Det förslag till beskattning av utdelning och reavinst från fåmansaktiebolagsägare som Företagarnas Riksorganisation presenterade inför Företagsskatteutredningen innebär i korthet följande:
I princip bör skattesystemet utformas så att speciella regler för fåmansaktiebolagsägare inte behövs. Som skattesystemet ser ut idag måste emellertid någon form av princip finnas för att bestämma vad som är kapital- respektive tjänsteinkomst. För att öka förutsebarheten måste denna princip översättas till lagregler.
Vad som är inkomst av kapital och vad som är inkomst av egen arbetsinsats för en aktiv ägare till ett fåmansaktiebolag är närmast en filosofisk fråga. Svaret och utgångspunkten för företagsbeskattningen måste vara att överskott från företaget är kapitalinkomst, om företagaren tagit ut en lön som är marknadsmässig för arbetsinsatsen vilken beskattas som tjänsteinkomst. Resterande del kan inte härröra från annat än avkastning på satsat kapital och/eller anställdas arbetsinsatser. I vart fall är det, så länge marknadsmässig lön uttagits, inte inkomst av eget arbete för företagaren. Följaktligen måste den delen av överskottet som delas ut eller blir reavinst vara kapitalinkomst.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansaktiebolag bör vara den att all utdelning från ett fåmansaktiebolag anses som kapitalinkomst, om ägaren tagit ut en lön som motsvarar minst den som en anställd kollega i samma yrke har.
Denna lösning är logisk och bra. Den har föreslagits och övervägs för närvarande i Holland. Även lagförslag har presenterats.
Praktiskt innebär detta att RSV tillsammans med arbetsgivarorganisationerna tar fram ett antal lönelistor för företagare och anställda i olika branscher utifrån de arbetsbeskrivningskoder som idag finns.
Om någon ”motsvarande lön” inte kan fastställas på grund av svårigheter att i något fall jämföra marknadsvärdet av en företagares arbetsinsats med en anställds lön, måste någon form av beräkningsgrund som används i andra hand finnas. Denna bör precis som idag utgå från avkastningen på satsat kapital, men rymma även upparbetade vinster som behållits i bolaget. Principen finns redan idag vid beräkningen av kapitalinkomsten, eftersom den skattskyldige vid beräkningen av anskaffningsvärdet på det satsade kapitalet får utgå från bolagets värde vid utgången av 1992. Detta trots att detta inte anses fullbeskattat, dvs. beskattat både med bolagsskatt och skatt på utdelning alternativt tagits ut som lön innan de tillförts bolaget.
Enklast är att vid beräkningen av kapitalavkastningen utgå från bolagets eget kapital. Detta kan enkelt utläsas ur balansräkningen. Till detta belopp bör sedan kunna läggas lönesumman, exklusive ägarens lön.
Kan den skattskyldige visa att hela utdelningen motsvarar marknadsmässig avkastning bör utdelningen godtas oavsett nivå på denna.
Uppskattningsvis fyra av fem ägare bör kunna använda huvudregeln. Först om skattemyndigheten kan visa att löneuttaget inte är marknadsmässigt bör den alternativa beräkningsgrunden bli aktuell.
Det kapital som ägaren har investerat i bolaget anses bestå av en materiell del, det egna kapitalet enligt balansräkningen, och en immateriell del i form av anställdas kunskap vilken återspeglas i lönesumman. Den senare är ett mått på investeringar i anställdas kunnande som även de bör berättiga ägaren till avkastning. I vart fall hade investeringen berättigat till kapitalavkastning om den alternativt gjorts i form av en maskin.
Denna principiella syn är numera också accepterad efter att lönesummeregeln gjorts generell och höjts från 10 till 70 procent av lönesumman efter 1 januari 1997. Därefter har andelen höjts till 100 procent.
Kapitalavkastningen på detta sammanlagda kapitalunderlag bör i normalfallet kunna uppgå till statslåneräntan + 10 procentenheter. Ligger utdelningen över denna nivå ska den kunna ifrågasättas av skattemyndigheten. Detsamma ska kunna ske om det i företaget finns uppenbart företagsfrämmande egendom, dvs. pengar som borde delats ut och av bolaget används som sparbössa enbart i syfte att öka andelen kapitalbeskattad inkomst från bolaget. Det är även den lösning som valts i USA för att undvika kringgående av enkelbeskattningen i mindre aktiebolag liksom i den svenska arvs- och gåvoskattelagen för att förhindra missbruk av den s.k. lättnadsregeln som medger att företagsförmögenhet endast till 30 procent tas upp till beskattning.
En utformning av de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna så att marknadsmässig avkastning också beskattas som kapitalinkomst är en strukturellt viktig och angelägen åtgärd. Den kan finansieras inom ramen för företagsbeskattningen och genom minskade stöd till företagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för beskattning av utdelning och reavinst hos aktiva ägare till fåmansaktiebolag i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Sten Svensson (m) |
|
|
Kjell Ericsson (c) |
Bengt Harding Olson (fp) |
|
Michael Stjernström (kd) |
Inga Berggren (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Kenth Skårvik (fp) |