Den som arbetar på annan ort än hemorten har vid inkomstbeskattningen rätt till avdrag för fördyrade levnadsomkostnader vid dubbel bosättning. Detta är en bra regel som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden, särskilt för bygder som ligger på veckopendlaravstånd från storstadsområdena. Exempelvis har många som är bosatta i Dalarna sin huvudsakliga inkomst från anställningar i Stockholmsområdet.
Emellertid är rätten till avdrag begränsad till tre år. Denna begränsning tillkom i ett helt annat arbetsmarknadsläge än det vi har nu. Då fanns större möjligheter för familjemedlemmar att skaffa nytt likvärdigt arbete på samma ort. Med dagens och framtidens förväntade specialisering på arbetsmarknaden blir treårsbegränsningen ett hinder i utvecklingen.
En del personer väljer att avstå från ett mer kvalificerat och samhällsnyttigt jobb, medan andra tricksar med reglerna eller rent av lämnar felaktiga upp-gifter. En fullt laglig möjlighet är förstås att åka bil flera hundra km varje dag i stället för att veckopendla. Då berättigar det till stora bilavdrag, samtidigt som det är en lösning som är till stor skada för miljö och trafiksäkerhet. En annan variant som förmodligen också förekommer är att man felaktigt gör avdrag för långa dagliga bilresor trots att man faktiskt övernattar på arbetsorten. Starka skäl talar således för att tidsbegränsning för rätt till avdrag vid bosättning tas bort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopad tidsbegränsning för rätten till avdrag för fördyrade levnadsomkostnader vid dubbel bosättning.
|
Lennart Fremling (fp) |