Det betalas inga sociala avgifter eller andra arbetsgivaravgift på avgångsvederlag. Det innebär att företag gärna betalar stora sådana, eftersom det är billigt, när man skall bli av med cheferna. Detta kan inte vara rätt. Dessutom går staten miste om stora pengar.
När man vill bli av med vanligt anställda, sjuksköterskor, lokalvårdare m fl (utan andra ekonomiska skyddsnät), är det också en billig form för företaget (små ynkliga vederlag) och innebär dessutom att den fd anställde nollas i Försäkringskassan och inte får ut ett öre efter 14 sjukdagar. Det blir att gå raka vägen till socialen. En sådan skymf borde inte få förekomma.
De s k fallskärmsavtalen upprör med rätta allmänheten, inte minst som man själv tvingats på besparingar och drabbats av nedskärningar i den offentliga sektorn. Ofta upplever man att de skötsamma får betala kalaset efter bankchefers och andras kostsamma spekulationer, och när någon inte längre anses lämplig på en chefspost blir han i stället belönad genom ett frikostigt fallskärmsavtal.
Att upphäva avtalen är naturligtvis omöjligt. Låt oss i stället komma åt oskäligt stora fallskärmsavtal via hög beskattning, och låt oss hjälpa i stället för att stjälpa den med ”vanligt” jobb, så att orättvisorna utjämnas. För att komma till rätta med fallskärmsavtalen och de vanliga arbetarnas utslagning vid avsked, bör en eller två utredningar tillsättas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda särskild beskattning av s.k. fallskärmsavtal,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda hur avgångsvederlag drabbar vanliga löntagare.
|
Eva Goës (mp) |
Per Lager (mp) |