Dubbelbeskattningen av aktier bör slopas helt för alla företag eller i vart fall till fullo för de onoterade företagen. De lättnader i dubbelbeskattningen som infördes från 1 januari 1997 innebär endast att skatten slopas till cirka en tredjedel för onoterade företag. Vidare är förslaget relativt sett oförmånligt för högriskföretag och de absolut minsta aktiebolagen med färre än tre anställda. Detta framgår också klart av Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företag (SOU 1996:119, s 76f). Lättnaden är således otillräcklig.
Skälen för att slopa dubbelsbeskattningen av aktier är väl kända. Lägre skatt på avkastningen på eget kapital gör att fler investeringar blir lönsamma och kan genomföras i företag som inte har fri tillgång till antingen enkelbeskattat riskkapital från utländska investerare eller till lånekapital. Genom att fler investeringar blir lönsamma skapas också förutsättningar för fler arbetstillfällen. Skäl saknas dessutom att beskatta avkastningen på tillskjutet riskkapital och egna vinster högre än på lånekapital. Effekten av ett sådant förhållande blir särskilt allvarlig för de företag som inte har obegränsad tillgång till lånekapital, dvs. de mindre och medelstora företagen. Sverige avviker även internationellt i detta avseende genom att dubbelbeskattningen har slopats eller lindrats i det absoluta flertalet av OECD-länderna.
Nuvarande regler om lättnad i dubbelbeskattningen av aktier bör i ett första steg byggas på så att dubbelbeskattningen i vart fall slopas helt för ägare till onoterade företag. Detta måste innefatta en utformning av reglerna som innebär att även högriskföretag och de minsta aktiebolagen får en icke-diskriminerande beskattning. Därefter bör ett generellt slopande ske.
Dubbelbeskattningen är en strukturell felaktighet i den svenska företagsbeskattningen. De kostnadsmässiga effekterna av den är omöjliga att uppskatta exakt. Intäktsmässigt varierar bortfallet hos staten vid ett slopande av ena ledet eller genom avräkning av skatten med vinstnivån i aktiebolagen. Intäktsbortfallet har beräknats på kort sikt ligga på nivån 10–15 miljarder kronor. Kostnaden för den lättnad som infördes 1997 var 3,5 miljarder.
Ett första steg som innebär ett fullständigt slopande för ägare till onoterade företag kan utifrån detta uppskattas innebära ett bortfall om tre–fem miljarder kronor, om de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna för ägare till fåmansaktiebolag samtidigt ändras så att de medger att full marknadsmässig avkastning på kapital, bundet i bolaget, enkelbeskattas.
Enkelbeskattning av företagsvinster är en fundamental åtgärd för att åstadkomma en neutral beskattning av avkastning på eget respektive lånat kapital, dvs. en icke snedvridande skattestruktur.
De finansieringskällor som står till buds är det stöd företag idag erhåller i olika former och besparingar i budgeten. Därtill kan i samband med ett slopande en översyn göras av andra delar inom företagsbeskattningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av dubbelbeskattning av aktier.
|
Bengt Harding Olson (fp) |
|
|
Sten Svensson (m) |
Kjell Ericsson (c) |
|
Michael Stjernström (kd) |
Kenth Skårvik (fp) |
|
Inga Berggren (m) |
Marianne Andersson (c) |