Som ideell organisation är Amnesty International idag befriad från gåvoskatt men ej befriad från arvsskatt. Det är olyckligt att det idag för Amnesty är olika behandling vad gäller gåvo- respektive arvsskatt.
Amnesty möter många människor som via testamente vill avstå medel till förmån för Amnesty. Nuvarande regel avhåller människor att komma ihåg Amnesty i sitt testamente, medan andra organisationer får bidrag eftersom de erhållit befrielse från arvsskatt genom särskilt beslut i riksdagen.
Amnesty International bildades 1961 på initiativ av den brittiske advokaten Peter Benenson. Den svenska sektionen av Amnesty bildades 1964. Principerna om strikt opartiskhet och oberoende fastslogs. Huvudvikten lades vid det internationella skyddet av mänskliga rättigheter. Amnesty International skulle arbeta med fall över hela världen och inte engagera sig för fall i det egna landet.
Amnesty International har mer än en miljon medlemmar, understödjare och regelbundna bidragsgivare i mer än 100 länder och territorier. Minst 4 287 registrerade Amnestygrupper och flera tusen andra grupper och frivilliga arbetar inom Amnesty i 93 länder.
Amnesty International har ett avgränsat åtagande/mandat, som är preciserat i de internationella stadgarna. Huvuduppgifterna är att arbeta för:
att alla samvetsfångar friges. Det är människor överallt i världen som berövats sin frihet till följd av sin övertygelse eller på grund av sitt etniska ursprung, kön, hudfärg eller språk – och som inte har utövat eller förespråkat våld;
att politiska fångar får snara och korrekta rättegångar;
att dödsstraff och tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling avskaffas;
att utomrättsliga avrättningar och "försvinnanden" upphör;
Amnesty International motsätter sig också övergrepp som begås av väpnade oppositionsgrupper: tagande av gisslan, tortyr och mord på fångar samt annat egenmäktigt dödande.
Amnesty Internationals medlemmar över hela världen arbetar för fångar som hotas av fängslande, bristfälliga rättegångar, tortyr eller avrättning.
Amnesty International vidtar långsiktiga åtgärder beträffande de övergrepp som ryms inom åtagandet. I början av juni 1997 arbetade Amnestys frivilliggrupper för 4 570 fall (däribland samvetsfångar) och 1 500 icke namngivna personer.
För att snabbt kunna hjälpa fångar och andra som är i omedelbar fara (t ex hotas av tortyr eller avrättning) finns ett nätverk för blixtaktioner, bestående av ca 80 000 frivilliga i 85 länder. Dessa människor använder elektronisk post, fax, expressbrev eller flygpost, för att kunna sända vädjanden för människor på snabbast möjliga sätt. Varje blixtaktion kan ge upphov till hundratals vädjanden till myndigheterna inom loppet av ett par dagar, och tusentals inom några veckor. Under de första fem månaderna 1997 genomfördes 235 nya blixtaktioner beträffande 75 länder. Nätverket aktiverades sammanlagt 394 gånger under denna tid.
De nya blixtaktionerna gällde en mängd olika fall: fångar som, enligt vad man fruktade, kunde bli torterade, andra som riskerade att avrättas utan laga dom eller att "försvinna", eller som redan fallit offer för sådana brott, dödsdömda fångar och människor som blivit trakasserade eller hotats till livet. Aktionerna kunde även gälla många andra fall, till exempel godtyckliga arresteringar, långvarig totalisolering, frihetsberövande utan åtal eller rättegång, dödsfall i häkte samt risk för förpassning till hemlandet, där personen löpte risk att misshandlas, fängslas eller dödas. (Dessa fall utesluter inte varandra. En och samma person kan ha utsatts för flera olika övergrepp.)
Amnesty Internationals nätverk av hälso- och sjukvårdsgrupper, som omfattar 11 000 personer i 35 länder, har arbetat med medicinska aktioner i 15 länder. I maj 1996 inledde organisationen en internationell kampanj om den roll hälso- och sjukvårdspersonal har då det gäller att avslöja brott mot de mänskliga rättigheterna.
