I den svenska växthusodlingen utgör kostnaden för energi till uppvärmning och till belysning en betydande andel av de totala produktionskostnaderna. I tomat- och gurkodlingen med de lägsta omsättningsvärdena per arealenhet uppgår denna till mellan 18 och 25 % av den totala produktionskostnaden. I prydnadsväxtodlingen något lägre.
Energikostnaden uppgår i Sverige för det mest frekventa bränsleslaget, svavelfattig lätt olja, till ca 15–16 öre/kWh. För naturgas, i de delar av landet där denna energikälla kan utnyttjas, till ca 12–13 öre/kWh. I England är den genomsnittliga energikostnaden 5,5 öre/kWh, i Holland ca 10,0 öre/kWh och i Danmark ca 10–11 öre/kWh. En viktig orsak till de betydande skillnaderna är förutom olikheter i marknadspriser och i systemen för fastställandet av marknadspriserna, storleken på energi och koldioxidskatterna och de nedsättningssystem som tillämpas för denna sektor i respektive länder.
För eldningsolja till uppvärmning erlägger svenska växthusodlare mellan 200 och 529 kr/m3 i koldioxidskatt efter nedsättning. En dansk växthusodlare betalar ca 10 SEK/m3 i koldioxidskatt om företaget ansluter sig till s k energisyn. För företag utan energisyn utgår koldioxidskatten med ca 34 SEK/m3. En dansk växthusodlare vet dessutom genom beslut av stortinget att denna skattekostnad år 2000 kommer fortsatt att vara 10 SEK/m3 i det förra fallet men har stigit till ca 84 SEK/m3 i det senare fallet. Inbetalda koldioxidskatter i Danmark tillbakaförs till näringen som bidrag för energibesparande investeringar samt i form av reducerade växtskydds- och kontrollavgifter. I Holland erlägger en växthusodlare ingen koldioxidskatt eller annan form av energiskatt.
Det skattenedsättningssystem, den s k 0,8-procentsregeln, som infördes den 1 juli 1997 har för växthusodlingens del fått en särskilt olycklig utformning. Den innebär en viss reducering av energiskattekostnaden för företag med odling av köksväxter i växthus medan odlingen av prydnadsväxter i växthus till följd av sina högre omsättningsvärden får ända upp till en fördubbling av skattekostnaden. Eftersom detta i sin tur beror av högre ingångsvärden i produktionen blir skatten inte som avsetts fastställd på basis av en till energiförbrukningen relaterad omsättning. Detta ökar skattebelastningen på en starkt konkurrensutsatt sektor. Systemet innebär också att företag med samma produktion men med olika uppvärmningssystem kan erhålla olika skattekostnad. Tillämpningen av EUs minimiskattenivåer för olja men inte för t ex naturgas innebär också att företag i naturgasbältet särskilt gynnas av nedsättningssystemet. Nedsättningssystemet innebär också betydande administrativa problem för odlingen.
Konkurrenssituationen för växthusodlingen efter EU-inträdet har skärpts. Successivt sker en reducering av produktpriser och intäkter som en anpassning till EUs nivåer. Skatten på produktionsfaktorn energi måste därför anpassas till europeiska förhållanden. Med hänsyn till att energikostnads- och energiskattenivåerna i Danmark och Holland som redovisats ovan är väsentligt lägre än i Sverige är det nödvändigt att Sverige verkar för en skyndsam utjämning och likformning av beskattningen inom hela gemenskapen. I avvaktan härpå bör de svenska nedsättningsreglerna för koldioxidskatt vid växthusuppvärmning göras enhetliga för hela växthussektorn genom att tillämpa en generell skattesats för respektive energislag.
Under den arbetsintensiva skördesäsongen inom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen behövs varje år ett stort antal skördearbetare. Under några koncentrerade veckor skall trädgårdsföretagens huvudsakliga skörd och intäkt bärgas. Möjligheterna att få svensk arbetskraft till denna typ av arbete har visat sig begränsad. Regeringen har därför givit länsarbetsnämnderna befogenhet att utfärda säsongarbetstillstånd för utomnordisk arbetskraft. Arbetstillstånden har en giltighetsperiod på tre månader under tidsperioden 15 maj–15 oktober. Under 1997 utfärdades ca 5000 arbetstillstånd. Lön och arbetsgivaravgifter skall erläggas som för svensk arbetskraft. Den prövning av arbetskraftsbehovet som görs på arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder sedan många år tillbaka, och som resulterar i att ett visst antal säsongarbetstillstånd utfärdas, har väl dokumenterat att denna möjlighet även framgent måste finnas. I Sverige uttas fulla arbetsgivaravgifter för sådan anställning. Detta är inte minst anmärkningsvärt vad gäller anställd ungdom då denna kostnad för företaget saknar värde för dessa ungdomar.
En jämförelse mellan arbetskraftskostnaderna för skördearbetskraft i EU-länderna visar att arbetsgivaravgifterna för säsongsanställd personal i de flesta av dessa är kraftigt reducerad. Ett väsentligt skäl för detta är att man i dessa länder i god tid inför skördesäsongen velat säkerställa tillgång på kompetent arbetskraft under denna för företagen mest känsliga skörde- och intäktsperiod. Eftersom arbetskraftskostnaden i dessa företag utgör ca 30–
40 % av den totala kostnaden är det givet att olika länders skatter och avgifter på denna produktionsfaktor också blir en betydande konkurrensfaktor. I t ex Holland gäller avgiftsfrihet för skolungdom och studenter som tillfälligt arbetar inom den agrara sektorn liksom för annan tillfällig arbetskraft som arbetar med skörd under fruktsäsongen.
För att likställa de svenska företagen i deras konkurrenssituation bör arbetsgivaravgifterna för skolungdom och annan korttidsanställd säsongsarbetskraft inom trädgårdsnäringen sättas ned kraftigt, förslagsvis genom att den avgiftsfria gränsen för uttag av social- och arbetsgivaravgifter sätts till 50 % av basbeloppet. Åtgärden skulle också genom det löneutrymme som kan skapas i företagen vara en sysselsättningsstärkande åtgärd mot ungdomsarbetslösheten. Vi föreslår att regeringen nu erhåller uppdrag att se över denna frågeställning. Riksdagen har tidigare uppdragit åt regeringen att uppmärksamt följa arbetskraftsfrågorna för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.
En ytterligare hämmande faktor för de svenska trädgårdsföretagarna vilken omgående måste åtgärdas är att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som riksdagen beslutade om i juni 1997 (prop 1996/97:150) för att stimulera nyanställningar, och med inriktning på små och medelstora företag, inte i företag med säsongssysselsättning kan utnyttjas på hela dess lönesumma. I finansutskottets ställningstagande till regeringens förslag har utskottet förutsatt att regeringen överväger möjligheten av en årlig avstämning, som skulle göra det möjligt till fullt utnyttjande av nedsättningen även för företag med säsongssysselsättning. Vi föreslår att regeringen snarast presenterar riksdagen ett förslag med denna innebörd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utjämning och likformning av växthusodlingens energibeskattning inom hela gemenskapen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till enhetliga nedsättningsregler för växthusodlingens koldioxidskatt genom generella skattesatser på respektive energislag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av möjligheterna att införa särskilda undantag för erläggande av arbetsgivaravgifter för säsongsmässig skördearbetskraft,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en möjlighet till årlig avstämning beträffande den särskilda nedsättningen av arbetsgivaravgiften som infördes våren 1997.1
|
Lennart Brunander (c) |
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade SfU.