Motion till riksdagen
1997/98:Sk698
av Olof Johansson m.fl. (c)

En skattepolitik för arbete, kretslopp och rättvisa


En skattepolitik för arbete, kretslopp och rättvisa

1 Sammanfattning  

2 Skattesystemets syfte  

2.1 Finansiering av de offentliga utgifterna  

2.2 Rättvis fördelning – en viktig uppgift för demokratin  

2.3 Skatterna som styrmedel  

3 Skattereformen 1990–1991  

4 Sänkt skatt för ökad tillväxt och sysselsättning  

4.1 Sänkta arbetsgivaravgifter  

4.2 Sänkt ägarbeskattning  

4.3 Värnskatten  

4.4 Egenavgifterna  

4.5 Förmögenhetsskatten  

4.6 Vinstandelsstiftelser för de anställda  

4.7 Kvittningsrätten  

4.8 ROT-avdraget  

4.9 Höjt reseavdrag  

4.10 Yrkesfiskeavdrag  

5 Skatterna – en viktig del i det ekologiska lyftet  

5.1 Skatteväxling – ett sätt att öka välfärden  

5.2 Skattefrihet för biobaserade drivmedel  

5.3 Direktavskrivningar på miljöinvesteringar  

5.4 Skärpta miljö- och energiskatter  

5.5 Förorenaren ska betala  

6 Sänkt skatt för större rättvisa  

6.1 Sänkt skatt på låga och medelstora inkomster  

6.2 Kommunalskatterna  

6.3 Sänkt fastighetsskatt  

6.3.1 Lägre skattesats  

6.3.2 Reformerad fastighetstaxering  

7 Skatte- och bidragsfusk  

8 Finansiering  

9 Hemställan  

Sammanfattning

I Centerpartiets partimotion om skattepolitiken görs en analys av skatte­systemets syfte. I huvudsak är skatterna till för att finansiera utgifterna, att åstadkomma en rättvis fördelning och de är också styrande till sin karaktär. Det är särskilt viktigt på miljöns område för att minimera miljöskulden och leva upp till principen att förorenaren ska betala.

En kortare analys av 1990–1991 års skattereform inleder motionens därpå följande delar.

Arbetslösheten måste bland annat angripas med skattepolitiken. Center­partiet redovisar i motionen sin syn på hur skatterna bör sänkas för att åstadkomma ökad tillväxt och sysselsättning. Framförallt måste skatterna på arbete sänkas, vilket också berörs under den del av motionen som be­handlar det ekologiska lyftet. Där har skatteväxlingen, med sänkt skatt på arbete, en framträdande position.

I motionen klargörs skatternas viktiga roll i genomförandet av det ekolo­giska lyftet. Det handlar om ökad belastning på sådant som är skadligt för miljön, medan miljövänliga investeringar och biobaserade bränslen bör ha skattelättnader.

Skatterna måste upplevas som rättvisa och Centerpartiet lägger i motionen fram förslag till hur detta ska kunna åstadkommas. Det handlar bland annat om sänkt skatt på låga och medelstora inkomster, liksom om sänkt fastig­hetsskatt och reformerad fastighetstaxering.

Under den innevarande mandatperioden har Centerpartiet medverkat till åtgärder mot skattefusk. Vi anser att kampen mot fusk inom transfererings­systemen också behöver intensifieras.

Skattesystemets syfte

2.1 Finansiering av de offentliga utgifterna

Skatternas grundläggande funktion är att finansiera de offentliga utgif­terna. Grundprincipen bör vara att inkomsterna, varav skatterna är den dominerande delen, och utgifterna balanseras. Det måste vara ett krav på en långsiktigt ansvarsfull politik.

Skattebaserna är inte stabila utan förändras, och ibland mycket fort. Rörel­serna är både av bestående och cyklisk karaktär. Tillfälliga variationer av annat slag kan bortses ifrån, eftersom de har mindre betydelse. Den cyk­liska variationen i skatteintäkterna går inte att få bort, utan måste pareras genom att statens finanser är balanserade över en konjunkturcykel. Det hindrar således inte i princip att man under kortare perioder har ett under­skott i statens finanser. Kravet för att tillåta underskott, är dock att man tidigare haft överskott under en tid. Sverige har dessvärre under de senaste 25 åren inte klarat att leva upp till detta krav. Det är därför i dagsläget sär­skilt viktigt att klara målet om budgetbalans 1998, och därefter överskott under ett antal år. Centerpartiet sätter upp som mål att nettoskulden i de offentliga finanserna ska vara avvecklad till år 2010.

Eftersom en uppgång i konjunkturen har inletts, som förväntas tillta ytter­ligare i styrka under det närmaste året, är det viktigt att Sverige kan åstad­komma ett överskott under några år för att minska sårbarheten. En sådan politik ökar handlingsfriheten, vilket är särskilt viktigt när konjunkturen vänder.

Den finansiella marknaden komplicerar bilden ytterligare genom att den kan påverka det statsfinansiella läget via de finansiella instrumenten. För Sveriges vidkommande var det mycket kännbart, i negativ riktning, under den första hälften av 1990-talet. Lärdomen är att marknadens inflytande bäst reduceras genom en ansvarsfull och förtroendeskapande ekonomisk politik. Erfarenheterna säger oss att både upp- och nedgångar lätt under­skattas.

Med en ansvarsfull ekonomisk politik, i kombination med en penningpoli­tik med inflationsmål, kan Sverige minska svängningarna i ekonomin. Sverige klarar inte att på egen hand och som liten, utrikeshandelsberoende nation göra sig oberoende av marknaden. Den ökade internationaliseringen stänger dörren för detta, och för Centerpartiet är det självklart att den ökande världshandeln med olika typer av varor och tjänster i huvudsak är någonting positivt. Ökad handel ger både i teorin och praktiken en ökad välfärd.

Den typ av förändrade skattebaser, som beror på trender i ekonomin, bland människor eller till följd av omvärldens skatter, är av annan karaktär. Här handlar det om förmåga att förutse och bevaka att följden inte blir en allt­för kraftig urgröpning av skattebaserna. Därmed är det naturligt att omför­delningar sker mellan olika skattebaser.

2.2 Rättvis fördelning – en viktig uppgift för demokratin

En rättvis fördelningspolitik måste bedrivas för att upprätthålla mänsklig värdighet och humanism i samhället. När bara plånboken får bestämma, vinner den som kan utnyttja situationer och människor för sin egen vin­ning, ofta på bekostnad av andra. Ett sådant samhälle kan aldrig Centerpar­tiet acceptera.

De offentliga utgifterna kommer olika medborgare till del på olika sätt och i olika stor omfattning. Utgifterna omfördelar alltid i någon mån resurser. En fördelningspolitik som upplevs såsom rättvis är en styrka för ett land. Den är uttryck för solidaritet och ansvar människor emellan. Den måste se till att alla människor omfattas av trygghet. För Centerpartiet är skatte­systemets omfördelande funktion mycket viktig. Det har under tiden för saneringen av statens finanser varit nödvändigt att fördela bördorna så att de som har haft de knappaste marginalerna drabbats så lite som möjligt av sanerings­åtgärderna. För att höginkomstgruppen också ska få bidra till saneringen måste också skatter användas i omfördelande syfte.

