I samband med skattereformen infördes den 1 januari 1991 en möjlighet för momspliktiga näringsidkare att redovisa mervärdesskatten i den sedvanliga självdeklarationen. Förutsättningen var att näringsidkarens skattepliktiga omsättning inte översteg 200 000 kronor per år.
Beloppsgränsen har sedermera ändrats den 1 januari 1996. I dag gäller att en näringsidkare, vars beskattningsunderlag understiger 1 miljon kronor, får redovisa momsen en gång per år i sin självdeklaration. För näringsidkare med större omsättning gäller att de skall redovisa månatligen genom särskilda momsdeklarationer.
Bestämmelsernas utformning är grundade på en avvägning mellan statens och skattebetalarnas intressen. Månatlig redovisning kan – från statens synpunkt – underlätta uppbörden och kontrollen av att skatteplikten fullgörs men den är samtidigt administrativt betungande för näringsidkarna. Riksdagen har därför ansett det angeläget att underlätta redovisningen för näringsidkare med liten eller måttlig omsättning.
Någon prövning av de skäl som en näringsidkare anför för att få redovisa moms i självdeklarationen skall normalt inte göras. Det räcker med att omsättningen understiger den nämnda miljonen kronor. En näringsidkare kan också begära att få redovisa momsen månatligen trots att omsättningen understiger beloppsgränsen. Även här skall skattemyndigheten tillgodose näringsidkarens önskemål, utan att göra någon särskild prövning av skälen.
Därutöver finns enligt 14 kap 3 § andra stycket mervärdesskattelagen ett fall där skattemyndigheten – mot näringsidkarens vilja – får besluta om månatlig redovisning, trots att beskattningsunderlaget understiger en miljon kronor. Det gäller ”om det annars finns särskilda skäl”.
Förarbetena till sistnämnda bestämmelse är knapphändiga. Av prop. 1994/95:202 och prop. 1995/96:19 framgår dock ”att ett särskilt skäl för redovisning i momsdeklaration kan finnas vid beslut om skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokaler”.
Uthyrning av bostäder är inte momspliktigt medan uthyrning av lokaler kan vara momspliktigt. Det senare innebär att en fastighetsägare frivilligt får ansöka om momsregistrering. Lokalhyrorna momsbeläggs då samtidigt som fastighetsägaren får möjlighet att dra av ingående moms för fastighetens kostnader, till den del dessa belöper på de uthyrda lokalerna.
För små privata fastighetsägare och för bostadsrättsföreningar har frågan om frivillig momsregistrering vanligen blivit aktuell i samband med större ombyggnader. När dessa ombyggnader är genomförda kvarstår momsregistreringen, och det blir fortsättningsvis ofta fråga om en blygsam mervärdesskattepliktig omsättning.
Riksskatteverket (RSV) har i sina anvisningar gjort en mycket extensiv uttolkning av mervärdesskattelagen. Som nämnts kan uthyrning av verksamhetslokal enligt propositionerna utgöra särskilt skäl för månatlig momsredovisning. Detta tolkas nu av RSV som att särskilda skäl alltid föreligger.
Varje skattskyldig som finns registrerad hos RSV med SNI-kod 70.2030 ”Uthyrning av andra lokaler” har sedan 1996 tvingats över till månatlig momsredovisning. Härigenom åstadkoms ett betydande kineseri och en inte oväsentlig administrativ belastning för ett stort antal små fastighetsägare.
Riksskatteverkets tillämpning av 14 kap 3 § andra stycket mervärdesskattelagen står enligt min mening inte i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Det kan, som framgår av förarbetena, finnas skäl att låta momspliktiga fastighetsägare redovisa momsen månatligen även om beskattningsunderlaget understiger en miljon kronor. Bestämmelsen är dock en undantagsbestämmelse och riksdagens avsikt har enligt min mening aldrig varit att den skall upphöjas till generell regel. Hade så varit fallet hade denna avsikt kommit till direkt uttryck i själva lagtexten.
I vissa situationer kan rätten till avdrag för en fastighets ingående moms påverkas av senare överlåtelser av fastigheten i fråga. Inte heller denna omständighet motiverar dock att RSV upphöjer en undantagsbestämmelse till regel. Särskilt absurd ter sig situationen för bostadsrättsföreningar, där fastighetsöverlåtelse överhuvudtaget aldrig blir aktuellt. I många bostadsrättsföreningar är det utomordentligt små momsbelopp som man nu tvingas att redovisa månatligen. Givetvis bör sådana fastighetsägare kunna redovisa momsen i sin årliga självdeklaration.
Samtliga fastighetsägare skall inte med automatik särbehandlas jämfört med alla andra momspliktiga näringsidkare.
För att nå det i motionen angivna syftet erfordras ingen lagändring och följaktligen heller inget riksdagsbeslut. Det skulle räcka med att skatteutskottet vid behandlingen av denna motion kommenterar intentionerna bakom tidigare riksdagsbeslut.
Om utskottet i betänkandet preciserar sin syn och medger att en mer flexibel tolkning ligger inom ramen för lagstiftarens intentioner skulle RSV ges erforderligt underlag för att göra en självständig omprövning av sin nuvarande praxis. Någon ytterligare åtgärd skulle då inte erfordras från riksdagens sida. Utskottet skulle t.o.m. – efter ett sådant uttalande – kunna ge denna motion den sedvanliga behandlingen, d.v.s. avslå den.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring av mervärdesskattelagen att de ursprungliga intentionerna bakom bestämmelserna i 14 kap. 3 § andra stycket klargörs.
|
Mikael Odenberg (m) |