Stockholms skärgård är unik. Äkta skärgård finns bara på ett fåtal platser på jorden, och inget område är så stort som det som vi dagligen brukar beteckna som Stockholms skärgård, från Örskär till Öja/Landsort.
Redan under medeltiden låg öborna på strömmingsfiske i utskär som Svenska Högarna och Huvudskär, och den fiskestadga, hamnskrået, som antogs på Huvudskär år 1450 och reglerade hur fisket skulle gå till, stadfäste ändå mer än hundraårig praxis. Saltströmmingen var en viktig beståndsdel i folkhushållet och skulle så förbli många hundra år framåt. Då strömmingsfisket under 1800-talet minskade i betydelse som försörjningskälla för öborna kom i stället fraktfart med segelskutor att erbjuda nya möjligheter. Denna form av sjöfart fick en högkonjunktur i slutet av 1800-talet genom den kraftiga utbyggnaden av Stockholm. I slutet av detta sekel kom också en början till turism. Ångbåtstrafiken förde med sig att sommargäster började söka sig allt längre ut i skärgården. Badhotell och pensionat började växa fram, men livsmedelsransoneringar under andra världskriget tog knäcken på många pensionatsrörelser. Turismen fick i stor utsträckning formen av ett rörligt friluftsliv och friluftsfolkets rekreationsintresse har i regel fått företräde framför den bofasta befolkningens försörjningsintresse.
Under efterkrigstiden fram till början av 1970-talet minskade den bofasta öbefolkningen samtidigt som skärgården blev alltmer attraktiv för fritidsboende. Fastighetspriser och taxeringsvärden steg. Många permanentbostäder övergick till att bli fritidshus. De gamla skärgårdsnäringarna minskade successivt i betydelse och det var på fastlandet som möjlighet till utbildning, arbetstillfällen och goda framtidsutsikter fanns. I början av 1960-talet insåg man i skärgården att något måste göras för att hejda avfolkningen. 1969 bildades samorganisationen SIKO (Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation), en partipolitiskt oberoende intresseförening med syfte att främja bygdens och den bofasta befolkningens intressen. Ett särskilt samarbetsorgan, skärgårdsråd, bildades, där såväl myndigheter som skärgårdskommuner och SIKO var representerade. Under de senaste fem åren har befolkningsutvecklingen varit positiv, särskilt på större öar med goda kommunikationer till fastlandet.
Men den positiva utvecklingen håller nu på att brytas. Sedan mitten av 1990-talet har antalet fast bosatta i skärgården minskat.
Den främsta anledningen till att en ny avfolkning av skärgården har börjat är de ekonomiska följderna av kombinationen rullande fastighetstaxering och höjd fastighetsskatt. Det stora intresset för skärgården har kraftigt drivit upp fastighetspriser och taxeringsvärden. De senaste åren har småhus upptaxerats mellan 25 och 35 procent, i vissa delar av skärgården upp till 50 procent. I kombination med att Socialdemokraterna har höjt fastighetsskatten ytterligare från den 1 januari 1996 blev den ekonomiska situationen för många ohållbar. Den fasta skärgårdsbon, med låg inkomst, är rik på papperet men inte i verkligheten. Därtill kommer en dubbelbeskattning på boendet genom förmögenhetsskatten.
I framtiden blir det ännu svårare för ungdomar att stanna kvar och bosätta sig i skärgården. Vid generationsskiften tvingas arvingar att sälja gård och mark för att få medel till arvsskatten.
Skärgårdsbefolkningen, likväl som boende i kustnära områden, borde inte heller straffas med höga taxeringsvärden på grund av havsutsikt. Olika särlösningar för skärgårdsbor och småhusägare i särskilt utsatta områden har diskuterats. De förslag som regeringen nu diskuterar är en sänkning av fastighetsskatten på 1,7 till 1,5 procent. Detta är dock på intet sätt tillräckligt med tanke på de stigande taxeringsvärden som kommit under senare år. Inte heller räcker den tillfälliga skattereduktion under fem år som regeringen har föreslagit i prop. 1996/97:17. Skärgården kommer att bli en ”gräddhylla” för kapitalstarka.
Moderata samlingspartiet har sedan många år förespråkat att fastighetsskatten helt skall tas bort. Med tanke på att fastighetsskatten ger staten närmare 17 miljarder kronor i intäkter kan det, med hänsyn till rådande ekonomiska situation, vara nödvändigt att ta bort skatten i etapper. Ett sätt kan vara att ta bort markvärdet från beskattning helt och hållet. Detta skulle innebära att regionala orättvisor i hela landet och i synnerhet för skärgårdsbor och boende i kustnära områden skulle kunna elimineras. Det skulle också innebära att småhusägare som i annat fall tvingas flytta från sina hem eller att låna pengar på banken för att kunna betala sin fastighetsskatt, får skattelättnad med möjlighet att bo kvar i sina hem. Vi vet att skärgården är av stort intresse för samtliga politiska partier. Vi anser därför att det finns möjlighet att få gehör för en annan politik. Så sent som våren 1997 uttalade Socialdemokraterna i Stockholms län att fastighetstaxeringen i skärgården måste åtgärdas.
