Riksdagen beslutade i december 1996, efter förslag i budgetpropositionen 1997, om en ny regionindelning för kronofogdemyndigheterna. Västerbotten och Norrbotten blev en region och regionkontoret kom att placeras i Umeå.
I budgetpropositionen för år 1997 underströk regeringen vikten av att inom skatteförvaltningen vidta sådana åtgärder att beslutade anslagsneddragningar inte ledde till försämringar i den operativa verksamheten. Det uttalades att Riksskatteverket bl.a. måste överväga organisatoriska anpassningar i detta syfte. Riksskatteverket överlämnade därefter i maj 1997 ett förslag om ny regionindelning till regeringen. Förslaget innebar att Norr- och Västerbotten skulle bli en region.
Regeringen understryker i årets budgetproposition avsikten med att beslutade besparingar kan genomföras utan att den operativa verksamheten blir lidande. Detta innebär, enligt regeringen, att möjligheterna till besparingar måste sökas inom områdena ledning, styrning och administration. Erfarenheterna av försök som gjorts inom skatteförvaltningen och erfarenheterna av den s.k. ordnade samverkan mellan kronofogdemyndigheter visar att det inte går att komma särskilt långt på den vägen om inte indelningen på regional nivå ändras, skriver regeringen i budgetpropositionen.
På grund av budgetneddragningarna och regeringens direktiv lade således Riksskatteverket fram ett förslag om ny regionindelning tillsammans med förslag på vilka orter som skulle bli säten för regionkontoren. I vissa regioner föreslog RSV två alternativa orter för placering av regionkontoret. I Norr- och Västerbotten föreslogs emellertid Umeå som lokaliseringsort för regionkontoret. Detta beslut meddelades även till personalen. RSV:s skäl för förslaget var således så tunga att de ansåg det helt självklart att regeringen skulle anta förslaget.
Döm om förvåningen då regeringen i stället väljer att föreslå Luleå som regionort. I en region med kortare geografiska avstånd kan man möjligtvis hävda att samordningsvinster inom ledning, styrning och administration kan göras utan att kronofogdemyndighetens och skatteförvaltningens regionkontor är lokaliserade till samma ort. I Norr- och Västerbotten, med 28 mil mellan regionkontoren, är detta ett väl magstarkt påstående.
Att regeringen av skäl som kan tolkas som hänsyn till inomregional balans föreslår en mindre kostnadseffektiv lösning är långt ifrån tillfredsställande. Det enda rimliga är därför att riksdagen beslutar att regionkontoret för skattemyndigheten, i enlighet med RSV:s eget förslag, skall ligga i Umeå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att skatteförvaltningens regionkontor i Norr- och Västerbotten skall ligga i Umeå i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Ulla Löfgren (m) |