Motion till riksdagen
1997/98:Sk638
av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (s)

Arbetspendling mellan Sverige och Danmark


Den 1/1 1997 trädde ett nytt dubbelbeskattningsavtal i kraft i Norden. Det nordiska dubbelbeskattningsavtalet är ett multilateralt avtal som slutits mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge. Avtalet reglerar bl a vilket land som har beskattningsrätten i de fall en person bor i ett av de avtalsslutande länderna och arbetar i ett annat.

Reglerna innan 1997

Broregeln

Om inkomsten förvärvas i samband med byggandet och driften av de fasta förbindelserna över Öresund beskattas inkomsten endast i Sverige. I praxis tolkas detta som att arbetet sker för något av de konsortier som är huvud­entreprenörer för byggnationen.

Gränsgångarregeln

Om broregeln inte är tillämplig används gränsgångarregeln. Detta innebär att inkomsten, oavsett om arbetsgivaren är enskild eller offentlig, endast beskattas i Sverige.

Nya regler

Det nya avtalet innebär bl a i den del som gäller förhållandet mellan Danmark och Sverige, att gränsgångarregeln har slopats. Beskattningen sker efter nordiska avtalets huvudregel, nämligen att beskattning sker i den stat där arbetsplatsen är belägen. Det tidigare ”gränsgångaravtalet” mellan Sverige och Danmark har varit ett undantag från huvudregeln. De personer som 31/12 1996 bodde i Sverige och arbetar i Danmark kommer dock att få möjlighet att bibehålla beskattning i Sverige enligt den tidigare gränsgångar­regeln.

De personer som från 1997 bosätter sig i Sverige och arbetar i Danmark kommer att bli beskattade enligt det nordiska avtalets huvudregel. Denna huvudregel innebär att beskattning endast sker i Danmark, oberoende av om arbetsgivaren är offentlig eller privat.

Konsekvenser för Malmö

Den pressade arbetsmarknaden i Malmö har medfört att Köpenhamn blivit ett alternativ för Malmöbor, särskilt sådana med god utbildning. I många branscher är också löneläget gynnsammare i Danmark. Förhållandevis låga hyror och god tillgång på bostäder har också medfört att danskar bosatt sig i Malmö med bibehållen arbetsplats i Köpenhamnsområdet.

Den här utvecklingen beräknas bli förstärkt genom Öresundsbron. Dagens arbetspendlarvolym på ca 1 500 personer mellan Malmö och Köpenhamn antas öka till den naturliga pendlingsnivån på ca 15 000 fram till år 2010.

Ett ändrat skatteavtal antas vid brons tillkomst innebära att ca 2 000 arbetspendlare vid sekelskiftet arbetar under det nya avtalets regler. Jämfört med dagsläget minskar Malmös skatteintäkter med knappt 200 milj kr vid 2 000 nya arbetspendlare till Danmark. Detta underskott måste kommunerna till största delen ersätta genom ett ökat skatteutjämningsbidrag med 180 milj kr enligt nuvarande regler. Vid en situation år 2010 med ca 15 000 pendlare blir skattebortfallet 1 500 milj kr. Den kommunala skattekompensationen begränsar Malmös förlust till 100 milj kr.

Konsekvenser för staten

Svenska staten gör sannolikt förluster på det nya avtalet. I Skåne är förlusten uppenbar. Skatteunderlagsbortfallet för staten, av beräknad Öresundspendling 2010, uppgår till 4 500 milj kr. Statens bortfall av skatteintäkter beräknas till drygt 300 milj kr.

Slutsatser

En förändring av skattereglerna får på sikt stora ekonomiska konsekvenser för Malmö. Med en ökning av det regionala resandet som Öresundsbron innebär handlar det om 1 500 milj kr vid en pendling på 15 000 förvärvsarbetande. Enligt nuvarande regler för kommunal skatteutjämning skulle kommunerna behöva kompensera Malmö med 1 400 milj kr.

Det kan hävdas att ändrat avtal också innebär att danskar bosatta i Köpenhamn som arbetar i Malmö också får ändrade skatteregler, dvs deras skatteintäkter tillfaller Sverige. Men observera att skatteintäkterna av dessa personer inte tillfaller Malmö utan tas in av staten.

Pendlingsstrukturen från Köpenhamn till Malmö har också ett helt annat utseende. Dels ligger antalet pendlare på en betydligt lägre nivå, dels är inkomstnivåerna lägre. Sveriges nettoförlust av skattintäkter blir betydande eftersom utpendlingen till Danmark är betydligt större än inpendlingen.

Den viktiga framtida regionala utvecklingen i Öresundsregionen bör bygga på enhetliga regelverk inte minst när det gäller beskattning. En eftersträvansvärd utveckling för Öresundsregionen är att undanröja befintliga barriäreffekter för en gemensam arbetsmarknad. Olika skatteregler är en barriär bland flera. Skattereglernas utformning bör göras så harmoniserade som möjligt, vilket skulle minska skatteeffekterna av att bo och arbeta på olika sidor av Öresund. Den princip som gäller för nästan alla inkomsttagare i Öresundsregionen är att man skattar där man bor. Den principen bör gälla även den med tiden allt större del av arbetskraften som arbetar och bor på olika sidor av sundet. Det borde vara självklart att man skattemässigt bidrar i den kommun där man bor och utnyttjar den kommunala servicen.

En utvärdering behöver därför göras av konsekvenserna av den nya regeln om arbetsorten som grund för beskattningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av konsekvenserna av den nya gränsgångarregeln mellan Sverige och Danmark.

Stockholm den 29 september 1997

Marie Granlund (s)

Lars-Erik Lövdén (s)