Sk620I det svenska skattesystemet utgår det bland annat skatt på boende. Sverige har den i särklass hårdaste beskattningen på boendet i världen. Boendekostnaderna, som procentuell andel av hushållens disponibla inkomster, är cirka 30 procent.
Principen att beskatta fastigheter kan med fog ifrågasättas. Till skillnad från beskattning av löner, företagsvinster och konsumtion riktas fastighetsskatten mot en tillgång som inte består av och för ägaren sällan omsätts till reda pengar. Fastighetsskatten är med andra ord skatt på en inkomst som inte finns och vars syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärt emot den skatteprincip som borde gälla i Sverige – nämligen skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten hotar till och med äganderätten om man inte har råd att betala.
På sikt bör systemet med fastighetsskatt avvecklas. Istället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en fastighetsavgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten.
De höjda taxeringsvärdena och den samtidigt höjda fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % av taxeringsvärdet har orsakat problem för många småhusägare. Ännu fler kommer att få lämna sina hus till följd av den höjda fastighetsskatten. Under tiden som många människor tvingas flytta från sina hem fortsätter regeringen att utreda fastighetsskatten.
I avvaktan på ett avskaffande av fastighetsskatten är det en viktig principiell fråga som måste rättas till.
Underlaget för statlig fastighetsskatt är såväl värdet på byggnad som mark. I de fall där både byggnad och mark innehas med äganderätt är detta på kort sikt acceptabelt. Men i de fall då marken innehas med tomträtt uttas enligt min uppfattning fastighetsskatten på ett felaktigt sätt. I dag utgår fastighetsskatt även på tomträttsmark som tomträttsinnehavaren inte äger utan hyr t ex av en kommun. Det är rimligt att fastighetsskatt i dagsläget utgår för byggnad på tomträttsmark – men inte på mark. Det är en helt orimlig princip att betala skatt för fast egendom man inte äger! Det är inte acceptabelt att jämställa tomträttsinnehavet med äganderätt i detta avseende. Fastighetsskatt ska således inte tas ut av tomträttsinnehavare för tomträttsmark. Fastighetsskatten bör istället tas ut av den som äger marken och när det gäller tomträtt så är det vanligen en kommun.
I en lagrådsremiss daterad den 6 februari 1997 aviserar regeringen ändringar i tomträttsinstitutet. För småhus föreslås att tomträttsavgälden ska kunna ändras varje år och uppgå till 4,5 procent av taxeringsvärdet. De nya reglerna föreslås tillämpas först när de nuvarande avtalen löpt ut.
Om detta förslag genomförs kommer det att bli ännu underligare att jämställa tomträtten med äganderätt när det gäller uttagande av fastighetsskatt. Idag vet tomträttsinnehavaren hur stor avgälden kommer att vara under en lång period till exempel 10 eller 20 år men i framtiden kan avgälden (markhyran) komma att förändras varje år.
Det bör påpekas att tomträttsmarken idag är skattepliktig egendom men vid förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvoskatt anses den sakna värde eftersom man beaktar den belastning som de framtida avgälderna utgör. Detta synsätt måste också få gälla fastighetsbeskattningen. Det är nu hög tid att slå fast principen: fastighetskatt ska inte tas ut på tomträttsmark.
Tomträttsinstitutet är relativt vanligt i Sveriges kommuner inte minst i storstadskommuner. I Stockholms kommun finns inte mindre än 26 000 tomträtter, de flesta är småhus. Det innebär att det är ett stort antal hushåll som berörs av fastighetsskatt på tomträttsmark.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatt på tomträttsmark.
|
Michael Stjernström (kd) |