Efter EU-inträdet agerar den svenska bonden på en fri och öppen EU-marknad för livsmedel. En fungerande konkurrens förutsätter någorlunda likvärdiga villkor för marknadens olika aktörer. Utvecklingen för den svenske bonden har, på grund av den politik som förts av regeringen och dess stödtrupper, gått i rakt motsatt riktning. Efter EU-inträdet har det svenska lantbruket belastats med betydande extra skatter på centrala insatsvaror i lantbruket. Efter 1 januari 1998 höjs till yttermera visso dessa skatter igen. Den svenske bonden har även givits en status som svarar dåligt mot den betydelse som jordbruket och livsmedelsindustrin ändå har i Sverige. Den svenske bonden är i statens ögon inte en näringsidkare, utan intar något slags underlig särställning i lagstiftningen. Detta görs alldeles tydligt när det gäller energibeskattningen och bidragen till enskilda vägar. Bonden missgynnas skatte- och bidragsmässigt i jämförelse med industriföretag.
Den svenske bonden konkurrerar först och främst med sina kolleger i grannländerna Danmark och Finland. De ständigt stigande skatterna på den svenske bondens insatsvaror är ett allvarligt hot mot svensk jordbruksnäring.
Tabell. Produktionsskatter i jordbruket 1996/97 (från 1 juli 1997 för Sverige).
|
Sverige |
Danmark |
Finland |
|
|
El |
13,8 öre/kWh |
6 öre/kWh |
|
|
Eldningsolja |
1 797 kr/m3 |
150 kr/m3 |
290 kr/m3 |
|
Diesel |
3 192 kr/m3 |
150 kr/m3 |
290 kr/m3 |
|
Kvävegödselmedel |
1,80 kr/kg |
||
|
Växtskyddsmedel |
ca 5% på listpris |
13-27% på listpris |
|
|
Jordskatt |
200-300 kr/ha |
||
|
Ungefärlig totalnivå |
1 700 Mkr/år |
1 100 Mkr/år |
100 Mkr/år |
|
Återförs till näringen |
425 Mkr/år |
||
|
Nettoskatter |
1 700 Mkr |
675 Mkr |
100 Mkr |
|
D:o av tot kostnader |
6,1% |
1,3% |
0,5% |
|
D:o av nettoinkomst |
56,2% |
6,7% |
1,0% |
(Källa: LRF)
Jordbruksföretagen betalar full elskatt (konsumentskatt), detta i motsats till tillverkningsindustri klassad med en SNI-kod på 2 eller 3, som inte betalar någon elskatt. Det synes som ett märklig förhållande att bonden som krossar sitt korn hemma på gården får betala full elskatt, medan den som forslar in det till någon foderanläggning för att få det krossat och hem igen inte behöver betala elskatt. Detta förhållande måste ändras. Därigenom minskar transportbehoven och gynnas miljön.
Bonden betalar även full energi- och koldioxidskatt på eldningsolja för uppvärmning och torkning av spannmål m.m. Från 1 juli 1997 uppgår dessa skatter till 1797 kr/m3. Tillverkningsindustri med SNI-kod på 2 eller 3 betalar 527 kr/m3 för motsvarande olja. Restitutionen skall egentligen bara gälla olja för industriella processer, men ges i praktiken även till olja som används för uppvärmning av lokaler.
Det finns inga skäl som talar mot att bonden skattemässigt skall jämställas med annan svensk tillverkningsindustri. Avgränsat till vad som kan betecknas som industriella processer, främst olja till torkningsanläggningar, har jordbruket en extra skattebelastning på ca 50 miljoner kronor per år. På samma sätt som för elskatten leder jordbrukets högre skatt på eldningsolja till en konkurrenssnedvridning mellan gårdstorkning och centraliserad torkning av spannmål.
I Danmark kan lantbrukarna i momsredovisningen dra av energiskatten och delar av koldioxidskatten på eldningsolja. I praktiken innebär detta att lantbrukarna erlägger 150 kr/m3 i skatt. Större delen av skatten återförs sedan till näringen kollektivt. De finska lantbrukarna betalar en skatt på eldningsolja motsvarande 290 kr/m3.
Dieselskatten (MK3) för lantbrukstraktorer och andra arbetsfordon uppgår
fr o m 1 juli 1997 till 3 192 kr/m3 inklusive den före detta kilometerskatten på 1 364 kr/m3. Denna skatt betalar också andra dieselfordon, såväl inom industri, handel som privatsektorn. Sänkt dieselskatt gäller dock för arbetsfordon i gruvdrift och för kommersiell sjöfart.
Arbetsfordon hade före 1995 en reducerad dieselskatt med motiveringen att de i mycket liten utsträckning belastade det allmänna vägnätet. Höjningen, som uppgick till 1 330 kr/m3, motiverades med att jordbruket skulle vara med och finansiera Sveriges avgifter till EU. Merkostnaden för jordbruket uppgår till ca 350 miljoner kronor per år, vid en förbrukning om 275 000 m3. Tilläggas kan att i skogsbruket förbrukas ca 135 000 m3 diesel.
Dieselskatterna innebär en kostnadsbelastning för t ex spannmålsproduktionen om ca 300 kr/ha, varav höjningen i samband med EU-medlemskapet motsvarar ca 130 kr/ha. I mjölkproduktionen betyder dieselskatterna totalt 4–5 öre/kg mjölk.
I Danmark kan lantbrukarna i momsredovisningen dra av energiskatten och delar av koldioxidskatten på diesel. I praktiken innebär detta att lantbrukarna erlägger ca 150 kr/m3 i skatt. Större delen av skatten återförs sedan till näringen kollektivt. I Finland uppgår skatten på diesel till 2 360 kr/m3 (energiskatt) plus 190 kr/m3 (koldioxidskatt). De finska lantbrukarna kan dock använda eldningsolja som drivmedel varvid skatten uppgår till 290 kr/m3.
En sänkning av jordbrukets energiskatter innebär en välmotiverad och nödvändig förstärkning av det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Skattelagstiftningen bör förändras så att jordbruket omfattas av samma skatteregler som industrin.
Jordbruksföretag som är delägare i en enskild väg har efter sänkningen av anslagen till enskilda vägar fått se bidraget minska från 70 till 60 procent av skälig kostnad. För annat företag som är beläget efter en enskild väg är bidraget oförändrat 70 procent. Denna orättvisa späder på bondens kostnader ytterligare och saknar motiv.
Jordbruksföretag bör jämställas med andra företag vid beräkning av bidrag till enskilda vägar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta skatter,
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till enskilda vägar i enlighet med vad som anförts i motionen.1
|
Ulla Löfgren (m) |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Maud Ekendahl (m) |
|
Lars Björkman (m) |
Ola Karlsson (m) |
1Yrkande 2 hänvisat till TU.