Marknaden fungerar ofta så att en företagare inom försäljningsbranschen inte själv har likviditet nog att ligga på leasingkontrakt. Han söker finansiärer som kan belåna kontrakten för att få loss kapital till nya inköp. Kontrakten går ibland direkt till finansieringsinstitut eller genom förmedlare av krediter och hamnar i många fall slutligen hos ett finansieringsinstitut. Det problem som har uppmärksammats är att leasingkontrakten ofta belånas till 100 procent av baspriset, exkl. mervärdesskatt, men hela avtalet är pantförskrivet, inkl. mervärdesskatten, till finansieringsinstitutet. Den bank eller det finansieringsinstitut som finansierar kontrakten betraktas såsom pantsättare och är därmed icke mervärdesskattepliktigt trots att vederbörande bank eller finansieringsinstitut fakturerar bashyra plus mervärdesskatt och erhåller detta av leasingtagaren.
Redovisningsplikten faller då på säljaren eller förmedlaren som för varje belånat kontrakt bygger upp en allt högre mervärdesskatteskuld till staten. Eftersom finansieringsinstitutet har regler för hur man får belåna avtalen och därmed också innehavare av avtalen så slutar en mängd avtal att ingå i belåningsunderlaget, vilket gör att underskott uppstår på kontot hos kreditgivaren – något som medför att alla inbetalningar som sker på kontot, bashyra plus mervärdesskatt, gottgöres skulden hos kreditgivaren; säljaren eller förmedlaren kan då icke betala in den mervärdesskatt som influtit från leasingtagarna. Det slutar ofta i konkurs för säljaren eller förmedlaren, och staten får inte sina pengar.
Det borde stiftas en lag som föreskriver att finansiär icke får ge lån så att mervärdesskatten får tagas i anspråk för säljarens eller förmedlarens åtagande till finansieringsinstitut. Alternativet är att göra finansieringsinstitut mervärdesskatteskyldiga för mervärdesskatt i kontrakt man belånar åt säljare eller förmedlare. Det skulle förmodligen innebära att man som kreditgivare måste vara mer noggrann vid kreditbedömningen och att inte lita på mervärdesskatten som extra säkerhet för finansieringsinstituten för att reglera kredittagarens åtagande. Det är stora pengar som staten är med att finansiera för dåliga affärer som kreditinstitut eller säljare eller förmedlare gör.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts av regler vid belåning och överlåtelse av leasingkontrakt.
|
Rune Berglund (s) |