I och med Sveriges inträde i EU skrevs ett flertal lagar om i enlighet med EU-lagstiftningen. Uppenbarligen var inte lagstiftaren vid detta tillfälle inriktad på att bevaka de svenska intressena utan mer angelägen om att likrikta våra lagar och förordningar efter de inom EU gällande. En försäljning mellan två svenska företag där varan transporterades från säljaren ner till hamnen för en direkt vidareförsäljning ut ur Sverige tolkades i den tidigare mervärdesskattelagen (Lag 1968:430) som en direkt utförsel i enlighet med 2 a § och ingen moms behövde därmed debiteras i det första ledet. I lagen (1994:200) om mervärdesskatt har denna möjlighet till undantag tagits bort och listan i 9 c kap 9 § över varor som är undantagna skatteplikt upptar inte specifikt svenskproducerade varor. Undantaget verkar tvärtom vara en direkt avskrift av EG-lagstiftningen. (Kakaobönor, kaffe och te är inte direkt varor som produceras i Sverige.)
Inom trävaruexporten som representerar ett årligt exportvärde på ca 20 miljarder kronor har ändringen i mervärdesskattelagen 5 kap 9 § första stycket 2 medfört stora problem för branschen. I denna motion vill jag påvisa att det krävs en lagändring då förfarandet dels är diskriminerande, dels innebär ett hämmande av den svenska exporten.
Vid en försäljning från ett sågverk till en grossist där leveransen går från sågen ner till kaj för direkt export måste sågverket enligt lydelsen i mervärdesskattelagen debitera grossisten mervärdesskatt. Hela momstransaktionen mellan sågverk och grossist är egentligen ett nollsummespel som endast går ut på att föra pengar fram och tillbaka. Förfarandet är administrativt kostsamt för skattemyndigheten och medför endast ett onödigt merarbete samtidigt som det för de drabbade företagen innebär ett avsevärt likviditetsproblem.
Det klara syftet med exportregeln i mervärdesskattelagen (5kap 9 § första stycket 2) är att varor som skall konsumeras utanför EU inte skall momsbeläggas. Detta syfte torde därmed ta över den normala avsikten med momsförfarandet, d v s att moms skall tas ut i varje led. I ett inte längre gällande meddelande från Riksskattenämnden (1970:40.2) angavs följande.
Försäljning vid vilken varan avlämnas inom landet bör anses som exportförsäljning även om köparen är företagare här i landet under förutsättning att köparen utan att omhänderta varan redan vidaresålt eller omedelbart vidaresäljer den under sådana förhållanden som här avses.
I ett PM 1975-01-14 har Riksskatteverket kommenterat ovan nämnt uttalande och bl a anfört:
Uttalandet tar sikte på den verksamhet som bedrivs av s.k. handelshus, dvs företag som i eget namn säljer svenska varor i utlandet. Varorna köps i fast räkning från svenska leverantörer och går från den svenska leverantören direkt eller efter samlastning till den slutlige utländske köparen.
Denna syn torde inte på något vis ha förändrats på grund av att Sverige numera är medlem i EU. Den enda förändring i detta avseende som har skett är att begreppet export numera är att se som handel utanför EU:s gränser istället för utanför Sveriges gränser.
Hänsyn måste naturligtvis tas till skattemyndigheternas möjlighet till en fullgod kontroll. Kontrollmöjligheten genomförs dock enkelt genom att försäljningen sker på ett, av branschföreningen Svenska Trävaruexportföreningen, speciellt framtaget standardavtal för affärer mellan sågverk och grossister när varorna skall exporteras till ett annat land. Av detta kontrakt framgår klart att varorna är avsedda för export. Vidare anges i kontraktet till vilket land samt vilket kontraktsformulär som grossistens exportavtal är baserat på. Vid tecknandet av detta kontrakt är köparen dessutom kontraktsbunden att exportera. Kontraktet faller om man som grossist skickar varorna till annan destination än den i kontraktet angivna. Som ytterligare bevis för att varorna verkligen går på export och därmed konsumeras först i tredjeland, erhåller sågverket ett styrmanskvitto där båtens styrman undertecknar att han har mottagit det försålda godset. Kvittot utvisar båtens namn, dess destination, antalet ombordlastade paket samt totalt antal kubikmeter.
