Motion till riksdagen
1997/98:Sk656
av Roland Larsson (c)

Beskattning av engångsbelopp från försäkringskassan


De personer som beviljas ersättning från försäkringskassan i form av sjukbidrag/sjukpension får ofta vänta länge på utbetalning och får därför ett större retroaktivt belopp utbetalt vid ett tillfälle. Det kan röra sig om relativt stora utbetalningar.

Skattelagstiftningen påbjuder i sådana fall att försäkringskassan gör ett avdrag för preliminärskatt med 51 %.

Det innebär i regel att den skatteskyldige i augusti året efter beskattnings­året får en större återbetalning av för mycket inbetald preliminär skatt.

För att undvika detta kan den skattskyldige, om han/hon vill, begära jämkning.

Ibland har den som väntat länge på att få det beviljade sjukbidraget/
sjukpensionen utbetald, under tiden varit beroende av försörjningsstöd från socialnämnden i kommunen. I sådana fall har socialnämnden betalat ut detta stöd som förskott på förmån.

Det har då skett mot en fullmakt utifrån vilken sedan försäkringskassan direkt av den retroaktiva utbetalningen kan göra avdrag för socialnämndens utlägg.

Enligt skattelagstiftningen måste dock försäkringskassan först göra avdrag för preliminär skatt, d v s i detta fall med 51 %. Det som därefter blir över täcker i regel inte socialnämndens förskotterade utlägg. Resultatet blir ett ”underskott” hos socialnämnden och ett ”överskott” hos skattemyndigheten.

När detta överskott året efter betalas ut till den skatteskyldige finns ingen förtursrätt för socialnämnden. Den skatteskyldige har därmed i praktiken fått både ersättning från försäkringskassan och från socialnämnden för samma tid. Socialnämnden har heller ingen möjlighet att lösa problemet genom jämkning av den preliminära skatteinbetalningen annat än om den skatteskyldige själv begär det.

Problemet illustreras av följande realistiska fall

A har av FK fått beviljat sjukbidrag med en retroaktiv utbetalning på 77 000 kr. Socialnämnden har till A för samma tid, som förskott på förmån betalat ut 55 000 kr.

Försäkringskassan gör vid sin utbetalning ett preliminärskatteavdrag med 41 000 kr och enligt fullmakten ett avdrag för socialnämndens räkning med det som därefter återstår d v s 36 000 kr.

Socialnämndens återstående krav på A blir därmed 19 000 kr att jämföras med de ca 17 000 kr som den skatteskyldige året efter får tillbaka som för mycket inbetald preliminärskatt.

För att undvika denna typ av dubbla ersättningar ur trygghetssystemen bör skattelagstiftningen ändras så att återkrav kan regleras mellan myndigheter före slutlig avräkning för skatteunderlag. Detta eftersom ekonomiskt bistånd från socialnämnden är skattefritt och för att ersättning inte skall kunna erhållas från två olika håll samtidigt. Försäkringskassan reglerar t ex sina vårdkostnader före skatteinbetalning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av skattelagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 5 oktober 1997

Roland Larsson (c)