Människor i trygghet mår bättre och presterar bättre. Det är viktigt att Sverige i fortsättningen kan skapa och slå vakt om en skola, vård och om­sorg, som människor vågar anförtro sig till och lita på. Om stora delar av folket känner sig utanför och saknar tilltro till den offentliga verksamheten, minskar samhällets kapacitet och människors utanförskap förvänds i arbetslöshet, missbruk, kriminalitet och social utslagning. Sådant kostar både oändliga mänskliga lidanden och ekonomiska resurser. Det sociala utanförskapet måste bekämpas på alla plan i samhället – i familjen, i lokalsamhället och på övergripande nivå.

2.3 Skatterna som styrmedel

Skatter är alltid styrande. Skatterna har påverkan på människors val genom att de påverkar de ekonomiska villkoren för produktion och konsumtion. Skatter är på detta sätt alltid i någon mån en inskränkning av den ekono­miska friheten. Mot detta står behovet av en rättvis fördelningspolitik. Det är hela tiden fråga om att göra en avvägning av vad som är effektivt utifrån behovet av en fungerande marknadsekonomi. Grunden för välfärden åter­finns i den privata sektorn. Möjligheterna till ekonomisk välgång och för­sörjning driver utvecklingen framåt och åstadkommer ekonomisk tillväxt. Det är därför angeläget att skatterna utformas så att de så långt möjligt sti­mulerar till arbete och företagande.

De fria marknadskrafterna kommer till korta, när det gäller fördelning av resurser. Det gäller inte minst i utnyttjandet av naturresurser för ekonomisk vinnings skull. Miljön är ett gemensamt arv för alla människor och för kommande generationer. I logikens namn bör därför ett övergripande an­svar tas av stater och sammanslutningar av stater. En viktig princip måste vara att förorenaren ska betala. Det är viktigt att statsmakten använder skatterna som ett instrument för att styra produktionen och konsumtionen mot mer av kretsloppsanpassning. Det är ett rättvisekrav i förvaltandet av det gemen­samma naturarvet.

På samma sätt som miljöförstörande verksamhet bör beskattas hårt, ska grundbehoven beskattas lindrigare. Det gäller livets nödvändigheter såsom maten och boendet. Center­partiet har exempelvis fått gehör för sänkt mat­moms. Arbete är en nyttighet av samma slag. Vi återkommer till detta i motionen. Vid beskattningen måste utvärderas hur minsta möjliga störning kan åstadkommas för att inbringa de nödvändiga skatteintäk­terna.

Skattereformen 1990–1991

1990–1991 års skattereform var nödvändig för den svenska ekonomins funk­tionssätt. Marginalskatten har sänkts radikalt, samtidigt som avdragsmöj­ligheterna minskats. Möjligheterna till skatteplanering har därmed minskats. De stora avdragsmöjligheterna i det tidigare skattesystemet för­värrade den ekonomiska överhettningen och därmed också krisen, som följde i kölvattnet. Vi har gått från att ha varit en låneekonomi till en situa­tion med ett sunt ekonomiskt beteende hos hushållen, vilket starkt har bi­dragit till den stabilt låga inflationen.

Det står också klart att tidpunkten för reformen inte var den bästa med tanke på att den lånedrivna höginflationsekonomin redan hade exploderat i en mycket kraftig, men i många stycken substanslös högkonjunktur. Resul­tatet blev att skattereformen inte finansierades fullt ut genom förändringarna, såsom man hade förutsatt. Det var en av Centerpartiets in­vändningar när reformen beslutades, som nu har besannats. Vi har dess­utom lyckats ändra skattereformens dogm om en harmoniserad moms­skattesats.

För framtiden är det viktigt med stabilitet i skattesystemet, och huvuddra­gen i nuvarande skattesystem bör behållas. Centerpartiet föreslår dock ett sysselsättnings- och företagsinriktat program för förändringar som bör genomföras under den närmaste femårsperioden, i den takt ekonomin tillåter.

Sänkt skatt för ökad tillväxt och sysselsättning

Med dagens alldeles för höga arbetslöshet har skattepolitiken en given roll i kampen för att lyfta Sverige ur arbetslöshet, och in i arbete och utbild­ning. Centerpartiet har i samarbete med regeringen sänkt skatter och avgif­ter för företagen, med tyngdpunkt på de mindre företagen. Det stimulerar tillväxten, och får därmed en positiv effekt på sysselsättningen.

Centerpartiet vill dock gå längre. Målet är att successivt sänka skatte­trycket för att på så sätt få ökad sysselsättning och tillväxt. Sänkta skatter är dock inget universalmedel för en bättre arbetsmarknad. Skatterna måste ses som en del av statens budget, och därigenom kan inte skatterna sänkas utan att finansiering föreligger från början. Risken med skattesänkningar som ska betalas med så kallade dynamiska effekter är att dessa inte uppstår omedelbart och att statens finanser på kort sikt drabbas hårt. Baksidan med en sådan strategi illustreras väl med 1990–1991 års skattereform som med sin underfinansiering bidrog till att skapa den ekonomiska kris, som därefter följde.

Ett utrymme skapas för ett successivt sänkt skattetryck under nästa man­datperiod.

Centerpartiet anvisar i denna motion en prioritering av vilka skatter vi främst vill sänka. Centerpartiet medverkar dock inte till skattesänkningar som det inte finns utrymme för i statens budget, och inte heller till skatte­sänkningar som äventyrar människors vardagliga behov av offentlig ser­vice. Däremot anser vi att det utrymme som skapas framgent i första hand ska gå till sänkt skatt för ökad sysselsättning, tillväxt och rättvisa.

Centerpartiet anser att det finns dynamiska effekter, som kan öka välfärden och förbättra ekonomins funktionssätt. Däremot anser vi att de dynamiska effekterna måste bli verklighet innan man kan gå vidare med ytterligare skattesänkningar. Vår politik utgår från att utrymme ska finnas i statens budget för att man ska kunna sänka skatter. Ofinansierade skattesänk­ningar skapar nya problem.

Motivet för denna skattestrategi är bland annat den ökade utsattheten från penning- och valutamarknaderna. Internationaliseringen och de allt snabbare penningströmningarna gör att störningar kan uppstå till följd av bristande förtroende för den ekonomiska politiken under tiden som de dynamiska effekterna inväntas.

Risken är uppenbar att högre inflation och högre räntor i väntan på dyna­miska effekter motverkar den effekt som skattesänkningarna är avsedda att få, och att förtjänsterna med de lägre skatterna inte infrias. Istället är risken stor att samma eller andra skatter måste höjas för att parera det minskade förtroendet för statens finanser. Detta händelseförlopp kan dessutom för­värras av konjunkturförändringar, vilket till stor del inträffade under början av 1990-talet. För Sverige som under större delen av 1990-talet varit mycket illa ute, är det särskilt viktigt att anamma en försiktig strategi, oav­sett om det gäller ökade utgifter eller sänkta skatter. Aktörerna på penning- och valutamarknaderna har inte glömt vad som hänt och baserar, liksom många andra aktörer i samhället, sina beslut på tidigare erfarenheter.

