssäkerhetsreformen i kraft, vilken baserades på ett enigt kommittébetänkande, Rättssäkerheten vid beskattningen. Rättssäkerhetsreformen syftade inte till att ensidigt begränsa myndigheternas befogenheter, utan det var fråga om att nå en balans mellan rättssäkerhet och effektivitet. Det är synnerligen olyckligt att Socialdemokraterna i en sådan viktig fråga som rättssäkerheten väljer konfrontation i stället för en konstruktiv dialog. Genom en sådan attityd kommer med all sannolikhet skattemyndigheternas utredningsbefogenheter att i framtiden förändras i samma utsträckning som den för tillfället sittande majoriteten i Sveriges riksdag ändras. På så sätt minskas naturligtvis legitimiteten för kontrollåtgärder som enbart en del av de folkvalda står bakom. Det kommer säkerligen också i många avseenden att upplevas som kränkande av den grupp mot vilka åtgärderna är riktade, d.v.s. företagen och i första hand småföretagen. En bra skattekontroll skapas tillsammans med företagen och deras representanter, inte genom att företagares integritet och rättssäkerhet åsidosätts.
Ett av de viktigaste kraven, som förs fram på politiker och beslutsfattare är att beslut skall präglas av långsiktighet och förutsägbarhet. Det finns därför all anledning att beklaga att den enighet som fanns 1994 inte längre är rådande. Regler för revision och kontroll måste präglas av en bra balans mellan olika aktörer. Med de förändringar som riksdagen beslutade under våren 1997, ändrades balansen på ett sådant sätt att det är nödvändigt för oss att återkomma med några av de viktigaste yrkandena på detta område.
Det är enligt vår mening viktigt att påpeka att i enlighet med rättssäkerhetsreformen skall en revision endast få företas i syfte att kontrollera att ett företag eller annan näringsidkare har fullgjort sin egen deklarations- eller uppgiftsskyldighet på ett korrekt sätt. När man vill ha uppgifter från någon annan än den som skall revideras får man förelägga sådan tredje man att inkomma med uppgifter. Nu har Socialdemokraterna återinfört möjligheten att företa tredjemanskontroll genom revision. Men man nöjde sig inte med detta utan man gav också skattemyndigheten befogenhet att inte underrätta om vem eller vilken rättshandling granskningen avser. Det innebär att dessa tredjemansrevisioner kan få karaktären av s.k. fishing expeditions.
I en demokratisk rättsstat får myndigheter aldrig ges godtyckliga befogenheter, utan de måste vara väl avgränsade och framgå av lag. En mycket viktig princip vid integritetskränkande myndighetsutövning är att åtgärden står i proportion till ändamålet. Den enskilde måste normalt veta vad som söks hos honom och varför. Om det av speciella skäl fordras att den enskilde inte kan få sådan information måste beslutet fattas av domstol.
Enligt tidigare bestämmelser kunde tredjemansinformation begäras via ett föreläggande. Det fanns t.o.m. möjligheter att i enlighet med bestämmelserna i tvångsåtgärdslagen företa överraskande tredjemanskontroller om det är befogat i det enskilda fallet. Ett sådant beslut skall fattas av domstol för att upprätthålla kravet att det skall råda god balans mellan skattemyndighet och enskilda.
Genom att skattemyndigheten medgivits möjligheten att även kontrollera det löpande beskattningsårets eller den löpande redovisningsperiodens räkenskaper och andra handlingar utvidgas revisionsinstitutet utanför sitt ändamål och antar mer formen av s.k. fishing expeditions. En sådan åtgärd strider också mot behovs- och proportionalitetsprinciperna. Det är helt orimligt att tillåta kontroll av bokföring, handlingar m.m. som inte har något samband med att skatt- och uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
Huvudprincipen i gällande bestämmelser är ju att skapa en klar skiljelinje mellan samverkansrevision och tvångsåtgärder. Den enskilde skall nämligen inte sväva i tvivelsmål om det är fråga om det ena eller det andra. I det senare fallet skall de i lag stadgade förutsättningarna för tvångsåtgärder föreligga. Riksdagsmajoritetens beslut i våras innebar att den enskilde underrättas om revision först i samband med att man knackar på hos denne för att på så sätt få till stånd en överraskningsrevision utan föregående domstolsprövning. På så sätt kringgås rättssäkerhetsgarantierna.
