Konstgallerierna utför en viktig kulturgärning som har väsentlig betydelse för konstnärerna och för möjligheterna för den konstintresserade allmänheten att ta del av god konst. För de flesta konstnärer är det galleristen som ger den draghjälp som behövs för att bli känd och erkänd. Det ligger såväl i konstnärernas som i allmänhetens intresse att onödiga hinder för galleriernas verksamhet tas bort. Momsregler av olika slag försvårar i dag galleriernas möjligheter att bedriva verksamhet. Många gallerier riskerar att tvingas stänga beroende på en orättvis konkurrenssituation.
Konstnärer som säljer bra, för mer än 300 000 kronor brutto under ett år, betalar i dag en särskild 12-procentig moms. Så länge den omsättningsgränsen inte är passerad är konstnären momsbefriad. Eventuell moms skall enligt reglerna tas ut av köparen. Dock, när en tavla säljs kan konstnären inte ta ut momsen av köparen, eftersom man vid försäljningstillfället inte vet om bruttoomsättningen för året kommer att överstiga 300 000 kronor.
Momssatsen för en tavla som säljs genom lagerförsäljning från ett konstgalleri ligger på 25 procent. Till detta kommer kraven på en avgift på 5 procent för ”droit de suite”.
Även för förmedlingsavgiften, som är anpassad till de kostnader som galleriet har för att kunna driva sin verksamhet, beskattas en gallerist i Sverige med 25 procent i moms. Skillnaden när det gäller momsregler mellan gallerier och ideella organisationer är en uppenbar orättvisa, som försämrar galleriernas konkurrenssituation. Ideella organisationer kan förmedla och sälja konst utan att mervärdesskatt utgår. Momsreglerna för gallerierna får den orimliga konsekvensen att en tavla som säljs genom ett galleri blir avsevärt dyrare än om samma tavla säljs via en konstförening som ställer ut i exempelvis Folkets Hus. Alternativet är att galleristen tvingas lägga momsen på konstnären. Är då konstnären momspliktig är reglerna oklara, med följd att dubbelbeskattning kan uppstå.
Momssatsen på tavlor är således olika hög beroende på hur konsten distribueras. Dessa skillnader i försäljningsförutsättningar minskar incitamenten för ett galleri att köpa konst av konstnären och i motsvarande grad försvåras konstnärens möjligheter att kunna sälja sina tavlor till ett galleri.
Den höga gallerimomsen snedvrider konstmarknaden och bidrar dessutom till att föda en grå marknad som ingen är betjänt av – vare sig konstnären, galleristen, den konstintresserade allmänheten eller staten.
Den 25-procentiga momssatsen för gallerier i Sverige gör det dessutom praktiskt taget omöjligt för svenska galleriföretag att konkurrera med exempelvis tyska gallerier, som bara betalar 7 procent i moms, oavsett varifrån konstnären kommer. Det är i dag betydligt mer förmånligt att inhandla ett konstverk i Tyskland än i Sverige. Beroende på den höga svenska gallerimomsen är det t.o.m. en god affär att köpa svensk konst på kontinenten i stället för i Sverige. Genom momsreglerna snedvrids konkurrenssituationen i Europa till nackdel för svenska konstnärer och svenska gallerier.
Av ovan anförda skäl bör såväl momsen för bildkonstnärer som momsen för konstgallerierna sänkas och läggas på samma nivå som gäller för många övriga verksamheter inom kultursektorn. Momssatsen för konstnärernas och konstgalleriernas försäljning liksom för galleriernas provision bör göras enhetlig och sänkas till 6 procent.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt momssats för konstnärer och konstgallerier.
|
Karin Falkmer (m) |
Inger René (m) |