År 1993 motsvarade underskottet i de offentliga finanserna 12,3 % av BNP. Genom den budgetproposition som Centerpartiet medverkat till åstadkoms balans i de offentliga finanserna för år 1998. Till den totala för­bättringen av finanserna motsvarande 12,3 % av BNP åren 1993–1998 sva­rar minskade utgifter för 10,8 procentenheter av förbättringen medan ökade inkomster, främst skatteintäkter, svarar för 1,5 procentenheter. Skatterna har dock som framgår av den fördelningspolitiska bilagan till budget­proposi­tionen en viktig roll för rättvisan i den vidtagna saneringen.

4.1 Sänkta arbetsgivaravgifter

Centerpartiet har under denna mandatperiod, i riksdagen, aktivt medverkat till sänkta arbetsgivaravgifter. Från den 1 januari 1997 har arbetsgivarav­gifterna sänkts med fem procentenheter upp till en årlig lönesumma om
600 000 kronor, och för egenföretagare upp till en lönesumma om 180 000 kronor.

Genom Centerpartiets medverkan sänks arbetsgivaravgifterna ytterligare den 1 januari 1998. Sänkningen kommer alla företag till del som har en lönesumma som överstiger 850 000 kronor.

För företagen innebär sänkningen upp till 42 500 kronor per år i lägre skatt, vilket betyder mest för de mindre företagen. Det skulle i ett relativt lönsamt företag kunna motsvara en omsättningsökning med en halv miljon kronor.

Sänkningen har dessutom gjorts under en tid av betydande statsfinansiella begränsningar. Detta visar tydligt på Centerpartiets vilja att prioritera den privata företagsamheten i kampen för fler arbeten. Det är också vår över­tygelse att sänkningen kommer att innebära att fler får arbete, inte minst i de mindre företagen.

Vår ambition är att fortsätta sänka arbetsgivaravgifterna. Den modell som har valts för de hittillsvarande sänkningarna har visat sig praktiskt genom­förbar och riktar sig på ett bra sätt till de mindre företagen, där vi ser den största potentialen för fler arbetstillfällen inom det privata näringslivet. Centerpartiet avser att under nästa mandatperiod föreslå en ytterligare sänkning, där både procentsatsen och den maximala lönesumman bör höjas betydligt i förhållande till dagens nivå.

Genom att arbetsgivaravgifterna sänks på det sätt som vi föreslår, gynnas tjänsteinnehållet i svenskt näringsliv. En allt större del av den samlade produktionen utgörs av tjänster, och utvecklingen går mot produkter som består av en mix mellan tillverkning och tjänster. Hög kompetens och växande småföretag gynnas med vår modell för sänkt arbetsgivaravgift.

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna har inte fullt ut kommit de företag till del som har betydande säsongsvariationer. Det beror på att skattelättnaden i lagstiftningen utgår på månadsbasis. Finansutskottet har uttalat att pro­blemet bör lösas. Så bör enligt Centerpartiet nu också ske.

4.2 Sänkt ägarbeskattning

Hittills under mandatperioden har Centerpartiet fått igenom en betydande sänkning av skatten för ägarna i onoterade aktiebolag. Hit hör i allmänhet fåmansbolagen. Ägarna till dessa företag får med Centerpartiets politik en väsentligt större möjlighet till skattefri aktieutdelning eller skattefritt ägaruttag. I praktiken innebär lättnaden i ägarbeskattningen att den tidigare dubbelbeskattningen av vinster är borttagen för många av de onoterade bolagen. Dessutom har lättnaden genomförts på ett sådant sätt att företag med fler anställda och hög kompetensnivå gynnas genom att lönesumman i bolaget har en direkt inverkan på det skattefria utrymmet. Denna kon­struktion har valts med tanke på att läget på arbetsmarknaden är så besvär­ligt. Också med denna åtgärd har vi verkat för ökad sysselsättning i det privata näringslivet.

Genom Centerpartiets medverkan under mandatperioden ska ytterligare sänkningar av skatterna för kapitalanskaffning i småföretagen träda i kraft vid årsskiftet, bland annat genom att det positiva fördelningsunderlaget generellt höjs. Detta har vi gjort under en period när räntorna sjunkit och inflationen är stabilt låg. Det innebär att lönsamheten för produktivt före­tagande har gynnats från två håll. Dels via de sänkta räntorna samt den låga inflationen, dels via skattesänkningarna som vi genomfört. Hus­hållens köpkraft har kunnat stärkas via de sänkta räntorna. Det märks nu tydligt i ökad konsumtion, vilket också ökar företagens möjligheter att få avsättning för sina varor. Därmed ökar även sysselsättningen.

Ett av problemen med den casinoekonomi som fick fäste i slutet på 1980-talet var att lönsamheten för produktiva investeringar sjönk, samtidigt som möjligheterna att tjäna stora pengar fanns i fasta tillgångar. Därmed mot­verkades en hållbar tillväxt och ökad sysselsättning. Situationen är idag den omvända, vilket är följden av en medveten företagar- och sysselsätt­ningsinriktad ekonomisk politik från Centerpartiets sida.

Under nästkommande mandatperiod anser vi att skatten för fåmansbolagen bör sänkas ytterligare. Det kan ske på olika sätt och vi kommer att åter­komma med den exakta utformningen senare. Centerpartiet har också under innevarande mandatperiod tillsett att en utredning som ser över de omtvistade och krångliga stoppreglerna för fåmansbolagen har tillsatts. Vi utgår från att utredningens betänkande kan ligga till grund för förenklade och mer gynnsamma regler för fåmansföretagen från början av nästa man­datperiod.

4.3 Värnskatten

Värnskatten är enligt riksdagsbeslut en tillfällig skatt, som automatiskt för­svinner vid utgången av 1998. Det krävs ett riksdagsbeslut för att ändra på detta. Centerpartiet anser att värnskatten bör avvecklas enligt planerna.

4.4 Egenavgifterna

I budgetpropositionen föreslås att de allmänna egenavgifterna till sjukför­säkringssystemet destineras om till pensionssystemet och för 1998 ska de allmänna egenavgifterna uppgå till 6,95 %. Centerpartiet biträder att ege­n­avgifterna överflyttas till pensionssystemet. Med egenavgifter i pensions­systemet uppnås en större överensstämmelse mellan finansieringsbehov och inbetalda avgifter.

Centerpartiet står fast vid pensionsöverenskommelsen mellan fem politiska partier, som bland annat innehåller att egenavgifter till pensionssystemet ska tas ut med 9,25 %. Detta ska enligt överenskommelsen kombineras med en avgiftsväxling som innebär att arbetsgivarna får motsvarande sänkning av arbetsgivaravgifterna. För de höjda egenavgifterna ska lön­tagarna kompen­seras med motsvarande löneökning från arbetsgivarna. Ett genomförande förutsätter i praktiken att arbetsmarknadens parter är be­redda att ta sin del av ansvaret för avgiftsväxlingen.

För Centerpartiet är det viktigt att enighet kan uppnås om samtliga delar av överenskommelsen, när den ska genomföras. När pensionsreformen ska genomföras är det viktigt att samtliga delar av överenskommelsen uppfylls.

4.5 Förmögenhetsskatten

Våren 1996 tog Centerpartiet initiativ till en höjning av fribeloppet för för­mögenhetsskatt från 800 000 till 900 000 kronor.

