Vi motionärer delar regeringens synsätt vad avser att använda skatter och avgifter som instrument i att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle – men vi ser en fara i att inte regeringen tänkt sig en mera fördelningspolitisk och regionalpolitisk modell i uttaget ev energiskatter – och då främst vad avser drivmedelspriset. Vi motionärer anser det fullt möjligt att införa ett system med differentiering av energiskatterna och därigenom uppnå regional balans. I dagens IT-samhälle med elektroniska identitetsavläsare finns möjligheten att via särskilda kundkort redan vid uttaget av drivmedel styra rabatten beroende på vilken ort man är skriven på.
Tänkbar modell att göra en fördjupad studie kring är vår idé om att det är rättvisa faktorer som skall styra resebehoven.
1. Drivmedelspriset kan varieras med en ”miljöavgift” i flera zoner, beroende av befolkningstäthet/tätort och faktorer baserade på lönsamhet för till exempel kollektivtrafik. En zonindelning byggd på miljöavgifter på bränsle kan läggas som grundstruktur. Följden skulle bli att storstäder har de högsta miljöavgifterna vilket sedan avtrappas ned i olika zoner ju närmare glesbygd man kommer. Regionala tätorter och tillväxtcentrum har högre baspriszon än glesbygd. Skillnaden mellan zonerna skall vara ringa eftersom man därigenom motverkar hamstring i en näraliggande zon med lägre pris.
2. För att skapa styrmedel som ger fördelar för glesbygdsbon, som inte har tillgång till kollektiva transportmedel, lägger man till en bosättningsrabatt. Den berättigar till en viss rabatt beroende på var man är mantalsskriven. En glesbygdsbo betalar då en lägre miljöavgift än en storstadsbo och en tätortsbo.
Tekniskt kan detta lösas med de köpkort som redan finns på bensinbolagen. Antingen som köpkort eller medlemskort (kontant betalning). Gränshandelsproblem med olika drivmedelspriser på näraliggande bensinstationer elimineras helt genom vår idé.
Finansiering av systemet blir helt självfinansierat, förmodligen ger det ett överskott till staten, om miljöavgiftszonerna (1) skapas genom en miljöavgift i tätort som omfördelas till glesbygd i form av glesbygdsrabatten (2).
De motargument som vanligen används mot en sådan regional differentiering är att det nu är växthuseffekten på det globala klimatet som är den stora frågan. Då spelar det ingen roll om koldioxiden från fossila bränslen släpps ut i storstäder eller glesbygd. Det är den sammanlagda effekten som räknas.
Vi motionärer menar att, ska man räkna med sammanlagda effekter måste man därför ta med hela livsstilen, sätten att ordna uppvärmning med mera i totalbilden. Utsläpp av svavel, som kommer från fossila bränslen, kan indikera hur mycket sådana används. Räknat per capita är de 50 procent större i Stockholm än i exempelvis Jämtland. Mer skogsbränsle och vattenkraft i det totala systemet skapar med andra ord utrymme för mer biltrafik i glesbygden inom ramen av en totalt sett mindre belastning på det globala systemet. Marginalen för glesbygdens del är i själva verket så stor att differentieringen kan utsträckas till att omfatta mer än drivmedel till bilarna.
I KOMKOM:s betänkande lyfts denna problematik fram. I betänkandet uttrycker KOMKOM behovet av kompensation till dem som har långa arbetsresor samt att bränsleprishöjningarna får oacceptabla fördelningseffekter vad avser exempelvis behovet av övriga nyttoresor. Därför föreslås att åtgärder för att motverka dessa nackdelar för bl.a. glesbygdsboende kan kompenseras i vid mening inom ramen för regionalpolitiken. Detta uttryck är ett regionalpolitiskt sektorsansvar (trafik- och miljösektorn).
Vi motionärer ställer helt upp på regeringens tankar om att verka för att fordonens bränsleeffektivitet ökar som ett led i att minska koldioxidutsläppen. I avvaktan på att dessa resultat kommer, motsätter vi oss en ohämmad prisutveckling via ökade energiskatter som drabbar rakt över oavsett om det finns kollektiva trafikslag eller inte att tillgå för befolkningen.
Vi motionärer menar också att det är fullt möjligt att med miljöhänsyn kunna tillåta vissa avsteg. Sveriges miljökarta visar stora skillnader mellan landsdelar och regioner i fråga om belastning av miljön. I utredningar har också redovisats att en regional differentiering skulle öka träffsäkerheten och effektiviteten i miljöpolitiken. Ett generellt regelverk med miljörestriktioner skall ha bra effekt och vara rättvist. I Sveriges vitt skilda naturtyper från skånsk slätt till fjällbygd, i storstad och i inlandets glesbygd, är det föga troligt att man kan åstadkomma ett sådant regelverk som uppfattas som rättvist. I bygder med stora avstånd och relativt sett många små tätorter och utpräglad glesbygd, är det en nödvändighet för att skapa inomregional balans och ge alla möjlighet till frihet i bosättningen. Effektiva styrmedel som ger en rättvisa i ekonomins återhämtning, är fundamental för den framtida utvecklingen. Detta är fundamentalt för den framtida utvecklingen. Vi motionärer anser att vårt förslag vad avser en studie av energiavgifter på drivmedel snarast prövas av regeringen.
Den reseersättningshöjning för resor till och från arbetet som nu förordas är otillräcklig ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Vi motionärer är medvetna om att storstäder och glesbygdsbor har ungefär lika långa körsträckor per person. Skillnaden ligger i att glesbygdsborna saknar egentliga kollektiva transportmedel som alternativ.
Det finns också en annan skillnad. Storstadsbon kör sin bil i en region där regionens egna utsläpp ligger långt över vad naturen uthållighet tål. Denna belastning är ett resultat av den regionala täthet som anses ge regionen dess ekonomiska styrka och innevånarna fördelen av en hög genomsnittsinkomst samt tillgång till täta kollektiva kommunikationer.
Vi motionärer har också tidigare i motionen påpekat att glesbygdsbon i inlandet (stödområdena) kör sin bil i en miljö där de egna utsläppen ligger långt under vad miljöns uthållighet tål. Det är resultatet av den gleshet i bebyggelsen som allmänt anses vara glesbygdens svaghet och som är orsaken till den lägre genomsnittsinkomsten och det större bilberoendet.
En ytterligare synpunkt är att förutom skillnader i miljöpåverkan så har nu som sagt kostnadsläget nått den ekonomiska smärtgränsen för glesbygdsbon vad avser bruk av bil för transport till och från arbetet samt framför allt besök i affär och övrig samhällsservice. Någon kollektivtrafik är omöjlig att åstadkomma då det i regel vore billigare att köpa in ett fordon till varje passagerare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en studie avseende möjligheten att införa ett differentieringssystem för uttag av miljöavgifter på drivmedel.
|
Leo Persson (s) |
|
|
Lars Lilja (s) |
Per Erik Granström (s) |
|
Iréne Vestlund (s) |
Bengt-Ola Ryttar (s) |
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Laila Bäck (s) |