Under de första fem månaderna 1997 publicerade Amnesty International 48 omfattande rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna i 35 länder, bl. a. Rwanda, Guatemala, Burma, Indien, Nordkorea, Egypten och Ryssland.
Under samma period sände organisationen 53 delegationer till 35 länder. De utsända diskuterade Amnesty Internationals kritik med regeringstjänstemän, bevistade politiska rättegångar och samlade på ort och ställe information om brott mot mänskliga rättigheter. Bland länder som besöktes kan nämnas Albanien, Tyskland, Japan, Thailand, Colombia, Brasilien, USA, Kenya och Tunisien.
Varje år ger Amnesty International ut en årsrapport som redogör för kränkningar av mänskliga rättigheter mot män, kvinnor och barn i alla delar av världen. Ur årsrapporten 1997, som ingående behandlar övergrepp under 1996, kan följande uppgifter hämtas:
A/ Fångar
Samvetsfångar – det vill säga människor som fängslats enbart till följd av att de utövat sina grundläggande mänskliga rättigheter – hölls fängslade i minst 94 länder, däribland Afghanistan, Ekvatorialguinea, Grekland, Peru och Tunisien.
Tiotusentals politiska fångar berövades friheten utan åtal eller rättegång eller hölls i förvar efter myndighetsbeslut i 78 länder, däribland Irak, Kina, Rwanda, Ryssland och Venezuela.
B/ Icke korrekta rättegångar
Tusentals politiska fångar hölls fängslade efter bristfälliga rättegångar i 39 länder, däribland Burundi, Grekland, Kina, Israel och Peru.
C/ Tortyr och misshandel
Minst 10 000 fångar torterades eller misshandlades i fängelser, på polisstationer eller i hemliga häkten i minst 124 länder, däribland Egypten, Burma, Ryssland och Nigeria.
Flera hundra personer dog till följd av tortyr eller omänskliga fängelseförhållanden i åtminstone 46 länder, däribland Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kamerun, Indien, Libyen och Venezuela.
D/ Utomrättsliga avrättningar
Tusentals människor som misstänktes vara regeringsfientliga, tillhörde speciella etniska grupper eller som bodde i områden där oppositionella grupper hade sina baser, föll av allt att döma offer för avrättningar utan laga dom i 69 länder, t ex Algeriet, Colombia, Indien, Somalia och Turkiet.
E/ "Försvinnanden"
Hundratusentals personer rapporteras vara "försvunna" sedan de gripits av säkerhetsstyrkor under senare år. Deras öde är okänt, men man kan anta att en stor del av dem är döda. Det handlar om länder som Bosnien, Burundi, Rwanda, Colombia, Irak, Sri Lanka och Venezuela.
F/ Dödsstraff
Under 1996 fick Amnesty International kännedom om att minst 4 272 fångar avrättats i 39 länder, däribland Kina, Irak, Nigeria, Ryssland och USA. Det verkliga antalet avrättningar är förmodligen avsevärt högre.
Mer än 7 107 dödsdomar utfärdades i 76 länder under 1996.
I 48 länder, bland dem Marocko, Filippinerna, Ryssland, Uganda och USA, väntade tusentals fångar på avrättning.
Dödsstraffet avskaffades helt i Belgien 1996 medan Libyen och Guatemala utökade användandet av dödsstraffet.
G/ Väpnade oppositionsgrupper
I 38 stater, t.ex. Algeriet, Burundi, Colombia, Sri Lanka samt Storbritannien och Nordirland, begick väpnade oppositionsgrupper brott mot de mänskliga rättigheterna, som t ex tortyr, tagande av gisslan och utomrättsliga avrättningar.
Allt fler människorättsorganisationer samlar fakta om övergrepp av regeringar, vidtar åtgärder för att få slut på dessa övergrepp och stärker de krafter som behövs för att förhindra framtida kränkningar.