Förmögenhetsskatten tas ut med 1,5 % av den del av förmögenheten som överstiger 900 000 kronor. Det finns dock undantag från skatten. Det mest uppmärksammade på senare tid är O- och OTC-listade aktiers skattefrihet. Huvudmotivet till skattefriheten är att inte skapa tillväxthinder för fram­förallt familjeföretag, som behöver nytt riskkapital för att expandera. Det är ett vällovligt syfte, och genom Centerpartiets försorg gäller också skatte­friheten för huvuddelägare på börsens A-lista. Statsmakten kan inte stillasittande åse hur huvuddelägare flyttar ur landet. En sådan utveckling är inte önskvärd, eftersom det skulle innebära en minskad sysselsättning och därmed minskade skatteintäkter. Improduktiv skatt är inte bra för Sverige.

Skattefriheten för huvudägare samt för O- och OTC-listade aktier kan upp­fattas stötande för privatpersoner som tvingas betala förmögenhetsskatt för mer normala tillgångar, såsom exempelvis ett kraftigt upptaxerat småhus. Förmögenhetsskatten är en omodern skatt. Den har tillkommit av fördel­ningspolitiska skäl, men är mot bakgrund av skattefriheten för vissa för­mögna personer, och skattskyldigheten för andra, mindre förmögna perso­ner inte förenlig med sitt ursprungliga syfte. Internationaliseringen och be­hovet av tillväxt i det privata näringslivet gör förmögenhetsskatten föga hållbar på bara några års sikt. Det är Centerpartiets avsikt att medverka till att den avskaffas.

Centerpartiet har i budgetpropositionen medverkat till att sänka förmögen­hetsskatten för A-listade aktier. Det sker genom att skatten tas ut med 80 % av marknadsvärdet istället för till 100 %. Det är motiverat mot bakgrund av att de flesta innehav av aktier har en latent skatteskuld inbyggd i en värdestegring, som gör att ett hundraprocentigt skatteuttag inte är försvar­bart.

4.6 Vinstandelsstiftelser för de anställda

Ett bra sätt att åstadkomma ökat engagemang och bättre samhörighet på ett företag kan vara för arbetsgivaren att avsätta resurser till vinstandelsstiftel­ser för de anställda. Resurserna avdelas vanligtvis ur föregående års vinstmedel och har således en direkt koppling till företagets lönsamhet. Det är en förnuftig princip att de anställda, som med sitt arbete medverkar till företags resultat, också får del av detta.

När andelsinnehavaren, d.v.s. den anställde, tar sina medel i anspråk be­talas inkomstskatt på uttaget. Enligt Centerpartiets mening är inte bidrag till de anställdas kapitalinsats i det egna företaget likvärdigt med kontant lön. Det beror på att insatsen i det egna företaget är behäftat med en risk, till skillnad från kontantlön, och att kapitalet inte kan disponeras hursomhelst.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tog hösten 1994 ett principbeslut som innebar att man skulle ta ut särskild löneskatt på denna typ av bidrag till de anställdas vinstandelsstiftelser. Det slutliga beslutet togs förra året och trädde i kraft från och med årsskiftet 1996/97. Vi har motsatt oss be­sluten vid dessa båda tillfällen, och har kvar uppfattningen att denna skat­tehöjning är direkt kontraproduktiv och sannolikt också urholkar skatteba­sen. Beslutet bör därför omprövas och lagstiftningen återställas. Detta bör ges regeringen till känna.

4.7 Kvittningsrätten

I samband med att den nytillträdda socialdemokratiska regeringen gjorde upp om en rad skattehöjningar med Vänsterpartiet, togs kvittningsrätten bort. Den har därefter under innevarande mandatperiod återinförts genom Centerpartiets försorg.

Kvittningsrätten syftar till att stimulera nyföretagande och innebär att en person som startar ett nytt företag under fem år har rätt att dra av eventuell förlust i sin nystartade näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Det är inte minst en viktig åtgärd för att främja kvinnors företagande, eftersom kvinnor oftare än män startar verksamhet i mindre skala och vid sidan av ett annat arbete. Enligt Centerpartiets uppfattning är kvittningsrätten en billig åtgärd i förhållande till de arbetstillfällen som kan skapas genom att nya företag sätts igång, som annars kanske inte hade kommit till. Kvitt­ningsrätten ingår därmed som en varaktig del i skattesystemet.

4.8 ROT-avdraget

ROT-avdraget infördes först av fyrpartiregeringen för perioden fram till utgången av 1994 och återinfördes sedan av Centerpartiet och regeringen 1996. I och med förslaget i budgetpropositionen förlängs avdragsmöjlig­heten ytterligare ett år till utgången av 1998.

Avdragsrätten för reparationer samt om- och tillbyggnad har varit en lyckosam åtgärd, inte minst genom att ”svarta” pengar omvandlats till lag­lig fakturering. ROT-avdraget bidrar också till att sysselsättningen ökar något bland byggarbetare, och därmed till att kompetens och kapacitet kan upp­rätthållas på en högre nivå än annars.

Centerpartiet har i sin bostadspolitiska motion ”En hållbar boendepolitik för framtiden” begärt en utredning av ROT-avdragets hittillsvarande effek­ter.

4.9 Höjt reseavdrag

Centerpartiet har under lång tid drivit frågan om höjt avdrag för resor till och från arbetet. Det är oerhört viktigt att människor kan ta jobb som inte ligger i omedelbar närhet till bostaden. Rörlighet på arbetsmarknaden är ett bra sätt att möta strukturomvandlingen i samhället, som ställer höga krav på flexibilitet. Arbetslinjen måste hävdas, och för att möjliggöra detta får inte resekostnaderna till och från arbetet ha en avgörande betydelse. Av denna anledning har Centerpartiet i samband med budgetpropositionen medverkat till en höjning av reseavdraget med två kronor per mil. Redan i förra årets motion till riksdagen med anledning av 1997 års budgetpropo­sition föreslog Centerpartiet en höjning av reseavdraget från och med 1998. Det är därför med tillfredsställelse Centerpartiet kan redovisa att vårt för­slag nu kan genomföras.

Hög skatt på fossila drivmedel möjliggör för de alternativa och biobase­rade drivmedlen, som hör framtiden till, att konkurrera på marknaden. Däremot får inte långa resor till och från arbetet hindras. Det är en del av en modern arbetsmarknads- och regionalpolitik.

För många människor är kollektiva färdmedel inget verkligt alternativ. För dessa är en höjning av reseavdraget särskilt angelägen. Det gäller inte minst boende i glesbygd. Hela Sverige måste leva! Stad och land ska gå hand i hand. Med en politik som möjliggör boende och arbete i hela landet mot­verkas avfolkning av landsdelar, samtidigt som utarmning av storstä­derna kan bekämpas.

4.10 Yrkesfiskeavdrag

Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat det svenska yrkesfiskets ogynnsamma konkurrensläge gentemot viktiga konkurrent­länder i vårt närområde, såsom Norge och Danmark.

Centerpartiet anser att de licensierade yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag, vars utformning bör göras efter dansk modell, eftersom denna godkänts av EU-kommissionen. Riksdagen har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkesfiskeavdrag. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeavdrag, i likhet med det som finns i Danmark. Detta bör ges regeringen till känna.

