Motion till riksdagen
1997/98:Sk681
av Margit Gennser och Inger René (m)

Momsen på böcker


En bokhandel är snart en raritet i många svenska småstäder. Ett av de senaste offren i landsortens bokhandelsdöd kunde man läsa om för någon vecka sedan. Det var den sista boklådan som måste läggas ned i Vimmerby, en stad känd som Astrid Lindgrens barndomsstad.

Till skillnad från Sverige finns det bokhandlare i de flesta mindre städer i kulturländer som England, Tyskland och Frankrike.

Våra svenska förlag har allt svårare att klara sig och deras utgivning måste i ökad utsträckning inriktas på ”breda” titlar. Att de som skulle blivit efterföljare till Pär Lagerkvist, Harry Martinson, Frans G. Bengtsson, Hjalmar Bergman eller Fritiof Nilsson Piraten har växande svårigheter att hitta förläggare, som vill satsa på debutboken, tillhör dagens karga verklighet.

Färre förlag har helt enkelt allt sämre råd att ta risker och en ny författare utgör alltid en stor affärsrisk. Det är de säkra titlarna som ges ut. Oftast är det utländska bestsellers i översättning.

Författarna kan räkna med allt sämre ersättning för sitt skrivande. Få grupper i Sverige har kunnat notera en så omfattande ”löneminskning” som författarna de senaste decennierna. Royaltyberäkningarna har blivit allt mer ofördelaktiga. Det tidigare bruttopriset har numera – av nödtvång för förlagen – ersatts av alltmer rabatterade förlagspriser. Arbetsgivaravgifternas motsvarighet för egenföretagare har höjts drastiskt sedan 60-talet. Höjningarna drabbar författaren både direkt och indirekt, indirekt därför att den förhållandevis arbetskrävande bokbranschen måste höja sina utpriser med åtföljande försäljningsminskningar. Att en 25-procentig moms på redan dyra böcker gör dem än dyrare säger sig självt.

Den svenska allmänheten lägger ner mindre och mindre pengar på litteratur. Enligt tidningen Metro köpte svenskarna böcker för endast ca 350 kronor per år och capita. Tyskar, belgare, schweizare och österrikare köper mer än dubbelt så mycket böcker. Deras köp uppgår genomsnittligen till mellan 800 och nästan 1 000 kronor, och norrmän läser för hela 1 100 kronor per år och capita.

Vad är orsaken till den stora skillnaden i litteraturintresse mellan svenskar och norrmän och länderna nere på kontinenten? Vad beror det låga intresset för svensk litteratur på?

Regeringen tycks faktiskt vara medveten om att här finns ett problem. Detta framgår av budgetpropositionen för 1998 utgiftsområde 17 litteratur 6 C bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter.

I propositionen konstateras att bibliotekens inköp och utlåning av barnböcker under många år har minskat samt att barnboksförlagen redovisar sämre försäljningssiffror.

Denna utveckling borde uppfattats som allvarlig av regeringen, eftersom man nu i flera år sagt sig vilja prioritera barns läsande av kvalitetslitteratur.

I budgetpropositionen tillstår också regeringen att ”av Kulturrådets kulturvaneundersökningar framgår att kvalitetsförfattarna inom barn- och ungdomslitteraturen tappar mark samt att kvalitetslitteraturen allmänt läses mest i de tre storstäderna”.

Denna utveckling är utomordentligt lätt att förklara och fordrar ingen mer omfattande utredningsverksamhet.

På landsorten har bokhandeln nästan blivit en sällsynt företeelse. En alltmer uttunnad bokdistribution, dvs ett minskande utbud, leder till färre köp, färre utgivna titlar och färre barn som äger egna böcker, allra minst egna s k kvalitetsböcker. Populära seriemagasin blir naturliga ersättningar för god barn- och ungdomslitteratur.

Regeringen tror att en satsning på biblioteken kan ersätta egna böcker och stimulera till större litteraturintresse. Detta är feltänkt ur många synvinklar.

Bokens snara undergång har förutspåtts många gånger de senaste decennierna. Den nya informationstekniken utmålas som det senaste hotet.

USA och Storbritannien tillhör de länder som ligger längst framme på IT-området. Men boken fyller fortfarande sin plats i dessa länder. De minskade bokköpen i Sverige beror inte på konkurrensen från den nya tekniken, de beror på en helt ohållbar skattepolitik från regeringens sida.

