Att minska arbetslösheten är den viktigaste uppgiften i Sverige idag. Politiker kan inte kommendera fram arbetstillfällen men väl skapa goda förutsättningar för att sådana ska växa fram. Den stora förhoppningen står till de små- och medelstora företagens förmåga att expandera och till de många idérika och kreativa människornas vilja att skapa nya företag. Ett antal hinder i form av byråkrati och regler, brist på riskvilligt kapital till investeringar och brist på utbildad personal måste undanröjas om förhoppningarna skall ha möjlighet att infrias.
Förmögenhetsskatt leder till en rad orimliga konsekvenser.
Enligt den förmögenhetsskattelag som riksdagen antog under våren 1997 är aktier som är noterade på börsens A-lista skattepliktiga och skall tas upp till noterat värde. För aktier som är noterade på börsens OTC- respektive O-listor gäller skattefrihet. Ett antal bolag har under senare tid flyttat från A-listan till annan börslista för att aktieägarna skall undgå förmögenhetsskatt. Med anledning av detta föreslås i budgetpropositionen att aktier som var inregistrerade på börsens A-lista den 29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga även om bolaget har lämnat A-listan.
Det är naturligtvis inte rimligt att man skall kunna komma undan att betala förmögenhetsskatt genom att flytta från A-listan till annan lista. Men det är lika orimligt att tillgripa retroaktiv lagstiftning för att täppa till detta kryphål. Retroaktiv lagstiftning är inte förenligt med de krav på rättssäkerhet som måste finnas i ett demokratiskt samhälle. Var och en måste vid varje enskilt tillfälle veta vilka spelregler som gäller och med utgångspunkt därifrån kunna utföra sina handlingar oavsett om man anser att reglerna är bra eller dåligt utformade.
Definitionen av huvuddelägare föreslås ändras från att som tidigare omfatta ägarförhållandena i bolag som inregistrerats på börsen fr. o. m. 1992 till att omfatta även aktieägare i bolag som har inregistrerats på börsen före år 1992. Under förutsättning att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid utgången av år 1991 skall då villkoret för skattefrihet gälla. Gränsdragningar förändras på detta sätt i efterhand vilket medför att aktörer inte haft möjlighet att styra sitt agerande utifrån fasta regler och hållpunkter. Detta är inte heller ett rimligt förhållande.
Det är också orimligt att den som innehar 25 % eller mer av A-listenoterade aktier i ett bolag undantas från förmögenhetsskatten sett i förhållande till att småspararna skall betala den. De små aktieägarnas riskkapitalinvesteringar är således undantagna från principen att arbetande kapital skall var skattefritt och därmed undantas näringslivet på ett oacceptabelt sätt från tillgång till riskvilligt kapital.
Sammantaget måste konstateras att förmögenhetsskatten är ett högst olämpligt skatteinstrument och att den därför måste helt avskaffas på sikt.
Många fler kreativa och idérika personer skulle kunna starta företag om dagens otidsenliga skattelagstiftning förändrades. För att kunna driva ett företag krävs i princip att företagaren innehar företagarskattsedel, F-skattsedel. Ett stort antal personer nekas idag F-skattsedel då de inte uppfyller den mängd av detaljerade villkor som omgärdar F-skattsedeln.
Lagstiftningen måste anpassas till dagens förändrade arbetsmarknad så att alla som vill starta företag får F-skattsedel under förutsättning att de inte har näringsförbud. En ytterligare förenkling vore att ansökan om registrering av företaget hos Patent- och registreringsverket kan ske samtidigt som begäran om F-skattsedeln. Skattemyndigheten skall snabbt kunna återkalla F-skattsedeln om det visar sig att den missbrukas.
Särskilt de små- och medelstora företagen får ägna en orimligt stor arbetsinsats åt att sätta sig in i den mycket komplicerade och krångliga skattelagstiftningen. Minsta felsteg i denna djungel kan leda till mycket kännbara kostnader. Många av de minsta företagen och ensamföretagarna klarar trots tämligen enkla förhållanden inte själva av den administrativa delen av företaget. De får en oproportionerligt stor kostnad för hjälp med deklarationen och bokföringsarbetet. En förenklad deklaration bör därför införas för de minsta företagen.
Den stora arbetslösheten bland ungdomar måste med alla medel bekämpas. Ofta beror arbetslösheten på att den unge aldrig fått chansen att komma in på arbetsmarknaden och visa vad han/hon duger till. Lärlingsutbildningen är ett sätt att skapa kontakt mellan den unge och företagen.
Det förslag till lärlingsutbildning som Centerpartiet och regeringen gemensamt utarbetat är ett steg i rätt riktning. Fler förändringar måste dock införas för att få ett fungerande lärlingssystem för alla. Ett flexiblare system är nödvändigt för de ungdomar som inte vill, kan eller orkar läsa vidare efter grundskolan. I stället för att ändå vara tvungna gå vidare till gymnasiet bör det bli möjligt för dessa elever att välja sin yrkesutbildning som lärlingar direkt i företag. Lärlingsutbildning måste alltså erkännas av staten som ett alternativ till gymnasial utbildning och inte endast som ett komplement.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmögenshetsskattens avskaffande,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om F-skattsedel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklad deklaration,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem.2
|
Kerstin Warnerbring (c) |
Kjell Ericsson (c) |
1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.
2 Yrkande 4 hänvisat till UbU.