Transportsektorn är idag helt beroende av fossila drivmedel. 1995 användes totalt ca 10,5 miljoner kubikmeter fossila drivmedel, varav 6 miljoner kubikmeter bensin och 3 miljoner kubikmeter diesel.
Beroendet av fossila bränslen skapar en mängd problem. Ett stort problem är att de inte varar för evigt, med nuvarande kända tillgångar och förbrukning räcker oljan i knappt 40 år. Visserligen upptäcks nya fyndigheter, men samtidigt ökar världens användning av fossila bränslen i samma takt. Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken är det inte försvarbart att mänskligheten under några få generationer förbrukar alla oljetillgångar utan att ta hänsyn till kommande generationers behov av att kunna använda oljan till något mer kvalificerat än att elda upp den.
Det andra stora problemet är den växthuseffekt som förbränningen av de fossila bränslena ger upphov till, som enligt samstämmiga forskare är ett av vår tids största miljöhot. Förbränningen av fossila bränslen ger ett nettoutsläpp av koldioxid som hotar vårt klimat. Vi riskerar att få ökenutbredning i vissa områden och ökad nederbörd i andra. I värsta fall skulle växthuseffekten, om den ändrade Golfströmmens lopp, paradoxalt nog kunna ge arktiskt klimat i Nordvästeuropa. Forskarna menar att i-ländernas koldioxidutsläpp måste minskas med minst 60 % inom de närmaste 10 åren för att växthuseffekten ska kunna motverkas.
Ett tredje stort problem är att vårt extrema oljeberoende gör oss beroende av andra länders oljeproduktion, t.ex. arabiska länder i det politiskt oroliga Mellanöstern. Även om vi kan köpa vår olja i vår närmiljö, från t.ex. Norge, har den gigantiska oljehandeln negativa effekter på vår handelsbalans.
Det är nödvändigt att transportsektorns oljeanvändning minskar, t.ex. genom förbättrad energieffektivitet, energisparande och användning av förnybara drivmedel som kraftigt minskar nettoutsläppen av koldioxid. För att kunna konkurrera med fossila bränslen måste dock biobränslen befrias från skatt under en relativt lång introduktionstid. Samhällsekonomiskt kompenseras detta mer än väl genom inkomstskatter från ökad sysselsättning, minskade kostnader för arbetslöshet och andra skatteintäkter. Miljö- och hälsovinster samt minskad sårbarhet och bättre handelsbalans får man på köpet. En annan viktig fördel är att biodrivmedlen är förnybara och inte tar slut.
De viktigaste biodrivmedlen som är möjliga att producera och använda i full skala i Sverige redan idag är etanol, biogas och rapsmetylester (RME).
Skåne med sina vidsträckta åkrar har kanske landets bästa möjligheter att både producera råvarorna och förädla dem till drivmedel. Ur såväl nationell som regional synvinkel vore det utomordentligt värdefullt att göra ett fullskaleförsök i Skåne med biodrivmedel, nu när mindre försök som etanol till bussarna i Lund eller rapsolja i Knisslinge slagit väl ut. Spannmålsetanol tillverkas redan i industriell skala i skånska Nöbbelöv, en produkt som idag enbart används som dryckessprit. En omläggning av produktionen helt eller delvis till biodrivmedel skulle dessutom ha alkoholpolitiska fördelar.
Finansiering av försöket kan ske genom att resurser från anslaget E 2 Kommunikationsforskningsberedningen tas i anspråk.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i Skåne göra ett fullskaleförsök, med en försöksperiod med momsbefrielse på biodrivmedel.
|
Tuve Skånberg (kd) |