Redan det höga skattetrycket på arbete gör det svårt att vidmakthålla arbetsintensiv verksamhet. Att skriva böcker och att sälja böcker kräver mycken mänsklig arbetskraft. Glöm inte att Frans G. Bengtsson, en författare som mästerligt behandlade vårt svenska språk, brukade ägna varje sida minst en arbetsdag! Att den svenska staten numera anser det lämpligt att beskatta böcker med 25 procent moms hotar i dag den svenska bokens överlevnad.

Norge och Storbritannien har 0 procent i moms. Belgien, Tyskland och Österrike har 6 till 10 procent moms. Österrike som av dessa sist nämnda tre länder har högst moms (10 procent), har också lägst konsumtion per capita: 100 $ per invånare mot Tysklands 7 procent moms och konsumtion på nästan 1 000 kronor per år och capita.

Men spelar det någon roll om den svenska bokläsningen minskar? Betyder svenska böcker något för vårt lands utveckling?

Att språket är ett sammanhållande kitt för ett land, för vår nation såväl som andra, är uppenbart. Det skrivna språket är väsentligt för att skapa en språklig kontinuitet. Det skrivna språket behövs för att förmedla kunskaper och idéer mellan människor.

Kvalificerad kommunikation kräver ofta framställningar av komplicerad natur. Dålig känsla för det egna språket skapar lätt missförstånd och hindrar en effektiv kommunikation mellan olika människor, mellan olika specialister, mellan beslutsfattare i företag och offentlig förvaltning och mellan företag, myndigheter och konsumenter och allmänhet. Dåliga kunskaper i det egna språket, litet ordförråd och förenklad och stereotyp meningsbildning gör det dessutom svårare att behärska utländska språk, kanske med undantag för en begränsad vardagsvokabulär. Kort sagt, den ogenomtänkta litteraturpolitik som regeringen har gjort till sin kommer att leda till betydande skadeverkningar och om det vill sig illa stora klasskillnader. En mer internationell elit kommer att i växande utsträckning använda sig av engelska i stället för svenska, i forskning och i arbetslivet och när det gäller kulturella aktiviteter, medan svenskan alltmer blir ett talspråk. En sådan utveckling kan ta decennier, men har vi väl kommit dit är det svårt, om inte omöjligt, att återskapa det språk som förstörts.

Vilka slutsatser drar då regeringen av sin litteraturpolitik?

Man hoppas på att den nya bibliotekslagen skall bära frukt i form av fler läsande barn och man lämnar ett oförändrat stöd till bokhandeln på 7,3 miljoner kronor för kreditstöd, sortimentsstöd och stöd till rådgivning och katalogdatorstöd och så har man tillsatt en utredning ”Boken och kultur­tidskriften”. Detta är allt!

Ett gammalt svenskt ordspråk säger: ”medan gräset gror dör kon”. I en mer aktuell tappning skulle det kunna heta: ”Medan regeringen hoppas och utreder bokens vara eller icke vara, packar bokförlag och bokhandlare ihop. Kulturskymningen hotar att breda ut sig över landet.”

Att hålla fast vid en skattesats, en momsnivå på 25 procent, kan leda till kulturella skadeverkningar som inte är önskade av någon.

Att sänka skattesatsen till 6 procent är skattemässigt logiskt. Sverige har redan en kulturmoms på 6 procent för konserter, teater-, opera-, film­föreställningar etc. Förändringen av ”kulturstödet” kan lätt finansieras genom omfördelning inom utgiftsområde 17. En momssänkning är i ordets egentliga bemärkelse inget stöd. Det innebär endast att staten måste begränsa sina inte självklara krav på bokmarknadens intäkter. De regelrätta stöd som staten har inrättat på Kuturområdet bör lämpligen minskas. I första hand bör då Kulturdepartementets egen verksamhet bantas.

Att inte sänka momsen på böcker till 6 procent, allra helst att ta bort den helt leder till att vårt kulturarv i vid bemärkelse urholkas alltmer. Att sänka momsen till 0 på böcker, konserter, teaterföreställningar, cirkus m. m. skulle sannolikt göra mer för att skapa ett blomstrande kulturliv än alla de stödaktiviteter Kulturdepartementet anser bör få stödpengar från staten. En framåtsyftande kulturpolitik skall som första steg bygga på en enhetlig kulturmoms på 6 procent. I ett andra steg bör momsen sänkas till 0 procent precis som i Storbritannien och Norge.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att den viktigaste åtgärden för att främja kulturklimatet i Sverige är att införa en gemensam kulturmoms, även innefattande böcker, på 6 %.

Stockholm den 2 oktober 1997

Margit Gennser (m)

Inger René (m)