I den pågående omorganisationen av skatteförvaltningen kommer Västernorrlands län och Jämtlands län att bilda en region. I proposition 1997/98:1 föreslår regeringen att av regionalpolitiska skäl skall sätesort för regionen vara Östersund.
I Västernorrlands län är i dag Härnösand sätesort. Härnösand har det så kallade länsskattekontoret, eftersom Härnösand är Västernorrlands läns administrativa centrum med länsmyndigheten och ledningar för myndigheter, som kronofogdemyndigheten med vilken skatteförvaltningen samverkar.
Jämtlands län har 133 000 invånare och Västernorrlands län 255 000. Skatteunderlaget är också betydligt större i Västernorrlands län än i Jämtlands län. Ser man till antalet företag som lämnat kontrolluppgift i båda länen är antalet 7 929 i Västernorrlands och 4 878 i Jämtlands län. Antalet stora företag med en lönesumma över 500 000 kronor är också betydligt större i Västernorrlands län som har en koncentration av mycket stora industrier till främst Sundsvallsområdet. Skattemyndighetens verksamhet är starkt kopplad till skattesubjekten och att tillse att alla fullgör sina uppgifts- och deklarationsskyldigheter. Den verksamhetsmässiga tyngdpunkten för skattemyndigheten i den nya regionen som omfattar de båda länen finns i kustområden i Västernorrlands län.
I ett frågesvar i riksdagen daterat 1997-09-25 konstaterar finansminister Erik Åsbrink att sätesort i regionen Västra Götaland skall vara Göteborg: ”Det är inte så konstigt eller svårt att förstå att Göteborg har valts i det här fallet. Det handlar naturligtvis om att en stor del av befolkningen och företagen, dvs skattesubjekten, bor i Göteborg med omnejd. Det är ett starkt skäl att förlägga skattemyndigheten dit”. I propositionen förordas också Göteborg som sätesort. Analogt med detta borde regeringen också förorda Härnösand som huvudort i Västernorrlands och Jämtlands län.
Det förefaller minst sagt underligt att av regionalpolitiska skäl flytta en myndighet från Härnösand till Östersund. Båda städerna/kommunerna har drabbats av statliga nedskärningar och båda kommunerna har hög arbetslöshet med åtföljande bekymmer.
Det som skiljer städerna är att Östersund har ca 60 000 invånare och är säte för länsmyndigheterna och dessutom ett centrum för hela länet och drar till sig verksamheter av allehanda slag. Härnösand har ca 30 000 invånare och är den kommun som är mest beroende av arbetstillfällen inom offentlig verksamhet av alla Sveriges kommuner. Länsmyndigheterna finns i Härnösand men länets centrum är industrikommunerna Sundsvall/Timrå med ca 120 000 invånare – inom ett avstånd av tre mil. I Härnösand satsas på ny företagsamhet av alla de slag för att man skall komma bort från det förödande beroendet av offentlig verksamhet. Men det säger sig självt att det är ett långsiktigt och svårt arbete där både mentala, historiskt-kulturella och traditionella mönster skall ändras.
Att flytta en liten offentlig verksamhet från Härnösand till Östersund hjälper Östersund litet i marginalen men det slår mycket hårt i Härnösand. Det är en regionalpolitik som sargar den svagare parten. Riksskatteverkets sakskäl och effektivitetsskäl gör att man som myndighet föreslår Härnösand som sätesort för skattemyndigheten. Regeringen gör samma bedömning i Västra Götaland.
Sakskäl av alla de slag visar att Härnösand bör vara sätesort i den nya regionen som utgörs av Västernorrlands och Jämtlands län inom skatteförvaltningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sätesort i skatteförvaltningens region som utgörs av Västernorrlands och Jämtlands län skall vara Härnösand.
|
Eva Björne (m) |
Åke Sundqvist (m) |