Motion till riksdagen
1997/98:Sk645
av Carl Erik Hedlund (m)

Beskattning av entreprenörtjänster


Bland företag i Sverige och de flesta andra länder i världen pågår en utveckling mot en allt större renodling av verksamheten. I stället för att försöka vara bäst på alla funktioner koncentrerar företagen sig på affärens kärnverksamhet och köper kompletterande tjänster och varor, vilket i sin tur innebär att man bygger upp nätverk med leverantörer. Denna utveckling har inneburit ökad specialisering med åtföljande ökad lönsamhet samt uppkomsten av många småföretag i servicebranscher. Dessa småföretag spelar en viktig roll i spridandet av kunskaper om företagens villkor, vilket är en grundförutsättning för ett bra företagarklimat och tillväxt i hela ekonomin.

Den gällande skattelagstiftningen kan emellertid direkt motverka den önskade utvecklingen. Om ett företag beslutar sig för att avveckla den egna driften av t.ex. personalmatsalen och i stället anlitar en utomstående entrepre­nör uppstår genast problem. En vanlig konstruktion av sådana entreprenörsavtal är att företaget garanterar entreprenören full kostnadstäck­ning för rörelsens direkta kostnader och dessutom förbinder sig att betala ett månatligt arvode i ledningsersättning (management fee). Det problem som uppstår är att när entreprenören fakturerar ledningsersättningen plus mervärdesskatt på denna får det köpande bolaget inte dra av den ingående mervärdesskatten i sin mervärdesskatteredovisning. Orsaken till detta är att ”det inte anses vara fråga om förvärv för verksamheten utan för de anställdas konsumtion”.

I inkomstskattehänseende är kostnaden för kontanta bidrag till personal­restauranger avdragsgilla och det förfaller märkligt att så inte skulle vara fallet när det gäller mervärdesskatten.

Det ännu mer märkliga är att det föreligger full avdragsrätt om bolaget förvärvar inventarier som sedan ställs till entreprenörens förfogande, eller om bolaget subventionerar hyran för lokalen med eller utan inventarier. Anledning till detta är att man anser det vara en fråga om att arbetsgivaren minskar entreprenörens kostnader.

Det förefaller mycket märkligt att beskattningen skall vara beroende av på vilket sätt ersättningen till entreprenören sker. Entreprenören erhåller samma ersättning antingen i form av kontanter eller i form av nyttjanderätt. Den relevanta frågan borde i stället vara huruvida bidraget kan anses tillfalla den anställde eller inte. Om subventionen av personalrestaurangen är lika stor oavsett om det är rätt att disponera lokaler eller inventarier eller ett kontant bidrag till entreprenören så bör samma skatteeffekter uppstå.

17§ lagen om mervärdesskatt (ML) stadgar att avdragsrätt föreligger för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Detta har tolkats av RSV så att om servering till personal ombesörjs av annan än arbetsgivare, exempelvis utomstående entreprenör eller av personalförening, gäller de allmänna reglerna om skatt­skyldighet och yrkesmässighet för entreprenören eller föreningen. Det heter vidare i ML att avdrag inte bör medges för ingående skatt på de till en entreprenör eventuellt erlagda beloppen då dessa inte kan anses hänförliga till förvärv som arbetsgivaren gjort för sin verksamhet.

Detta synsätt är inte rimligt. Om arbetsgivaren själv bedriver verksamheten är alla ingående mervärdesskatter avdragsgilla; om man i stället köper tjänsten av en utomstående så uppstår det besynnerliga att entreprenören skall inräkna i sin skattepliktiga omsättning såväl personalens inköp av mat som arbetsgivarens bidrag. Arbetsgivaren däremot får inte medräkna den inkommande momsen på bidraget, vilket gör att kostnaderna för matserve­ring­en blir dyrare och entreprenören kommer i en ofördelaktig konkurrens­situation.

Ett övergripande mål för all beskattning och alla regler är att de skall vara konkurrensneutrala. Så är inte fallet när det gäller entreprenörsverksamhet, och reglerna bör därför ändras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för mervärdesbeskattning av entreprenörer.

Stockholm den 2 oktober 1997

Carl Erik Hedlund (m)

Gotab, Stockholm 1997