Fler än 1 000 nationella och regionala organisationer arbetar för att skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Allt fler internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter reglerar vad regeringar får och inte får göra.
138 regeringar har nu anslutit sig till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och 133 regeringar har anslutit sig till Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Dessa konventioner ålägger länder som ratificerat dem att erkänna eller skydda en lång rad mänskliga rättigheter.
92 stater har anslutit sig till det första tilläggsprotokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Detta protokoll fastställer förfaranden som ger både enskilda och stater möjlighet att framföra klagomål gällande brott mot mänskliga rättigheter.
30 stater har anslutit sig till det andra tilläggsprotokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, syftande till dödsstraffets avskaffande.
102 regeringar har nu anslutit sig till FN:s konvention mot tortyr. – 130 stater är anslutna till konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och 129 stater är anslutna till tilläggsprotokollet.
Amnesty Internationals finansiering återspeglar rörelsens oberoende och dess tillit till ett brett stöd från allmänheten. Inga pengar söks eller tas emot från regeringar. De hundratusentals bidrag som möjliggör organisationens arbete kommer ur medlemmarnas och allmänhetens fickor.
Den internationella budgeten för mars 1996 till mars 1997 omfattade drygt 160 miljoner kronor. I denna summa ingår inte finansieringen av de olika nationella Amnestysektionernas arbete och inte heller kostnaderna för de tusentals brev, telegram och dylikt som varje månad sänds av enskilda medlemmar runt hela världen.
Den internationella budgeten bekostar det professionella utredningsarbete som Amnesty Internationals personal utför rörande brott mot mänskliga rättigheter över hela världen, liksom de delegationer som bevistar rättegångar och uppvaktar regeringar, samt administrationen av rörelsens internationella publikationsverksamhet, kampanj- och utvecklingsarbete.
Lagen om arvsskatt och gåvoskatt medger skattefrihet för arv för sammanslutning som har till huvudsakligt ändamål att främja vård av behövande. Idag är det oklart vilka som kan tänkas tillhöra kretsen av behövande. Amnestys uppfattning är att inte endast rent ekonomiska behov skall beaktas. Andra viktiga behov som en människa har är frihet från dödsstraff och tortyr, behov av yttrande- och åsiktsfrihet samt behov av att inte fängslas på grund av sin politiska övertygelse.
Att de behövande som svenska sektionen av Amnesty International hjälper genom sitt försvar av mänskliga fri- och rättigheter och sin kamp mot förtryck och som Svenska Amnestyfonden stöder ekonomiskt befinner sig utanför Sverige anser vi helt saknar betydelse. Svenska Amnesty arbetar dessutom med att i Sverige bilda opinion för mänskliga rättigheter. Bakgrunden är att Amnesty International som en av sina viktiga principer har att inte arbeta för enskilda människor i eget land.
Amnesty har en allmännyttig ändamålsinriktning av utomordentligt kvalificerad natur. Rörelsen, som 1977 erhöll Nobels fredspris, är helt beroende av frivilliga bidrag för att på ett effektivt sätt kunna bedriva sin humanitära verksamhet. Även om frivilligt arbete i viss utsträckning finns att tillgå liksom frivilliga ekonomiska bidrag skulle dock väsentligt förbättrade förutsättningar skapas om inte blott donationer under livstid utan även testamentariska förordnanden till Amnesty befriades från skatt. Vi tycker att ett främjande av Amnesty Internationals livsviktiga arbete ur skattesynpunkt skulle rimma med svenska traditioner i fråga om internationell solidaritet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör se över reglerna om befrielse från arvsskatt för svenska sektionen av Amnesty International och för Svenska Amnestyfonden.
|
Ingbritt Irhammar (c) |
|
|
Karl-Göran Biörsmark (fp) |
Gustaf von Essen (m) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Ragnhild Pohanka (mp) |
|
Eva Zetterberg (v) |