Fastighetsskattesystemet bygger på att varje fastighet tilldelas ett taxeringsvärde som är 75 procent av marknadsvärdet. Den senaste fastighetstaxeringen är knuten till marknadsvärdet i 1994 års prisnivå. Taxeringen gjordes på ett sätt som gav sken av en vetenskaplig exakthet med värdeområde, belägenhetsfaktor, tabellnivå, åldersinverkan, omräkningstal och andra begrepp, som gjorde det väldigt svårt för den enskilde villaägaren att genomskåda hur det hela hade gått till. Däremot är det i många fall alldeles uppenbart att resultatet av en matematiskt korrekt beräkning ändå givit ett taxeringsvärde som ligger oacceptabelt långt ifrån det riktiga värdet, dvs 75 procent av marknadsvärdet.
Det känns beklämmande om vi skapar komplicerade taxeringssystem med många olika faktorer, men ändå hamnar långt ifrån verklighetens försäljningspris för den enskilda fastigheten. Det känns ju också omöjligt för den enskilde villaägaren att få rätt, när staten har byggt upp systemet så att det ger sken av att leda till objektiv rättvisa.
Jag kan alltså konstatera att det verkar som om dagens system inte fångar upp marknadsvärdet på ett bra sätt i det enskilda fallet. Eftersom det är första gången fastighetstaxeringen gjordes enligt detta nya system finns det all anledning att göra en noggrann utvärdering av resultatet. Utgående från utvärderingen kommer det sannolikt att finnas anledning att se över tekniken för att fastställa taxeringsvärdet för den enskilda fastigheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering och översyn av tekniken för att fastställa taxeringsvärdet för en fastighet.
|
Lennart Fremling (fp) |