Skatterna – en viktig del i det ekologiska lyftet

Centerpartiet har sedan länge fört miljöns talan i politiken. Det är viktigt att skattestrukturen ses som en del i arbetet för att skapa kretsloppssam­hället. Skatternas styrande funktion är mycket användbar i syfte att på­skynda det ekologiska lyftet. Med en skattepolitik som stöd för miljö- och energipolitiken kan Sverige genomgå den strukturomvandling som inne­bär att ett nytt Sverige växer fram med mer avancerad teknik för att svara upp mot miljöns krav. En sådan utveckling stärker också svenska företags internationella konkurrenskraft, eftersom marknaden för miljövänliga pro­dukter och miljövänlig produktion växer mycket snabbt och kommer att växa under överskådlig tid.

5.1 Skatteväxling – ett sätt att öka välfärden

Det är hög tid att gå vidare med en ytterligare miljöanpassning av det svenska skattesystemet. Sänkt skatt på arbete och höjd skatt på sådant som skadar miljön hör framtiden till. Det är ett modernt och konkret sätt att möta de två svåraste utmaningarna Europa står inför – arbetslösheten och miljöproblemen. Sverige är i många stycken ett föregångsland när det gäller miljö- och energiskatter. Det hindrar inte att vi bör ta ytterligare steg.

Sverige måste vara pådrivande i EU:s miljöarbete och hävda vikten av att miljö- och energiskatterna används som ett centralt styrinstrument i kam­pen mot miljöförstöringen. Om inte EU:s miljö- och energiskatter höjs kan inte Sverige gå hur långt som helst i förväg. I viss mån kan svenska företag gynnas av att Sverige har tuffare regler och skatter på miljöområdet, sam­tidigt som man inte kan bortse från den konkurrenspåverkan höjda eller nya miljö- och energiskatter kan ha.

En skatteväxling, med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på sådant som skadar miljön, är sannolikt Europas bästa möjlighet att bekämpa både massarbetslösheten och miljöproblemen.

I och med att Centerpartiet under innevarande mandatperiod bidragit till att miljö- och energiskatter höjts, samtidigt som arbetsgivaravgifterna har sänkts, har en skatteväxling i mindre format ägt rum. Enligt vår mening är det dock inte tillräckligt. Såsom tidigare berörts i motionen behöver arbetsgivaravgifterna sänkas ytterligare, för att öka sysselsättningen i det privata näringslivet. Det bör bland annat skapas utrymme för detta genom att miljö- och energiskatter höjs.

En ”grön” skatteväxling innebär att det ska kosta mer att tära på vårt gemensamma miljöarv medan det ska kosta mindre att sätta folk i arbete.

En skatteväxling av det slag vi föreslår kommer att gynna tjänstesektorn. Det gäller såväl avancerade som enklare typer av tjänster – alltifrån data­konsultfirmor till städföretag. Centerpartiet är av uppfattningen att lägre skatter på arbete generellt är den rätta vägen att stimulera ökad sysselsätt­ning i tjänstesektorn. Särlösningar för olika branscher bör endast i undan­tagsfall övervägas. Selektiva sänkningar innebär gränsdragningsproblem mellan olika typer av tjänster. Tjänster är ofta sammansatta, vilket försvå­rar gränsdragningen ytterligare. Vidare bör konsumenterna i största möj­liga utsträckning välja vilka tjänster man vill prioritera. Det finns inga sär­skilt starka motiv för att stimulera någon specifik del av tjänstesektorn.

Tjänsteföretagen är i allmänhet ganska små och får därigenom stor nytta av den sänkning av arbetsgivaravgiften, som redan genomförts. När vi sedan går vidare kommer man att få ännu större skattesänkningar.

Det finns fördelningspolitiska aspekter på en skatteväxling, som kan inne­bära att vissa hushåll med liten disponibel inkomst kan drabbas. Ett rimligt sätt att möta den risken är att inkludera ett höjt grundavdrag i en skatte­växlingsreform.

Skattebasers rörlighet har behandlats i motionens inledande avsnitt. Det finns anledning att utveckla resonemanget i anslutning till en skatteväx­ling.

Huvudsyftet med en skatteväxling är att minska skattebaserna för sådant som är skadligt för miljön. Det får till följd att en skatteväxlingsreform bör vara överfinansierad i ett inledningsskede. Det beror helt enkelt på att man får ett önskvärt skattebortfall inom en tid efter att miljö- och energiskat­terna har införts. Storleken på överfinansieringen kan diskuteras. Samtidigt har med stor sannolikhet sänkta arbetsgivaravgifter en positiv effekt på skattebasen arbete, vilken ökar, liksom därigenom statens inkomster.

Eftersom skattebasen miljö och energi sannolikt minskar snabbare än skattebasen arbete ökar, är det principiellt viktigt, att skatteväxlingsrefor­men är överfinansierad från start.

Det finns två huvudsakliga strategier för att vid behov möta en efter hand uppkommen underfinansiering av en skatteväxlingsreform. Den ena är nya beskattningsobjekt som är skadliga för miljön. Den andra strategin, som kan utnyttjas parallellt med den första, är att tillväxten enligt Centerpartiets mening på sikt kommer att gynnas av en skatteväxling. Ökad tillväxt ger ökade skatteintäkter. En stor fördel med skatteväxling är att skatteintäk­terna i början av perioden efter införandet kraftigt överstiger inkomstbort­fallet. Det skapar dels en statsfinansiell buffert, men ger också den sänkta skatten på arbete tid att slå igenom i ökad tillväxt och sysselsättning, efter­som skatteväxlingen i ett inledningsskede inte överhuvudtaget hotar sta­tens finanser.

Ett ytterligare sätt är att så kallat trögrörliga skattebaser angrips på miljö- och energiområdet. Det gör att minskningen av skattebaserna på miljö- och energisidan går långsammare, och därmed skapas mer av stabilitet i statens intäkter.

5.2 Skattefrihet för biobaserade drivmedel

Efter lång kamp för skattebefrielse av alternativa, miljövänliga drivmedel har en tillfredsställande lösning nåtts. Enligt EG-rätten kan för närvarande nedsättning eller skattebefrielse för bränslen endast ges inom ramen för pilotprojekt. EU-kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv som skulle innebära en möjlighet för medlemsländerna att själva bestämma om skattelättnader för biobränslen. Detta har dock inte antagits ännu. Center­partiet anser att regeringen bör utöva påtryckningar så att ett nytt direktiv snarast kan antas.

Innan dess att EU-kommissionens förslag till direktiv har antagits, brådskar det med åtgärder för att främja inhemsk tillverkning och försälj­ning av bland annat etanol som bränsle. Det kan inte vara riktigt att det svenska behovet av etanol ska importeras. Centerpartiet har länge drivit kravet på att ge biobränslena skattefrihet för att kunna konkurrera med de fossila bränslena.

Eftersom frågor om dispens är föremål för regeringsbeslut och inte riks­dagsbeslut, har regeringen såsom sin intention uttryckt att dispenser ska beviljas under åren 1997–1999 så att de gäller fram till och med år 2003. Därefter uttrycker man sin intention att ge dispens på ytterligare tre år. Denna principiella hållning, som Centerpartiet i allra högsta grad varit på­drivande för är ett genombrott för biobränslena i Sverige.

