Förmögenhetsskatten på kapital bundet i förmögenhet i onoterade företag är sedan flera år slopad. Skälen för detta är väl kända och motsägs inte av något politiskt parti. Skatten betalades med redan inkomstbeskattade medel. Detta minskar företagens egna kapital och försvårar dessa företagares möjligheter att expandera sina företag och öka antalet anställda.
Motsvarande effekt uppkommer vid generationsskiften genom utformningen av arvs- och gåvoskatten eftersom arbetande kapital inte undantas från beskattning vid ett generationsskifte.
Utvecklingen av de mindre företagen har särskilt framhållits som viktig av såväl den tidigare som den nuvarande regeringen för att skapa ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Inom EU finns sedan 1994 rekommendationer med åtgärder för att underlätta överlåtelser av företag. I dessa framhålls Storbritannien som förebild där arvsskatten på företagstillgångar slopats.
Arvs- och gåvoskatten försvårar och fördyrar således generationsskiften i familjeägda företag. Genom att medel för att betala skatten i allmänhet måste tas ur företaget försvagas detta finansiellt av arvsskiftet. Konsekvenserna blir särskilt allvarliga för mindre och medelstora familjeföretag. Skatten bör därför slopas av samma skäl som förmögenhetsskatten på tillgångar i näringsverksamhet och aktier i onoterade företag slopades.
För att underlätta generationsskiften i familjeföretag sänktes arvs- och gåvoskatten 1992. Sänkningen bör alltjämt enbart ses som ett första steg för att motverka att likviditeten i familjeföretagen försämras vid överförandet av verksamheten mellan generationer. Vid samma tillfälle slopades även förmögenhetsskatten på arbetande kapital i småföretagen.
Det förhållandet att arvsskatten betalas med beskattade medel och inte är avdragsgill i något avseende innebär en skattekil inklusive obligatoriska sociala och egenavgifter om cirka 70 procent. En arvsskatt på 100 000 kronor kräver ett uttag på cirka 300 000 kronor. Detta skall ställas i relation till att soliditeten, redan innan generationsskiftet, i genomsnitt är betydligt lägre i mindre än i större företag, cirka sex‑sju procentenheter.
Därmed påverkar arvsskatten företagets möjligheter till expansion och nyanställning, förutom att det minskar redan anställdas trygghet i anställningen. Alternativt måste utdelningsbara vinster eller utdelade vinster reserveras för detta ändamål. Detta hämmar av naturliga skäl företagets utvecklingsmöjligheter. För att undvika skattens effekter vidtas inte sällan åtgärder som i sig inte är företagsekonomiskt motiverade, vilket i sin tur hämmar både företaget och den ekonomiska tillväxten i stort.
Arvsskatten drabbar främst ägare till mindre och medelstora företag. Därmed bidrar den till att konservera den svenska näringslivsstrukturen med alltför få medelstora företag. I många fall omöjliggör arvsskatten generationsskiften i familjeföretag, och företagare tvingas sälja företaget till utomstående. Skatten tvingar under alla omständigheter företagare att ta andra hänsyn än företagsekonomiska, vilket varken gagnar företaget eller dess anställda.
Företagsförmögenhet bör därför undantas från arvs- och gåvobeskattning på samma sätt som företagets förmögenhet i form av tillgångar i onoterade företag undantas från förmögenhetsskatt. Vidare bör huvudägare som börsnoterar sina företag undantas från beskattning.
Statens intäkter från arvs- och gåvoskatt på arbetande kapital i onoterade företag är dock svåra att uppskatta. Regeringen bör därför utreda förutsättningarna för ett slopande av arvs- och gåvoskatten på arbetande kapital.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för slopande av arvsskatten på arbetande kapital i onoterade företag i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Inga Berggren (m) |
|
|
Kjell Ericsson (c) |
Bengt Harding Olson (fp) |
|
Michael Stjernström (kd) |
Sten Svensson (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Kenth Skårvik (fp) |