Fisket är en viktig förutsättning för en levande skärgård. Det är ett av skälen till att det är nödvändigt att stimulera en livskraftig fiskenäring. Ett övergripande mål för fiskeripolitiken måste vara en ansvarsfull hushållning med fisketillgångarna, bl.a. så att den biologiska mångfalden bevaras. Andra viktiga mål är att verka för tillgång på fisk av god kvalitet och utveckling av konkurrenskraftiga företag inom fisket och vattenbruket.
Sverige deltar fullt ut i EU:s gemensamma fiskeripolitik från den 1 januari 1995. Den består av resurs-, marknads- och strukturpolitik. EU har slagit fast mål och regler för den omstrukturering som pågår sedan 1994. Syftet är att uppnå en varaktig balans mellan fiskeresurserna och deras nyttjande. EU-stödet på fiskets område ges i huvudsak inom ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål 5a, anpassningen av fiskerisektorns struktur. Numera har också EU:s stöd för landsbygdsutveckling, det s.k. 5b-stödet, börjat att utnyttjas för fiskeberoende områden.
På grund av låga marknadspriser, ojämnt torskfiske i Östersjön och höga investeringskostnader har en stor utslagning av fiskeföretag ägt rum under senare år.
Det svenska fisket verkar på en internationell marknad, där fiskefartygen landar och säljer fisk i ett flertal länder. Konkurrensen blir därför hård. Sveriges bristande tillträde till Nordsjön innebär i sig en konkurrensnackdel i förhållande till Norge och Danmark.
De svenska yrkesfiskarna, som bedriver kust- eller havsfiske, landar i princip sina fångster på samma platser som fiskare från andra europeiska länder, bl.a. Danmark och Norge. Den numera existerande stödformen, som utgår direkt från själva fångsten, är EU:s lägsta prissystem, vilket innebär att fiskarna är garanterade ett lägsta pris för de olika fisksorterna. Stödet tar således inte någon hänsyn till de olika förutsättningar som kan gälla för yrkesfiskare i olika länder.
Läget för de svenska yrkesfiskare, som bedriver kust- eller havsfiske förvärras ytterligare av Danmarks och Norges gynnsammare skattevillkor, med särskilda skatteavdrag för yrkesfiskare. Det är ytterst angeläget, att det svenska fisket får likvärdiga villkor med sina konkurrentländer. De svenska fiskarna bör inte missgynnas genom skattelagstiftningen i Sverige utan bör så långt som möjligt kunna konkurrera på lika villkor med fiskare i grannländerna.
Danmark antog den 19 december 1992 en lag om särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare. Lagen har godkänts av EU-kommissionen. Sedan den 1 januari 1993 har licensierade danska yrkesfiskare rätt till ett skatteavdrag på 190 DKK per påbörjad havsdag med minst 12 timmars varaktighet. Efter 25 timmar har man rätt till skatteavdrag för två havsdagar osv. Skatteavdraget får maximalt uppgå till 41 800 DKK per år. Detta är ett led i ansträngningarna att förbättra för fiskenäringen i Danmark. Det norska skatteavdraget liknar det danska men ligger på en ännu högre och därmed förmånligare nivå.
Det danska och norska skatteavdraget grundar sig på den välfärdsförlust som yrkesfisket innebär. Långa frånvaroperioder från hemmet, med fiske i bl.a. olika utländska zoner, innebär att yrkesfiskarna i ringa utsträckning kan utnyttja den sociala service som ställs till skattebetalarnas förfogande.
De svenska yrkesfiskarna är berättigade till ett schablonavdrag för de ökade levnadsomkostnader det innebär att ligga ute på fiske borta från hemorten. Detta schablonavdrag kan på intet sätt åstadkomma konkurrensneutralitet med de danska och än mindre med de norska fiskarna, med hänsyn till deras förmånliga skattevillkor.
Det har varit många turer, när det gäller skatteavdrag för yrkesfiskare. En utredning, SOU 1993:103, föreslog att schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader borde höjas för yrkesfiskare till samma nivå som ett heldagstraktamente. Den dåvarande regeringen uttalade i proposition 1993/94:158 att ett sådant traktamente bara kunde täcka faktiska kostnader. Regeringen avsåg dock vidare utreda möjligheterna för ett yrkesfiskaravdrag.
Jordbruksutskottet ställde sig i betänkande 1993/94:JoU24 bakom regeringens förslag, och skatteutskottet förutsatte i betänkande 1993/94:
SkU25 att de svenska yrkesfiskarnas skattevillkor skulle komma att bli belysta i utredningsarbetet samt att de förslag, som kunde behövas för att uppnå konkurrensneutralitet, skulle läggas fram.