I takt med att biobaserade drivmedel tar marknadsandelar, minskar koldioxidutsläppen totalt sett och Sveriges åtagande i klimatkonventionen om stabiliserade växthusgasutsläpp vid 1990 års nivå kan närmas successivt. Vidare skapas arbetstillfällen i Sverige och en marknad för biobränslen etableras. Distributionsnät och tankningsställen är nödvändiga delar i en ordentligt utbyggd marknad för biobränslen.

5.3 Direktavskrivningar på miljöinvesteringar

I samband med årets vårproposition aviserades ett direktavdrag för investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som an­vänder förnybara energikällor. För detta var Centerpartiet pådrivande. Direktavskriv­ningarna tillåts också omfatta investeringarna i distribu­tionsnät från sådana anläggningar.

Syftet med direktavskrivningarna är att sätta fart på energiomställningen och bidra till allt större användning av förnybara energikällor. Denna åt­gärd kan öka hastigheten i omställningen till ett hållbart energisystem, samtidigt som sysselsättningen stimuleras, inte minst genom de anlägg­ningsarbeten som behövs. Det ekologiska lyftet har en mycket stor syssel­sätt­nings­potential.

För närvarande bereds förslaget i regeringskansliet. Det är angeläget att ett förslag till skattestimulans enligt beslutad modell läggs fram snarast.

5.4 Skärpta miljö- och energiskatter

Centerpartiet har under den innevarande mandatperioden medverkat till att höja en rad miljö- och energiskatter. Det är ett positivt bidrag till att åstad­komma det ekologiska lyftet, med dess enorma sysselsättningspotential.

Koldioxidskatten för industrin har fördubblats och är nu hälften av den generella koldioxidskatten. När denna skatt sänktes för några år sedan ökade användningen av fossila bränslen på ett sådant sätt att det går att sätta i direkt samband med den sänkning av koldioxidskatten som genom­fördes.

Skatten på el generellt har höjts och den specifika skatten på kärnkraften har flerdubblats, från en låg nivå.

Skatten på fossila bränslen har höjts, vilket tillsammans med skattebefriel­sen av biobaserade drivmedel, bidrar till att skapa förutsättningar för en miljövänlig förnyelse av bränsleanvändningen till framförallt drift av for­don.

Centerpartiet har medverkat till beslut om en avfallsskatt, vilken ska tas ut på deponerat avfall som inte återvinns.

En skatt på naturgrus har införts och är att beteckna som en råvaruskatt, för att stimulera mer resurssnål användning av ändliga resurser.

Tillsammans med stimulansåtgärder för en bättre miljö har Centerpartiet på ett mycket aktivt sätt drivit på den svenska utvecklingen mot mer av kretsloppsanpassning. En miljöteknikdelegation för upphandling av mil­jövänliga varor har inrättats och ett femårigt investeringsprogram för eko­logisk förnyelsebarhet har satts igång, för att nämna ett par av de åtgärder som vidtagits vid sidan om skattepolitiken.

5.5 Förorenaren ska betala

Principen att förorenaren ska betala, måste genomsyra synen på miljö­skatter och miljöavgifter. I de allra flesta fall är inte beskattning av miljöskadlig verksamhet jämförbar med beskattning av annat slag. Det be­ror på att en välfärdsförlust uppstår i samma stund som miljöskadlig verk­samhet bedrivs. De negativa konsekvenserna av negativ miljöpåverkan drabbar folkflertalet, medan vinsterna av den miljöskadliga verksamheten tillfaller ägarna till företaget, som gör sig skyldigt till miljöförstöringen. Detta innebär en klar orättvisa, som i sig motiverar förekomsten av miljöskatter och miljöavgifter.

Miljöskatter är egentligen ett sätt att av företagen och individerna ta ut en skatt som kompensation för de negativa externa effekter som deras pro­duktion respektive konsumtion ger upphov till. Det handlar därför om att belägga miljöstörande verksamhet med en sådan kostnad att det åtminstone motsvarar den skada som uppkommer genom verksamheten. Slutsatsen för Centerpartiets vidkommande blir att miljöskatter i allmänhet inte bör räk­nas in i det totala skattetrycket, eftersom skatterna egentligen är producen­ters och konsumenters kostnad för den miljöförstöring som deras verksam­het orsakar.

För att åstadkomma det ekologiska lyftet och kretsloppsanpassningen samt minska miljöskulden, är det viktigt att miljöskatter och miljöavgifter inte jämställs med övriga skatter och avgifter. Istället måste miljön värdesättas högt och den negativa miljöpåverkan prissättas. Det bör ankomma på regeringen att återkomma med förslag om hur miljöskatterna ska exklude­ras vid beräkningar av det totala skattetrycket.

Sänkt skatt för större rättvisa

Såsom tidigare berörts i ett inledande avsnitt om skatternas fördelnings­politiska syfte, vill vi här peka på ett par områden där sänkt skatt bör ske som ett led i en mer rättvis politik. Fördelningspolitiken utgörs inte bara av hur man bör fördela skatteintäkterna, utan handlar också om på vilket sätt och av vilka skatterna ska tas ut.

6.1 Sänkt skatt på låga och medelstora inkomster

I dagsläget är skatterna för höga på låga och medelstora inkomster, inte minst till följd av de i många fall höga kommunalskatterna. I detta sam­manhang är Centerpartiets politik för regional balans, med ett system för inkomst och kostnadsutjämning, en viktig byggsten. De som motsätter sig ett sådant sy­stem har ingen trovärdighet när man talar om att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Med en sådan politik omfattas endast de som råkar bo på rätt ställe av totala skattesänkningar.

Centerpartiet tar ställning för att under nästa mandatperiod sänka skatten på de låga och medelstora inkomsterna. Det kan lättast åstadkommas via en höjning av grundavdraget, som konstrueras så att det trappas upp till en viss nivå och därefter trappas ned. Dagens grundavdragsmodell ska således inte slopas, utan justeras. Ändringen bör enligt Centerpartiets mening ge­nomföras så att just låg- och medelinkomsttagare träffas av höjningen. Det bör och kan genomföras utan att marginaleffekterna blir orimliga. I och med att värnskatten försvinner underlättas omläggningen av grundavdra­get.

Sänkt skatt på låga och medelstora inkomster har inte minst till syfte att stärka de berörda människornas ställning på arbetsmarknaden. Förutom det fördelningspolitiska syftet med förändringen kan sysselsättningen påverkas positivt av en sådan här skattesänkning. Låg- och medelinkomsttagarna stärker sin konkurrensställning. Sänkt skatt på låga och medelstora inkoms­ter kan också underlätta avtalsrörelserna framöver. Det är avgö­rande för kampen mot arbetslösheten att lönebildningen kan skötas på ett ansvarsfullt sätt. De svenska lönerna får inte öka med mer än i våra främsta konkurrentländer, utan snarare öka med mindre än i dessa länder, vilket behövs för att arbetslösheten ska minska snabbare och mer.

Under den kommande mandatperioden finns utrymme att successivt sänka skattetrycket. Skattepolitiken ska främja ekonomisk tillväxt och skatt ska tas ut efter bärkraft. Centerpartiet vill sänka skatten för företagsamhet så att fler jobb skapas, för boendet samt för låg- och medelinkomsttagare. Skatte­systemet ska gynna arbete och kunskap – inriktningen skall vara principen att den enskilde behåller minst hälften av en nyintjänad hundra­lapp.

