I Sverige har det i flera år pågått en intensiv debatt om möjligheterna till fler tjänstejobb. I centrum för intresset har hushållssektorn stått. Det som diskuterats har varit en rad olika modeller för att sänka priset på hushållstjänster.
Många – däribland vi själva – har menat att ett sätt att göra dagens svarta jobb vita är att minska den dubbla skattekil som oundvikligen uppstår när vi ska köpa tjänster med redan beskattade pengar. Ett betydligt mindre uppmärksammat problem med att köpa vita tjänster är byråkratin. Det är inte helt enkelt att vara arbetsgivare.
I den här motionen skissar vi på ett system som skall göra det enklare att vara ärlig. Vi vill anamma en ursprungligen fransk modell med servicecheckar. Tanken är att man får ett betalningsmedel där byråkratin så att säga redan är inkluderad. För den som skall köpa en tjänst innebär detta att använder man de speciella checkerna som betalning sköter sedan myndigheterna inbetalning av skatt och avgifter samt allt sådant som kontrolluppgifter och annan byråkrati. Riksskatteverket har sedan vi lanserade denna idé fått i uppdrag att analysera den franska modellen och överväga möjligheten att införa det i Sverige. RSV redovisade uppdraget i december 1996 i rapporten Redovisning av privata tjänster (RSV Rapport 1996:5). Tjänstebeskattningsutredningen har i sitt betänkande Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) föreslagit förenklingar vad gäller betalning och redovisning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter när privatpersoner anlitar någon som inte driver näringsverksamhet. Regeringen har dock inte än lagt fram något förslag, vilket vi anser är anmärkningsvärt och klandervärt. Vi vill betona att det av oss föreslagna systemet är såväl nödvändigt som användbart och att RSV borde ges ett tydligt uppdrag att förbereda införandet av det.
Checksystemet går givetvis utmärkt att kombinera med någon form av subvention – vilket Folkpartiet föreslår – men det är inte nödvändigt. Poängen med systemet är framför allt att man undanröjer de praktiska problemen med att köpa vita tjänster.
Även om hushållssektorn är en liten arbetsmarknad existerar den trots allt. Men den är till mycket stor del "svart".
Alla känner vi någon som åtminstone någon gång anlitat en "svart" städhjälp, "svart" barnvakt eller "svart" hantverkare. Hur stor denna svarta sektor är vet förstås ingen med säkerhet.
Men antalet svartjobb är ett problem. Det borde vara oacceptabelt i ett välfärdssamhälle att tusentals och åter tusentals människor arbetar utan pensionsrättigheter och försäkringsskydd.
Det är också olyckligt att tusentals "arbetsgivare" vänjer sig vid att leva vid sidan av lagen.
Vi har många indikationer på att "arbetsgivarna", alltså de familjer som anlitar svart städhjälp och liknande tjänster, ofta skulle vilja vara inordnade i ett legalt system om det var ekonomiskt möjligt och byråkratiskt hanterligt. Tyvärr anser många att det just nu varken är det ena eller det andra. Systemet idag är verkligen krångligt. Om man som uppdragstagare betalar mindre än 1 000 kr har man inga skyldigheter att göra avdrag för preliminär skatt osv. Betalar man under 10 000 kr men över 1 000 kr har man skyldighet att lämna kontrolluppgift men inte att betala in arbetsgivaravgiften. Betalar man mer än 10 000 kr som uppdragsgivare har man skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt, betala arbetsgivaravgifter och lämna kontrolluppgift.
Sydsvenska Dagbladet redovisade i en artikel den 6 mars 1996 ett intressant experiment.
Tidningen hade följt upp en familjs ansträngningar att utan att skattefuska anställa en städhjälp i hemmet. Familjen var också angelägen att den anställda skulle ha ett gott försäkringsskydd. De dialoger som utspelades då journalisten ringde till i tur och ordning arbetsförmedlingen, facket, lokala skattemyndigheten, Nyföretagarcentrum på orten, AMF arbetsmarknadsförsäkring och ett privat försäkringsbolag illustrerar en del av förklaringen till den svarta sektorns attraktionskraft. Det är inte bara kostnaden det kommer an på.
Så här beskrev SDS-reportern Annika Ågren de samtal som följde:
"Städerska sökes, lagligt betald och försäkrad – vad gäller?
Har du ett företag eller?
Nej, privat.
Jaha (...) jaa, jag vet inte (paus). Man får väl skriva något avtal ändå (längre paus). (...) Jag vet inte men skall ta reda på det, säger en förundrad tjänsteman som aldrig fått frågan förr."
Samtal nummer två till arbetsförmedlingen:
"– Har företaget några fackliga avtal? undrar förmedlaren.
Det är inte ett företag, det är privat.
Jaha (paus). Jaa du, hur gör man då...? Man ska ha lön och försäkringar (...) Har man någon anställd bör det ju finnas någon form av företag som anställer, för allt med sociala avgifter och skatter och så.
Måste jag bilda företag för att få nån som kommer och städar hemma en gång i veckan???"
