De ökade skatterna på fordonsbränslen är ett betydande regionalpolitiskt problem för skogslänen och glesbygden även om skattehöjningarna är miljöpolitiskt välmotiverade. Särskilt för lågavlönade kan höjningarna vara kännbara. Höjda reseavdrag i självdeklarationen för bilresor till och från arbetet löser inte glesbygdens reseproblem. Långt ifrån alla nödvändiga resor är arbetsresor. En stor del av de minskade skatteintäkter som drabbar staten genom höjningen av avdragen för arbetsresor och resor i tjänsten kommer främst bilande i storstadsområdena till del. I 1997 års budgetproposition föreslås dessutom att effekten av de höjda reseavdragen lindras för statskassan del av att den höjda gränsen för avdragsgilla kostnader för arbetsresor höjs från 6 000 kr till 7 000 kr. Denna höjning drabbar också kollektivresenärer utanför storstadsområdena. För många är det bara möjligt att bo kvar i glesbygd om bilen kan användas för transporter till tätorter för arbete och för fritidsresor. Ofta saknas också kollektivtrafik helt. Allt dyrare drivmedel och kraftigt försummat underhåll på grusvägar och andra vägar i glesbygd gör ofta bilandet flera kronor dyrare per mil än på välhållna belagda vägar. Det slitage som uppstår, sönderslagna fälgar, skador på underreden, olyckor betyder högre förbrukning av drivmedel per mil. I dag är drivmedelspriserna snarast differentierade till glesbygdens nackdel beroende på bolagens frakttariffer och svagare konkurrens än i storstadsområdena.
Glesbygdens folk har tröttnat på hur de blir behandlade av statsmakterna. En differentierad skatt på fordonsbränslen med lägre skatt i glesbygdsregioner och högre i storstadsregioner skulle bidra till att minska biltrafiken där kollektivtrafik finns som alternativ. Av miljöskäl och statsfinansiella skäl är en fortsatt hög skattebelastning på fordonsbränslen oundviklig. Differentieringen är fullt möjlig att genomföra och skulle lämpligen följa länsgränserna. En annan möjlighet är att sänka skatten i mål 6-området. En viss ”gränshandel” skulle givetvis uppkomma men sker redan över landgränsen mot våra grannländer. Skatteskillnaden bör vara så stor att den ger en regionalpolitisk effekt, förslagsvis 50 öre per liter drivmedel. Differentieringen ska utformas så att statens inkomster av drivmedelsskatten behålls.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt utreda och lägga fram förslag om en differentierad skatt på fordonsbränslen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lämna förslag till en differentierad skatt på fordonsbränslen i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Bengt Hurtig (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Jan Jennehag (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Karl-Erik Persson (v) |