Ofinansierade skattesänkningar som förutsätter upplåning kan inte accepte­ras. Sänkningarna av inkomstskatten ska från 1999 utformas så att alla får del av den lägre beskattningen.

Som delfinansiering av det höjda grundavdraget bör en justering av skatte­skalan genomföras, som innebär att en högre inkomstskatt tas ut i de högsta inkomstskikten. Gränsen för det nya inkomstskiktet bör ligga väsentligt över nuvarande nivå. En tänkbar nivå är ca 400 000 kronor i beskattningsbar årsinkomst.

6.2 Kommunalskatterna

En utgångspunkt för skattepolitiken bör vara att nivån på kommunal­skatterna inte generellt ska höjas, utan snarare sänkas. Det är särskilt vik­tigt med tanke på att låginkomsttagarna drabbas värst av höga kommunal­skatter.

För närvarande och fram till och med 1998 gäller att kommuner som höjer sin utdebitering fråntas hälften av de skatteintäkter man får in tillföljd av en höjning. Centerpartiet har medverkat till en sådan lag. När nu statsbi­dragen höjts för kommuner och landsting bör möjligheten att uppfylla målen inom skolan, vården och omsorgen ha ökat på ett sådant sätt att skattehöjningar kan undvikas. Efter 1998 bör inte statsbidragen längre reduceras till följd av höjd kommunalskatt. Ansvarskännande kommun­politiker kommer inte att höja skatterna annat än vid mycket tvingande omständigheter.

Från och med år 2000 ska balanskrav gälla för kommuner och landsting. Det innebär att löpande verksamhet inte får finansieras med lånade medel. Det är en naturlig efterföljande åtgärd till saneringen av statens finanser. En situation där kommunerna och landstingen sätts i allvarliga skuldfällor måste undvikas. Kravet på balans i kommunernas och landstingens budge­tar är ett verksamt redskap och en hjälp för att uppnå långsiktigt sunda finanser för den offentliga sektorn i sin helhet.

Centerpartiet har medverkat till att kommuner och landsting omfattas av ett statligt utjämningssystem för inkomster och utgifter. Det är en viktig be­ståndsdel i en regionalpolitik, som jämnar ut regionala och lokala olik­heter. Inte minst är det viktigt för invånarna i kommuner och landsting med låg skattekraft. Systemet är i sina huvuddrag väl utformat och därmed väl­motiverat. En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att återkomma med förslag till förändringar beträffande regelsystemets tekniska utform­ning.

6.3 Sänkt fastighetsskatt

Centerpartiet motsatte sig hösten 1994 att fastighetsskatten skulle höjas från 1,5 till 1,7 %. Det var en åtgärd som vidtogs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Centerpartiet vill sänka fastighetsskatten till 1,5 % i början av nästa mandatperiod.

Den senaste höjningen av fastighetsskatten har bidragit till att försvåra läget för småhusägare, men de största bekymren har uppstått till följd av småhusens omtaxering, som i en del attraktiva områden inneburit en kraf­tig upptaxering. Mot bakgrund av detta har Centerpartiet drivit frågan om själva fastighetstaxeringen hårt och förslår nu vissa förändringar.

6.3.1 Lägre skattesats

Boendet är en viktig del av välfärden. Enligt vår mening är det rimligt att skatten på boendet sänks för att underlätta valfrihet och variation i boen­det. I kombination med en reformerad boendepolitik, som redovisas i vår bostadsmotion, kan ytterligare sänkningar av fastighetsskatten övervägas. Ett sådant utrymme skapas av att statens utgifter till bostadssektorn kan begränsas.

Fastighetsskatten är en del av den samlade boendepolitiken. Boendet får stöd via bostadsbidragen, bostadstillägget för pensionärerna, ränteavdragen och räntebidragen, för att nämna de viktigaste inslagen.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för boendets villkor. Den stabilt låga inflationen och saneringen av statens finanser, har på ett radi­kalt sätt förbättrat villkoren för boendet. Det är möjligt att skapa stabila spelregler för framtiden. Till grund för en mer stabil boendepolitik ligger de lägre räntorna och den låga inflationen. Det är en radikalt annan verk­lighet än den som rådde i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, med överhettning på byggmarknaden och våldsam spekulation på fastig­hetsmarknaden.

6.3.2 Reformerad fastighetstaxering

Den utredning, som på Centerpartiets initiativ har tillsatts för att se över taxeringsförfarandet, är både viktig och nödvändig. Utredaren har givits utrymme att lägga förslag redan i år, som efter beslut i riksdagen kan träda i kraft redan från och med den 1 januari 1998. Det är viktigt att regeringen vidtar åtgärder så att de kan träda i kraft redan från och med 1998.

Det är särskilt allvarligt att permanentboende i så kallade attraktiva områ­den för fritidsboende har drabbats mycket hårt vid de senaste omtaxe­ringarna av småhus. För Centerpartiet och nationen är det viktigt att kunna bibehålla en levande landsbygd, som för övrigt redan är hårt ansträngd. Det vore djupt olyckligt om bebyggelsen i skärgårdsområden och andra attraktiva områden så gott som uteslutande ska komma att ägas av fritids­boende, som vistas där bara under någon eller några månader per år. Det riskerar att utarma landskapsbilden, den offentliga servicen och kulturen i sådana områden av landet.

Det är orimligt att t.ex. fiskare, hantverkare och pensionärer ska tvingas flytta till följd av att deras hus ligger på en attraktiv plats. När de en gång i tiden köpte eller ärvde sina bostäder, kunde de rimligtvis inte veta att de långt senare skulle beskattas så hårt som nu är fallet. De som förvärvar småhus i sådana här områden till skyhöga priser kan antas ha nog med in­komster för att klara fastighetsskatten. Det är dock värre för de permanent­boende, som bott i samma område under lång tid. Fastighetsskatten tar dessvärre inga fördelningspolitiska hänsyn. Den slår i många fall blint.

Det finns en rad tveksamheter i fastighetstaxeringen som förtjänar att belysas och ifrågasättas. Centerpartiet föreslår i denna motion ett par åt­gärder som kan och bör vidtas omedelbart. Vi vill också peka på orimlig­heter som måste beaktas i den pågående utredningen, och som under nästa år måste föranleda korrigerande beslut i riksdagen. Detta är inte fråga om en generell sänkning av skatten, utan om korrigeringar till följd av brister i taxeringsförfarandet.

Vid undersökningar som har genomförts av förvärv i Bohusläns så kallade attraktiva områden framkommer att köpeskillingar och taxeringsvärden överensstämmer mycket dåligt. Endast i cirka en tredjedel av fallen hamnar taxeringsvärdet i intervallet 66–84 % av köpeskillingen. Det är anmärk­ningsvärt med tanke på att lagen säger att taxeringsvärdet ska utgöra 75 % av marknadsvärdet. Det är också så att ett förhållandevis stort antal köpe­skillingar hamnar långt ifrån vad som kan betraktas som skäliga taxerings­värden i förhållande till köpeskillingen. Taxeringsvärdena sträcker sig ifrån 27 till 182 % av köpeskillingen. Noterbart är att detta bara handlar om fastigheter som har sålts under den iakttagna perioden.

