Vi motionärer anser det vara fullt möjligt att införa ett system med differentiering av energiskatterna och då främst bensinskatteuttaget.
Skatter och avgifter som instrument för att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle är helt rätt, men vi anser också att man ska eftersträva en fördelningspolitisk och regionalpolitisk modell för hur skatters och avgifters storlek bestäms vad gäller drivmedelsskatten för fordon.
Sveriges miljökarta visar stora skillnader mellan landsdelar och regioner i fråga om belastning av miljön. Ett generellt regelverk med miljörestriktioner ska ha bra effekt och vara rättvist. I Sveriges vitt skilda naturtyper från skånsk slätt till fjällbygd, i storstad och i inlandets glesbygd, är det föga troligt att man kan åstadkomma ett regelverk som uppfattas som rättvist.
I bygder med stora avstånd och relativt sett många små tätorter och utpräglad glesbygd, är det en nödvändighet för att skapa inomregional balans och ge alla möjlighet till frihet i bosättningen. Effektiva styrmedel som ger en rättvisa i ekonomins återhämtning är fundamentalt för den framtida utvecklingen.
Utredningar visar att de som bor i mellanstora städer åker bil minst. De som bor i storstäder och i glesbygd har ungefär samma årliga körsträcka per person. Arbetsresor är den vanligaste transportorsaken. Skillnaderna ligger i att glesbygdsborna saknar egentliga kollektiva transportmedel som alternativ. Det är allra tydligast i skogslänen och då speciellt i inlandet.
Det finns också en annan skillnad. Storstadsbon kör sin bil i en region där regionens egna utsläpp ligger långt över vad naturen uthålligt tål. Denna belastning är ett resultat av den regionala täthet som anses ge regionen dess ekonomiska styrka och invånarna fördelen av en hög genomsnittsinkomst samt tillgång till täta kollektiva kommunikationer. Bensinpriset är i dag högre i glesbygd i inlandet än i storstäder och kustnära områden, på grund av bland annat transportzonindelning.
Glesbygdsbon i inlandet (stödområdet) kör sin bil i en miljö där de egna utsläppen ligger långt under vad miljön uthålligt tål. Det är ett resultat av den gleshet i bebyggelsen som allmänt anses vara glesbygdens svaghet och som är orsaken till den lägre genomsnittsinkomsten och det större bilberoendet. Det kan inte vara rimligt att storstadsbon och glesbygdsbon ska betala samma miljöavgift (energiskatt).
Med dagens teknikutveckling bör det nu vara möjligt att skapa ett rättvist system för hur bensinskatten successivt kan omfördelas mellan olika regioner utifrån vad miljön tål.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur en differentierad bensinskatt ska utformas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett miljöanpassat beskattningssystem för drivmedel till fordon.
|
Jarl Lander (s) |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Torgny Danielsson (s) |
|
Frank Lassen (s) |
Marina Pettersson (s) |
Gotab, Stockholm 1997