Besök hos skattemyndigheten:
"– Har du privat städerska ska du betala skatt och sociala avgifter och så småningom lämna en kontrolluppgift till henne och till skattemyndigheten. Den inkomst hon sedan deklarerar för är pensionsgrundande. Hela frågeställningen är mycket ovanlig, skrattar skattehandläggaren. Hur det är med försäkringar vet hon inte."
På AMF meddelas vidare att de endast försäkrar anställda i företag. Fackets ombudsman meddelar att inga kollektivavtal finns för privata städerskor. Det privata försäkringsbolaget visar sig kunna erbjuda hemförsäkring med täckning för städhjälpens eventuella olyckor i hemmet, men frågan var även där så ovanlig att ytterligare efterforskningar krävdes för att journalisten skulle få detta besked.
Vi har även tidigare fått en lång rad exempel på att SDS-artikeln speglar en verklighet. Många vill försöka ha arbetskraft anställd på lagligt sätt men möter betydande praktiska svårigheter.
Låt oss redogöra för ett enda av dessa fall.
Våren 1994 beslutar sig en tjänstemannafamilj i Stockholm för att efter sommaren anställa en "vit" barnflicka, för att få hjälp med dagishämtning och barnvakt vissa kvällar. Tidigare har familjen haft utländska au pair-flickor från Estland, vilket kan ske helt lagligt om fickpengar, mat och husrum, liksom finansiering av svenskkurs tillhandahålles. Villkor framgår av Invandrarverkets regler för uppehållstillstånd. Det är förhållandevis enkelt, om än begränsat till två sexmånadersperioder.
Men om man vill ha en i landet bosatt person utan att erbjuda bostad kommer saken i ett helt annat läge. Visserligen får man inte annonsera i Platsjournalen (arbetsförmedlingens gratistidning) efter svart arbetskraft, men om man där lyckas hitta en barnflicka som är beredd att jobba vitt, vilket familjen alltså gjorde, inträffar det egendomliga att arbetsförmedlingen inte vet hur man sedan går vidare.
Däremot kunde de hänvisa till en annan myndighet, nämligen Skatteverket.
Den lokala skattemyndigheten förklarade att det inte var nödvändigt, men enklare, om man var ett företag som anställde. Att anställa som privatperson var komplicerat.
Sedan alternativet med att sätta familjen på bolag trots allt avvisats beslöts att mamman skulle registreras som arbetsgivare. Personnumret blev raskt "organisationsnummer". Därefter erhöll den nyblivna arbetsgivaren blanketter för registrering av antalet arbetade timmar och uträkning av sociala avgifter varannan månad. (Blanketterna fortsatte förstås att komma långt efter det att barnflickan slutat. En gång arbetsgivare alltid arbetsgivare, tycktes myndighetens dator resonera.)
I slutet av året fick denna barnfamilj, som alla arbetsgivare, utfärda kontrolluppgift. Ett ex vardera till skattemyndigheten, barnflickan och arbetsgivaren. Sedan var det bara för barnflickan att deklarera sina inkomster på sedvanligt sätt.
Så omöjligt är det inte. Men det hjälper om man, som denna familj, är någorlunda insatt i myndighetssverige, professionellt arbetar med personalfrågor och kan reglerna om sociala avgifter, inte ger sig med nekande eller oklara besked per telefon och faktiskt tycker det är mödan värt.
Sedan Folkpartiet introducerade förslaget att Sverige bör införa ett servicechecksystem har idén glädjande nog vunnit stor spridning.Vi föreslår att Riksskatteverket får i uppdrag att arbeta fram ett checksystem. Det ska uppfylla höga krav på enkelhet för den enskilde.
När den som anlitat en annan har överlämnat en check till denne ska all byråkratisk hantering för den enskilde "arbetsgivaren" vara avslutad. När checken löses in svarar myndigheten för inbetalning av skatt och arbetsgivaravgifter, eventuell kontroll av F-skattesedel, försäkringar, inkomstuppgift till löntagaren och annat uppgiftslämnande till myndigheter.
Checken kan vara antingen en kontantcheck i några olika valörer som köps på Posten eller en check kopplad till ens konto som man själv kan skriva ut på valfritt belopp.
Vi föreslår i en annan motion att denna modell kombineras med en subvention av hushållstjänster. Det innebär att det allmänna "bjuder" på hela arbetsgivaravgiften. Det innebär att kostnaden för "arbetsgivarfamiljen" inte kommer att ligga särskilt mycket högre än vad som nu är vanligt för "svart" arbetskraft.
Detta är dock inte nödvändigt för införandet av en svensk checkmodell. Oavsett subvention eller inte skulle en lösning i linje med vad vi skissat i denna motion göra det enklare att vara ärlig. Även om de inte är så många finns det ju trots allt de som redan idag har råd att köpa vita tjänster. En checkmodell skulle också ge dem en praktisk lösning som är tillräckligt enkel för att kunna användas. Men med slopade arbetsgivaravgifter blir det väldigt många fler jobb.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en svensk servicecheckmodell,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge RSV i uppdrag att ta fram en servicecheckmodell.
|
Isa Halvarsson (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |