Motion till riksdagen
1997/98:Sk626
av Ulla Löfgren och Ola Karlsson (m)

Stöd till den interaktiva underhållningsbranschen


Sverige räknas som världens tredje största land när det gäller export av musik. Interaktiv underhållning, dataspel m.m. är den del av nöjesindustrin som analytiker räknar skall växa sig större än musik och video.

Den största delen av världens tillverkning av interaktiv media sker utomlands där den då även finansieras. Man kan även vända på det och säga att eftersom finansieringen finns utomlands så dras tillverkningen dit. Det finns dock exempel på utlandsfinansierade tillverkare även i Sverige. Detta bygger då på att de utländska finansiärerna har lockats av den kompetens som finns i Sverige. Det kan tyckas vara frid och fröjd med detta, men då skall man ha i minnet att kompetensen är rörlig. Inom området interaktiv underhållning är kompetensen extremt rörlig. Till företagen inom denna bransch görs rekryteringen från hela världen och ett företag kan hitta sin marknad vare sig det är etablerat i New York, Korpilombolo eller västra Sahara.

Reaktionen som de oftast unga företagarna i Sverige möter när de diskuterar riskkapital med svenska finansiärer är att många tycker att det är oerhört intressant, men svårbedömt eftersom det handlar om mjuka invest­eringar som inte går att räkna hem på traditionellt vis. Detta gäller givetvis även de statliga investmentbolagen och fonderna. Det handlar emellertid om chanser till enorma avkastningar som i allt snabbare takt går Sverige förbi och i stället hamnar i utländska börsar.

Om inte staten är framsynt och på alla sätt underlättar för företag inom den interaktiva nöjesbranschen kommer Sverige att gå miste om både inkomster och arbetstillfällen. Det finns uppenbara skäl som talar för att göra särskilda insatser riktade just mot denna industri. Det är en väldigt personalintensiv bransch – minst 60 procent av det som satsas i ett projekt betalas direkt ut i löner. Underentreprenörsledet skapar arbetstillfällen och betalar ut ytterligare cirka 10 procent av projektpengarna i löner. De vinstpengar som med en svensk finansiering skulle stanna i Sverige, i stället för att gå utomlands, skulle tillföra statskassan både F-skatt och moms.

Även om börsen på senare tid har genererat mycket riskkapital och nyintroduktionerna på börsen har ökat lavinartat, har börsen ändå inte fungerat för denna typ av företag. Börsintroduktionen har i många fall tvingats fram i ett allt för tidigt skede av företagets utveckling. Företaget har varit i stort behov av riskkapital, men har inte varit moget för börsen. Små företag under utveckling skall inte behöva vara publika för att kunna få tillgång till riskkapital.

Det är inte de statliga stödmiljonerna som behövs i de unga mjukvaru­företagen. Det är ägare som vill och vågar utveckla företagen med riskvilligt kapital och i många fall även hjälp med management. Det är självklart både stora risker och stora möjligheter som står på spel vid utvecklandet av ett företag som satsar på interaktiv media på den globala marknaden. För att vara villig att ta risken måste utsikterna till stora vinster vara goda och möjligheterna att försäkra sig mot allt för kännbara förluster måste finnas.

Det vore väl värt insatsen att införa generösa regler för att skapa ett bättre klimat för bland annat denna typ av mjuka investeringar. Ett införande av dubbel avdragsrätt vid förluster, en möjlighet att balansera intäkterna från denna typ av verksamhet under tre till fem år om de återinvesteras i nya projekt och andra former av skattemässig stimulans, är tänkbara lösningar. I USA har stora delar av IT-industrin expanderat med hjälp av riskkapital­avdrag värda namnet. Det har dels gett betydande kapital till de nya idéerna och företagen, dels gett intresserade och kunniga delägare. De initiala minskningarna i skatten för staten har gett mångfalt igen i form av arbets­tillfällen och skatteintäkter efter hand.

Framtiden är alltid svår att hantera. Vi har definitionsmässigt inget erfarenhet av den. Men vi kan lära oss av hur andra länder fått en expand­er­ande IT- och medieindustri. Få kan föreställa sig vilken kraft och vilka möjligheter som finns inom branschen ”Interaktiv nöjesindustri”. Att våga göra det attraktivt för investerare att satsa på denna bransch i Sverige är en del av den satsning på framtiden som Sverige behöver.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till regelverk för att stödja ”mjuka” framtidsbranscher.

Stockholm den 30 september 1997

Ulla Löfgren (m)

Ola Karlsson (m)