I samband med 1996 års fastighetstaxering ökades antalet värdeområden drastiskt till 7 300 stycken. Det var ämnat att öka precisionen i fastig­hetstaxeringen, men har med all säkerhet bidragit till motsatsen. Det beror på att antalet försäljningar som ligger till grund för taxeringen i många fall blir för få. Det statistiska urvalet blir litet och har låg tillförlitlighet. Det borde föranleda att färre värdeområden används, eller i vart fall att ett större antal försäljningar måste ha ägt rum för att kunna bilda underlag för omtaxering.

I fastighetstaxeringen har den så kallade belägenhetsfaktorn stor betydelse för vilka taxeringsvärden som ska fastställas. Strandnära tomt och strand­tomt är faktorer som automatiskt leder till väsentligt högre taxerings­värden. En strandtomts värde multipliceras automatiskt med en faktor två, medan en strandnära tomt automatiskt multipliceras med faktorn 1,5. Enligt Center­partiets uppfattning bör begreppen inte användas vid taxe­ringen av fastigheter för permanentboendeändamål. Denna förändring bör utformas så att den omfattar 1997 års beskattning. Det handlar inte om något större inkomstbortfall för staten, eftersom endast ett begränsat antal fastigheter av naturliga skäl omfattas av dessa bestämmelser.

I RSV:s tillämpning förekommer det att så kallad normaltomt fastställs till 100 kvadratmeter. Det kan exempelvis i ett autentiskt fall innebära att en fiskare med en tomt på 165 kvadratmeter får ett tomttaxeringsvärde på
730 000 kronor. Detta är hänförligt till RSV:s tillämpning, vilket är orim­ligt med tanke på vilka effekter det kan få i det enskilda fallet. Om normal­tomten istället fastställs till 300 kvadratmeter, vilket förefaller mer skäligt, skulle motsvarande tomttaxeringsvärde vara 330 000 kronor. Istället borde i anvisningarna fastställas att normaltomt ska fastställas till minst 300 kvadratmeter, vilket är särskilt angeläget för boende i så kallade attraktiva områden för fritidsboende. Denna förändring bör utformas så att den om­fattar 1997 års beskattning. Vad som i motionen anförts om strandnära tomt och strandtomt samt normaltomt vid fastighetstaxeringen bör ges regeringen till känna.

RSV:s tillämpning av taxeringsreglerna är i många fall godtycklig, eller innefattar i vart fall ett mycket stort tolkningsutrymme. Det gäller inte minst när RSV fastslår vilken tabellnivå som ska användas i enskilda fall samt vilken åldersinverkanstabell som ska användas. Enligt Centerpartiets mening måste antalet tabeller i vart fall komprimeras temporärt, innan ett nytt system för taxering kan sjösättas. När det gäller åldersinverkan kan inte ett hus enligt RSV:s regler vara äldre än av årgång 1929, vilket allde­les uppenbarligen är felaktigt.

För att kunna ta hänsyn till individuella faktorer lokalt bör de lokala fastighetstaxeringsnämnderna, i vilka lekmän har ett inflytande, återin­föras.

En orättvisa består också i att förmögenhetsskatt läggs ovanpå fastighets­skatten i de fall taxeringsvärdet har satts mycket högt. Det innebär att den som har sin i praktiken enda förmögenhet i form av sitt hus, och taxeras till ett värde över 900 000 kronor, tvingas betala dels fastighetsskatt, dels förmögenhetsskatt för husets taxeringsvärde. Detta talar ytterligare för att förmögenhetsskatten måste avvecklas på sikt.

Skatte- och bidragsfusk

Under innevarande mandatperiod har åtgärder vidtagits för att bekämpa skattefusk. Centerpartiet har stött dessa åtgärder, eftersom åtgärderna varit befogade ur effektivitets- och konkurrenssynpunkt. Den senaste skärp­ningen gäller möjligheten för skattemyndigheten att få ta del av olika registeruppgifter. Det är eftersträvansvärt med en så effektiv skattekontroll att den snedvridning av konkurrensen som skattefusk innebär, kan bekäm­pas. Centerpartiet främjar företagsamheten i samhället. Därför är det för oss oerhört angeläget att sätta stopp för illojal konkurrens av det slag som skattefusk utgör.

Det finns en risk att företagare i allmänhet pekas ut som en grupp man be­höver vara särskilt restriktiv mot. Det ligger enligt vår mening i nationens intresse att uppmuntra och stimulera till ökat företagande. Beloppsmässigt kan många gånger fusket inom försäkringssystemen vara i paritet med företags skattefusk. Därför känns det angeläget att öka ambitionerna för att komma till rätta med bidragsfusket höjs.

Det är exempelvis enligt Centerpartiets mening ett mycket allvarligt brott att mot osant intygande arbeta vid sidan om uppbärande av arbetslös­hetsersättning. Det är inte heller något i lagen som undantar denna typ av bedrägerier från straffansvar. Däremot är antalet dömda personer starkt begränsat.

En ökad samkörning av register bör användas som ett medel för att mot­verka fusk. Därigenom uppnås ökat informationsutbyte mellan olika myn­digheter och fusk kan lättare upptäckas. Centerpartiet anser att det måste ankomma på regeringen att med samma iver som när det gäller bekämp­ningen av skattefusk, intensifiera kampen mot fusket inom de olika för­säkringssystemen.

Bidragsfusk och fusk inom försäkringssystemen är ett hot mot välfärds­politiken och ambitionerna att uppnå en rättvis fördelning. Alla myndig­heter och organisationer som har ansvar för olika försäkringssystem bör åläggas att uppvisa vilken strategi man har för att kunna ställa personer rättsligt till svars för brott mot reglerna.

Vad som i motionen anförts om intensifierade ansträngningar för att be­kämpa bidragsfusk bör ges regeringen till känna.

Finansiering

De föreslagna skatteåtgärderna i motionen beräknas leda till ett mindre skattebortfall för 1998. Det gäller återställandet av beskattningsreglerna för vinstandelsstiftelser för de anställda samt de två förändringar, som vi före­slår i taxeringsförfarandet. Yrkesfiskeavdraget bedöms inte belasta statens inkomster förrän 1999. Finansieringsbehovet beräknas uppgå till ca 150 miljoner och vårt finansieringsförslag innebär att en kväveoxidskatt ska införas från och med 1998, vilket Centerpartiet föreslagit redan i samband med förra årets budgetproposition.

Skatten bör omfatta pannor med en större effekt än 5 MW, och med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh. Skattenivån bör sättas till
5 kronor per kilo utsläppt kväveoxid, räknat som NO2. På den nivån beräk­nas en sådan skatt inbringa ca 200 miljoner på årsbasis. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den framtida skattepolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagande av särskild löneskatt på vinstandels­medel,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett yrkesfiskeavdrag,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strandtomt och strandnära tomt samt om begreppet normaltomt vid fastighetstaxeringen,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera kampen mot fusket i de olika försäkrings- och bidragssystemen,1

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av föreslagna åtgärder genom införandet av kväveoxidskatt.

Stockholm den 3 oktober 1997

Olof Johansson (c)

Helena Nilsson (c)

Andreas Carlgren (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Agne Hansson (c)

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Gotab, Stockholm 2002

1 Yrkande 5 hänvisat till SfU.