För boende på landsbygden är tillgången till egen bil oftast en nödvändighet. Ofta finns inte kollektiva kommunikationer som klarar kravet för arbetspendling, serviceresor m.m.
Många familjer tvingas ha två bilar för att kunna skjutsa barn till fritidsaktiviteter, delta i sammankomster av olika slag, resor till affär etc. Detta leder till höga kostnader som kan vara svåra att bära. Många småbarnsfamiljer anger att bil- och transportkostnaden är en viktig orsak till att man flyttar från landsbygden eller inte flyttar dit. För en levande landsbygd är det inte minst viktigt att barnfamiljerna har möjlighet att bo där.
Med tanke på den senaste tidens prishöjningar på drivmedel är det mycket glädjande att det nödvändiga avdraget för resor med egen bil till och från jobbet nu höjs från 13:00 till 15:00 kr per mil.
Som nämnts ovan är det dock inte bara arbetsresor som måste företas med egen bil för de landsbygdsboende. Dessutom har många inget jobb att åka till; arbetslösa, pensionärer, hemarbetande etc får därför ingen kompensation för höjda drivmedelspriser genom reseavdraget.
Att inte ha tillgång till kollektivtrafik utan enbart vara hänvisad till den egna bilen för i princip allt resande upplevs som mycket orättvist, eftersom man ändå via skattsedeln får vara med och betala en betydande del av kollektivtrafikens kostnader. Kollektivtrafiken finansieras till ca 50 % med skattemedel.
Det finns därför anledning att införa ett särskilt skatteavdrag för de människor som inte har möjlighet att välja kollektiva kommunikationer för sina dagliga resor. Ett sådant avdrag kan vara på olika nivåer beroende på hur långt man har till olika servicefunktioner.
En utredning bör tillsättas med uppgift att lägga fram förslag till ett sådant allmänt skatteavdrag som föreslagits i denna motion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett skatteavdrag för dem som inte har tillgång till kollektivtrafik.
|
Elving Andersson (c) |