I Storbritannien har man valt lösningen att momsbefria en försäljning från den engelske leverantören till den engelske exportören både avseende en affär inom EU (VAT notice 703, paragraf 8.14, d v s till en köpare som har ett EU-VAT-registreringsnummer) och vid en normal exportaffär till ett icke medlemsland (paragraf 4.7). Detta under förutsättning att vissa, här nedan något redigerat angivna, villkor är uppfyllda:
att grossisten är VAT-registrerad i Storbritannien
att när varan lämnar leverantören den inte transporteras till grossisten utan direkt till en hamn för omedelbar skeppning
att både leverantören och grossisten inom en månad från leveransen upprättar samt bevarar tillräckliga bevis för att varan har exporterats.
Med omedelbar skeppning avses att varan skall skeppas inom 7 till 10 dagar eller med nästa tillgängliga fartyg förutsatt att detta blir tillgängligt inom en månad från leveransen.
I Storbritannien har man alltså även valt att momsbefria en liknande affär till en slutlig köpare som är EU-VAT-registrerad. Detta framgår av paragrafen 8.14 där det anges att en dylik affär skall vara momsbefriad om grossisten kan presentera bevis i form av kopior av exportdokumentationen samt en skriftlig bekräftelse på att godset levereras till ett företag i ett annat EU-land. Leverantören behöver inte känna till den slutlige köparens VAT-nummer och det är grossisten som ansvarar för momsdeklaration m.m. I paragrafen 8.7 anges klart vad som anses som tillräckliga bevis för att varan har lämnat Storbritannien. Dessa krav kan de svenska trävarugrossisterna redan idag uppfylla.
Att tillämpa en mindre fördelaktig lösning i Sverige måste ses som klart konkurrenshämmande då svenska grossistföretag härigenom diskrimineras i förhållande till företag i en annan EU-medlemsstat.
En möjlighet att lösa problemet är, enligt min mening, att ändra mervärdesskattelagen 5 kap 9 § så att en omsättning av en vara anses som omsättning utomlands då säljaren levererar varan för en direkt vidaretransport till ett icke EU-land (säljaren har, ovan beskrivet, kontroll över att varorna verkligen levereras utomlands och inte heller torde lösningen kunna anses strida mot EG-direktivet då transaktionen endast berör Sverige och ett tredje land). Vidare bör listan i mervärdesskattelagen 9 c kap 9 § utökas med svenskproducerade varor där trävaror är ett exempel. Redan idag kan företagen kringgå den svenska mervärdesskattelagen genom att skaffa sig ett VAT-nummer i ett annat EU-land och på detta sätt undgå att debiteras moms (tvåpartshandel). En sådan möjlighet är emellertid diskriminerande då endast medelstora och stora företag kommer att ha råd och kompetens att driva frågan så långt. Inte heller kan det anses förenligt med svensk näringslivspolitik att man på ett, i och för sig helt lagligt sätt, undandrar sig momsen och därigenom skaffar sig fördelar som inte kan åtnjutas av alla grossistföretag. Vidare är det konkurrenshämmande även i avseendet att de små och medelstora grossistföretagen löper risk att inte kunna expandera på grund av den likviditetsbrist som de hamnar i genom det befintliga momsförfarandet. Mot bakgrund av den diskriminering som lagens tillämpning idag medför både i förhållande till andra EU-länder och mellan svenska grossistföretag samt den ytterligt viktiga aspekten att förfarandet hämmar svensk export yrkar jag således på en omgående ändring av mervärdesskattelagstiftningen.
Trävarubranschen har sedan 1995 uppvaktat Finansdepartementet i ärendet då förfarandet inneburit avsevärda problem. Man har bland annat föreslagit en lagändring i enlighet med den av mig ovan angivna lösningen, och av det yttrande som har inkommit från Riksskatteverket har myndigheten ingenting att erinra mot en sådan lagändring.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1994:200) om mervärdesskatt enligt vad som anförts i motionen.
|
Kjell Ericsson (c) |