Industrisamhället som kännetecknas av standardiserad produktion med förhållandevis enhetliga års-, månads- och veckoarbetstider, fasta och långa anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare, kollektivavtal med noggrant reglerade löne-, anställnings- och pensionsförhållanden har i hög grad påverkat de grundläggande reglerna i skatte- och socialförsäkringssystemen.
Vårt näringsliv har emellertid ändrats successivt. I växande utsträckning har äldre tiders industrier och branscher lämnat plats för nya företag, som om de arbetar inom varuproduktionen måste satsa växande resurser på utvecklingsarbete. Serviceföretag inom databranschen, finansiell verksamhet och informationsföretag bygger i hög grad sin överlevnad på att hela tiden utveckla sin verksamhet. För moderna företag utgör medarbetarnas ofta mycket speciella kunskaper en av de viktigaste, om inte den viktigaste produktionsfaktorn.
Olika specialistkunskaper krävs med olika intensitet i skilda faser i en utvecklingsprocess. Ökade krav på djupgående kunskaper och erfarenheter på ett visst eller vissa områden gör fasta anställningar mindre väl anpassade till förändringarna inom näringslivet. Projektarbeten kommer att öka i betydelse. En sådan utveckling kan dock hindras om inte en rad institutionella förhållanden ändras. Det gäller arbetsrättslagstiftningen men också ett antal för de flesta helt självklara regler inom skattelagstiftningen.
Skattelagstiftningen bygger på kalenderåret. Ett år med goda inkomster kan beskattas hårt på grund av inkomstskatteskalans progressivitet, medan nästa år med lägre, t.o.m. blygsamma inkomster, träffas av en mycket lägre skatt. Sammanlagt beskattas dock en person med ojämna inkomster betydligt hårdare än en person med betydligt jämnare inkomster.
Socialförsäkringssystemen har i viss mån verkat utjämnande i detta hänseende. ATP-systemets pensionsnivåer är knutet till de 15 bästa åren. Pensionssystemets instabilitet har delvis haft samband med knytningen till de 15 bästa åren, och den principreform som antogs av riksdagen 1994 binder i stället pensionsnivån till livstidsinkomsten. Detta är ett synsätt som harmonierar med de nya arbetssätt som successivt kommer att betyda alltmer och kanske t.o.m. kommer att dominera i framtiden.
Insikten om att livsinkomstbegreppet i framtiden bör beaktas växer. I USA har man också i ökad utsträckning börjat debattera ”flat tax-principen”. Progressiva inkomstskatter är principiellt felaktiga och orättvisa, när ett växande antal människor får mer och mer varierande inkomster.
”Flat tax-principen” är säkerligen en för tidigt väckt fråga i Sverige. En rad psykologiska tabun gör att en sådan skatteprincip inte är mogen för diskussion. I stället bör progressiviteten sänkas och möjligheterna för egenföretagare att utjämna sina inkomster över en femårsperiod göras möjlig.
Skatteberäkningen för en egenföretagare skall således kunna ske efter en alternativ metod. Anta att inkomsterna för en person åren 1–3 är förhållandevis jämna. På grund av speciella svårigheter inom branschen sjunker inkomsterna väsentligt åren 4 och 5. De tre första åren har beskattningen inneburit skatt med 55 procents marginalskatt, medan inkomsterna år 4 och år 5 ligger långt under brytpunkten. En alternativ skatteberäkning görs då på de genomsnittliga inkomsterna under de fem åren och skatten justeras ned. Eventuellt överskjutande belopp betalas tillbaka till egenföretagaren av staten. Samma regel skulle t.ex. också kunna tillämpas inom byggbranschen för byggarbetare, som har mycket ojämna inkomster. Ändringar av skattereglerna skulle t.ex. kombineras med enklare regler för projektanställningar.
En sådan reform skulle ha betydande fördelar även om den till synes leder till minskande inkomster för staten. Möjligheterna till resultatutjämning av det här slaget utgör en förenkling och minskar riskerna med förvärvsarbete i andra former än fast anställning.
Vidare minskar den här typen av skatteutjämning krav på bidrag. Möjligheterna för kompetenshöjning genom vidareutbildning under tider med låg sysselsättning skulle också underlättas genom en sådan här inkomstutjämning. Erfarenheterna av ett sådant här system skulle också underlätta övergången till icke progressiva inkomstskatter på sikt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteutjämning mellan kalenderåren för egenföretagare.
|
Margit Gennser (m) |