Hösten 1994 uttalade dåvarande finansmininister Göran Persson i den nya regeringen tveksamhet till ett yrkesfiskaravdrag av statsfinansiella skäl. Detta skäl saknar enligt vår mening all trovärdighet med hänsyn till att den beräknade kostnaden endast uppgår till 25–33 miljoner per år. Detta kom man fram till när de tekniska förutsättningarna för ett yrkesfiskaravdrag, som liknade det i Danmark, undersöktes och presenterades i en departementspromemoria.
I promemorian presenteras det danska yrkesfiskaravdraget. Man kommer fram till att den konkurrensneutralitet som är önskvärd mellan grannländerna och inte kan uppnås genom ett schablonavdrag. Man redogör för en svensk modell liknande den danska, som skall gälla licensierade yrkesverksamma kust- och havsfiskare, däremot inte insjöfiskare, eftersom de inte konkurrerar med grannländernas fiskare. Yrkesfiskaravdraget skall beräknas för de fiskedagar, då fångstturer varat minst 12 timmar. En fiskedag räknas upp till 24 timmar. Efter 25 timmar blir det två fiskedagar osv, enligt den danska modellen.
Yrkesfiskaravdraget föreslås för varje fiskedag utgöra 0,006 % av basbeloppet. För år 1995 skulle detta ha inneburit 214 kronor per fiskedag eller maximalt 47 080 kronor på ett år, eftersom man skulle få utnyttja avdraget högst för 220 fiskedagar per år. Schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader skulle samtidigt upphöra.
I promemorian fanns både ett regelrätt förslag till lagens utformning och ett förslag om att den borde gälla från och med den 1 januari 1996. Den skulle då kunna tillämpas vid 1997 års taxering.
Regeringen har dock valt att låta det färdiga lagförslaget hamna i en byrålåda, detta trots att en enig riksdag i december 1996 gav regeringen i uppdrag att komma med ett sådant förslag. Regeringen har i årets budgetproposition åter negligerat riksdagens uppdrag. Detta tyder både på nonchalans och en bristande vilja från regeringens sida att komma tillrätta med en konkurrenssituation i obalans. Någon proposition i ärendet är inte heller aviserad.
Frågan om ett yrkesfiskaravdrag har alltför länge dragits i långbänk. Nu är det hög tid att handla i denna viktiga fråga. Enligt vår mening bör riksdagen därför via ett utskottsinitiativ se till att ett lagförslag läggs fram, eftersom regeringen tydligen saknar både vilja och handlingskraft. Underlag till detta lagförslag finns för övrigt att tillgå i regeringens promemoria.
Om inte denna fråga kommer till en snar lösning, riskerar alltfler svenska fiskare att slås ut i den allt hårdare konkurrensen. Det svenska yrkesfisket utgör en viktig näring i Sverige, inte minst i kustregionerna. Det bör uppmärksammas att det blivit allt svårare att rekrytera ungdomar till yrket, beroende på krävande arbetsförhållanden, lång bortovaro från hemmet samt låga och osäkra inkomster. Det är ett allmänintresse att bevara den yrkeskompetens, som ö- och kustbefolkningen sedan generationer har och att den får vidareföras till kommande generationer. Det kan inte ligga i svenskt intresse att fiskenäringen krymper i Sverige och alltmer tas över av grannländerna, som har en avsevärt bättre tillgång till fiskevatten och dessutom mycket bättre skattevillkor. Att stimulera fiskenäringen genom att skapa rimliga skattevillkor är ett måste. Det är angeläget att dessa åtgärder omedelbart vidtas för att undvika att många yrkesfiskare drivs ut i arbetslöshet och att nyrekryteringen försvåras. I Kristdemokraternas budgetförslag finns 40 miljoner avsatta för att bereda bättre konkurrensvillkor för kust- och havsfiskarna.
Fiskeinkomsterna varierar starkt mellan olika år på grund av olika stora fångstmängder. Den stora variationen i inkomst är ett problem för yrkesfiskarna. En rimlig kompensation vore därför att fiskarna fick möjlighet till avsättningar mellan olika år enligt den modell som råder för skogsbruket, det s.k. skogskontot. Detta skulle ytterligare förbättra villkoren för fiskerinäringen och underlätta nyinvesteringar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattevillkoren för svenska fiskare,
att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen att licensierade svenska yrkesfiskare kan uppnå konkurrensneutralitet i skattehänseende i förhållande till andra länder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta ett fiskekonto.
|
Ingrid Näslund (kd) |
Åke Carnerö (kd) |