Motsätter sig den skattskyldige en överraskningsrevision får skattemyndigheterna pröva om förutsättningarna för tvångsrevision är uppfyllda. I den mån det kan anses föreligga sabotagerisk kan det bli fråga om ett interimistiskt beslut. Ett sådant beslut fattas av granskningsledaren och på så sätt undviks den föregående prövningen av länsrätten.
JO har i sitt remissvar uttalat att det är inte lämpligt att införa regler om överraskningsrevision i ett samverkansförfarande eftersom den reviderade kan komma i en situation med en uppenbar karaktär av tvång över sig.
Det kan inte vara rimligt att i en modern rättsstat ha den här typen av regler.
Riksdagen upphävde i våras stadgandet i 3 kap. 50 a § andra stycket LSK eller 3 kap. 5 § tredje stycket LPP.
Om den enskilde föreläggs att samla in uppgifter om tredje man kunde denne enligt tidigare bestämmelser ställa handlingar till skattemyndighetens förfogande i stället för att själv samla in uppgifterna. Det innebar att den skattskyldige gavs en valrätt för att undvika onödiga kostnader i samband med en sådan kontroll.
Eftersom vi har avvisat möjligheten att använda tredjemansrevision bör tidigare bestämmelser fortsätta att gälla.
Vi delar regeringens principiella uppfattning att reglerna för tullrevision skall utformas efter motsvarande regler för skatterevisioner och vad som gäller beträffande tvångslagen. Det innebär, i enlighet med vår inställning när det gäller revisionsverksamheten, att möjlighet till tredjemansrevision, revision av löpande år samt överraskningsrevision inte skall få förekomma i samband med tullrevision. Vi föreslår därför att tullagen ändras i enlighet med vad som anförts.
Under den borgerliga regeringsperioden förändrades reglerna om skatte-, avgifts- och tulltillägg. Det var i första hand fråga om nya eftergiftsgrunder för att undvika påförande av orimliga tillägg. Dessutom beslutades att inte påföra tulltillägg på för lågt redovisad mervärdesskatt vid införsel som skulle ha varit avdragsgill.
De förändrade eftergiftsgrunderna har när det gäller skattetillägg inte fått den effekt som vi förväntade oss. Det förekommer att skattemyndigheten påför orimliga skattetilläggsbelopp då det enbart är fråga om periodiseringsfel. Det förekommer även andra uppmärksammade fall. Det finns således ett stort antal företag som under de senaste åren har fått vidkännas påförda skattetillägg som inte står i rimlig proportion till förseelsens art.
Uppenbarligen har de förändrade eftergiftsgrunderna inte varit en tillräcklig åtgärd, och vi föreslår att den här typen av tillägg blir föremål för utredning. Det har också i ett särskilt yttrande i en avslutad utredning anförts att det svenska skattetilläggsförfarandet strider mot de krav som ställs i artikel 6 i Europakonventionen. Det finns således flera skäl för att utreda frågan. I avvaktan på att skattetilläggsfrågan blir föremål för utredning och för att förhindra orimliga beslut om skattetillägg föreslår vi att skattetillägg inte får påföras avseende periodiseringsfel vare sig det gäller direkt eller indirekt skatt. En sådan förändring bör träda i kraft den 1 januari 1998.
Även tulltillägg drabbar företagen på ett sätt som inte står i rimlig proportion till en begången förseelse. Det handlar nästan uteslutande om ouppsåtliga fel i tulldeklarationer som upprättats under tidspress. Sveriges inträde i EU har samtidigt inneburit att importörerna fått en mängd nya regler att hålla reda på. Dessutom har inlämningsfristen för tulldeklarationer minskat från 15 till 9 dagar. De skäl som talar emot tulltillägget som sanktionsform har alltså om möjligt blivit ännu starkare. Tulltillägget bör därför avskaffas den 1 januari 1998.
Det ankommer på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1998 återinföra tidigare regler avseende tredjemansrevision, revision under löpande period, underrättelse om revision, föreläggande, tredjemansföreläggande och tullagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär att reglerna om skattetillägg blir föremål för utredning i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avskaffa skattetillägg från den 1 januari 1998 när det är fråga om periodiseringsfel avseende såväl direkt som indirekt skatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avskaffa tulltillägget från den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Bo Lundgren (m) |
|
|
Karl-Gösta Svenson (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Jan-Olof Franzén (m) |
Carl Erik Hedlund (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Inga Berggren (m) |
|
Jerry Martinger (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Nils Fredrik Aurelius (m) |