Under det gångna åren har regeringen samtidigt genomfört en höjning av taxeringsvärdena, en årlig indexuppräkning, samt en ökad fastighetsskatt från 1,5 % till 1,7 % av taxeringsvärdet. Detta har inneburit att höjningen av fastighetsskatten i attraktiva kustområden har blivit helt orimligt stor. Den kommun i landet som drabbats svårast är Simrishamns kommun, där fastighetsskatten höjts med i genomsnitt 93,6 %. I attraktiva fiskelägen som Brantevik, Vik, Vitemölla och Baskemölla har boendekostnaden under året ökat så kraftigt och oförutsebart att bofasta barnfamiljer och pensionärer nu tvingas sälja sina hus till penningstarka sommarstugeköpare.
Finansministern lovade 21 november 1995, som svar på en fråga i riksdagen som jag ställt, att söka lösa frågan under första halvåret 1996. I hans svar i slutet av juni angavs att regeringen ville anslå 50 miljoner kronor för att kompensera denna grupp, vilket är otillräckligt. I övrigt fanns inga konkreta åtgärder. Gång på gång har jag upprepat frågan i riksdagen till ansvarigt statsråd utan att få besked. I somras aktualiserades den när skatteministern hyrde ett sommarhus just i Brantevik, som husets ägare just hyrde ut för att finansiera sitt boende resten av året.
Det är uppenbart orimligt och orättvist att de fastboende i dessa kustområden ska behöva sälja sina hus därför att rika sommarstugeköpare köpt deras grannars hus och drivit upp priserna.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att skyndsamt lösa den orimliga situationen. Utredningen bör beakta den modell som föreslagits som innebär att de som bor i sina hus mer än sex månader om året får betala lägre fastighetsskatt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda fastighetstaxeringen för fastboende i attraktiva kustområden.
|
Tuve Skånberg (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |