Redan under allmänna motionstiden 1996 påtalades vissa problem med F-skattesystemet, bl. a. dess negativa effekter för småföretag med stora säsongvariationer. I motionen konstaterades att ändring vad gällde reglerna för uppbörd av preliminär skatt och socialavgifter skedde senast 1993. Orsaken till förändringen var att det i vissa fall kunde vara svårt att avgöra vilka skyldigheter uppdragsgivaren respektive uppdragstagaren hade, när det gällde att betala ersättning för arbete som också inkluderade socialförsäkringsavgifter. Ett antal uppmärksammade rättstvister har förekommit om betalningsskyldigheten för socialförsäkringsavgifter. Nuvarande regler för erläggande av preliminär skatt och avgifter behandlades av 1991/92 års riksmöte (prop 1991/92:113, 1991/92:SkU29).
Avsikten med det nya systemet är att ingen skall behöva vara osäker på om han/hon är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte. Numera används två typer av preliminära skattsedlar: F-skattsedel respektive A-skattsedel. F-skattsedel utfärdas endast efter ansökan och endast för den som bedriver näringsverksamhet. A-skattsedel erhåller alla andra.
En person kan ha både F-skatt- och A-skattsedel.
Under de senaste månaderna har allt fler klagomål framförts gällande F-skattesystemet och skattemyndigheternas sätt att handha det. Den sammanfattande kritiken är att skattemyndigheternas mycket restriktiva policy när det gäller att utfärda F-skattsedel verkar direkt hämmande på nyföretagandet och de mindre företagen.
I många fall har den sökande till F-skattebevis inte fått besked om ansökan bifallits eller inte. I andra fall har avslag lämnats med mycket svaga motiveringar. Personer som har anställningar som exempelvis tekniska konsulter eller IT-konsulter och som successivt önskat göra sig självständiga, har fått avslag med motiveringen att de har anställning. Andra motiveringar har varit att personen i fråga endast haft en kund vid söktillfället. Skattemyndigheterna måste vara omedvetna om att konsultarbete, ofta under en begränsad tid, innebär att alla arbetsinsatser bara kan ägnas en enda kund för att efter kanske ett halvår avlösas av en annan kund etc. Enmansföretag har ofta inte kapacitet att på en gång betjäna flera kunder. Detta förhållande innebär dock inte att anställningsförhållande föreligger.
Att myndigheternas verksamhet underlättas av strikta och trånga regler är uppenbart. Att denna typ av regler är mycket negativa när de tillämpas på mindre företag och framförallt nyföretagande är lika uppenbart.
En olämplig hantering av en kanske till synes obetydlig detalj som F-skattsedeln kan i hög grad motverka tillkomsten av nya företag. Detta går tvärtemot den politik som regeringen säger sig förespråka.
Ett företagsvänligt klimat kräver få och klara regler. Detta innebär att F-skattesystemet skall kunna användas av alla som har registrerat en enskild firma eller handelsbolag.
F-skattesystemet kom till för att minska de problem som initialt uppstod mellan uppdragsgivare och uppdragstagare vad gällde betalningen av arbetsgivaravgifter. Bakom F-skattesystemet låg säkerligen också antaganden om en säkrare indrivning av skatter.
I dag står det dock klart hur betalningsansvaret fördelar sig mellan uppdragstagare och uppdragsgivare, och skattemyndigheternas nya betalningsrutiner för skatt torde ge tidiga varningssignaler om en person med F-skattsedel inte fullgör sina förpliktelser. F-skattsedeln får således inte användas som ett medel för skattemyndigheterna att minska antalet egenföretagare. Dessvärre har det under flera decennier varit så att staten och myndigheterna ofta betraktar egenföretagare som en ”besvärlig” avvikelse från det ”naturliga förhållandet”, där det endast finns två slags människor: anställda och arbetsgivare.
Utvecklingen inom näringslivet kräver emellertid betydligt mer flexibla arbetsformer. Egenföretagaren har en naturlig plats i det moderna näringslivet.
F-skattsedel bör därför beviljas automatiskt till alla skattskyldiga efter ansökan som har inregistrerad firma. Skattemyndigheterna har inga lämpliga kriterier för att bedöma huruvida företagandet är av ”tillräcklig omfattning” eller inte. Det självdeklarationsförfarande som tillämpas för företag borde vara alldeles tillräckligt avskräckande för att i onödan driva en verksamhet i företagsform i stället för att vara anställd. För att underlätta för småföretagare med betydande säsongvariationer bör F-skattsedel också kunna beviljas för vissa månader, viss säsong, när företaget har arbetsuppgifter och inkomster. Den metod som nu tillämpas kan skapa betydande likviditetsproblem för små enmansföretag med arbete endast under t.ex. turistsäsongen.
RSV har uppmärksammats på att dess nuvarande regler för F-skattsedel är olämpliga och säger sig arbeta med en översyn. En sådan översyn måste dock resultera i betydligt radikalare förändringar än vad RSV anser tillrådligt.
RSV kan t.ex. hävda att liberala regler för skatteuppbörden från småföretagen leder till en mindre effektiv uppbörd. Så kan vara fallet men alternativet är att de arbetsinsatser som görs av småföretagare aldrig kommer till stånd. Här måste utvecklingen av småföretag ges företräde framför hänsyn till RSV:s arbetsförhållanden och uppbördseffektiviteten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna vid beviljande av F-skattsedel.
|
Margit Gennser (m) |