Det ökade fritidsintresset för skärgården har fört med sig fler nya arbetstillfällen utanför den traditionella skärgårdsnäringen. En stor del av skärgårdsbefolkningen är dock i hög grad mångsysslare för att kunna klara uppehället. Andelen fast bosatta i skärgården är i dag ca 8 000 personer. Arbetslösheten bland dessa är stor och särskilt drabbade är kvinnorna.
Ett av skärgårdens stora problem är bristen på kommunikationer, väl fungerande transporter är av avgörande betydelse för öbornas möjligheter för att kunna försörja sig och bo kvar. I detta hänseende kan den snabba utvecklingen av informationstekniken (IT) på ett markant sätt förnya glesbygdens infrastruktur. IT innebär en fantastisk utvecklingspotential för all glesbygd, inte minst för skärgården. IT möjliggör fler distansarbeten. Folksams kundservice på Möja, Stockholms taxiväxel på Ingmarsö och det planerade skärgårdskontoret på Ljusterö är bra exempel på detta.
Men, i ett Sverige där arbetslösheten kraftigt ökat under de senaste åren är självklart en glesbygd som skärgården särskilt utsatt.
I många avseende kan skärgården betraktas som en glesbygd, vilket också framhållits av den borgerliga regeringens enmansutredare som föreslagit att öar utan fastlandsförbindelse automatiskt får beräknas som glesbygd med den högsta stödnivån. Detta kan enligt vår mening genomföras inom ramen för oförändrade anslag av regionalpolitiken. Det skulle medföra att skärgården, som all annan glesbygd, skulle få ta del av det statliga lokaliseringsstödet. Av ekonomiska skäl har företag valt att förlägga nya arbetsplatser till de delar av landet som åtnjuter ett lokaliseringsstöd. Om skärgården skulle klassificeras som glesbygd skulle möjligheter för fler distansarbetsplatser på öarna öka.
Det skulle också harmoniera med EU:s regler för glesbygd, där Stockholms skärgård klassificeras som mål 5b-område. Så länge EU har regionalbidrag typ 5b samt lokaliseringsstöd ges bör skärgården ha samma förutsättningar som glesbygd. Vi moderater har föreslagit att man i stället för att ge bidrag bör ha andra ekonomiska spelregler för att möjliggöra arbete utan bidrag.
Något som oftast glöms bort är de långa transportvägarna och höga transportkostnaderna i skärgården. Bensinskatten är därför en mycket påtaglig pålaga för skärgårdsbor. Om en Möjabo behöver resa in till fastlandet kostar enbart båtresan närmaste vägen ca 150 kronor. Detta betalar inget SL‑kort. Varje höjning av bensinskatten slår hårt mot skärgårdskommunerna. Det är därför av största vikt att bensinskatten sänks.
I en motion till riksdagen av Gunnar Hökmark m.fl. föreslogs att inrätta en ekonomisk frizon i norra delen av Botkyrka kommun. Vad menas då med en ekonomisk frizon? I ett samhälle där inkomsterna är låga, där arbetslösheten är hög, där många är bidragsberoende och där den sociala rörligheten är liten får den av Socialdemokraterna förda ekonomiska politiken allvarliga konsekvenser. Grunden måste vara att varje människa skall kunna leva på sin lön. Det kan inte vara rimligt att man betalar lika mycket i skatt som man får i bidrag. Rundgången har i dag blivit ett faktum och vi vet att närmare 300 000 människor med inkomst från arbete lever under socialbidragsnivå. Vårt förslag är i korthet att den moderata ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken skall genomföras fullt ut i ett begränsat område. Vi ser självklart detta som en start till att införa moderat ekonomisk politik över hela landet. Vi anser dock att lika väl som i ett miljonprogramområde som norra Botkyrka är skärgården, som är beroende av regionalbidrag, att betrakta som ett stödområde. Självklart är det för alla betydligt bättre om detta stödområde kan leva på egna intäkter utan att vara beroende av bidrag.
Grundförutsättningen måste vara att man skall kunna leva på sin lön. Det innebär att inkomstskatter måste sänkas radikalt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt måste slopas. Skattesänkningar och avregleringar av arbetsmarknaden måste genomföras för att stimulera både nyföretagande och tillväxt inom befintliga företag. I stället för att genom bidrag passivisera människor måste man genom avregleringar och skattesänkningar aktivera människor att själva ta ett eget ansvar och utifrån egna förutsättningar skapa arbetstillfällen. Det är dock viktigt att samhället inte skall förhindra denna möjlighet. Som nämnt ovan är många skärgårdsbor mångsysslare och egenföretagare. Det är därför särskilt viktigt att det är enkelt att vara småföretagare.
Ett annat problem i skärgården är bristen på skolor. Även i en ekonomisk frizon i Botkyrka har man just föreslagit en nationell skolpeng för att möjliggöra för skolelever att kunna välja skola fritt utanför kommunens gränser. I skärgården är en nationell skolpeng extra viktigt. Ett bekymmer har varit att flera öskolor har slagit ihop då det inte bär sig ekonomiskt. Men, tänk i stället om alla barn hade nationell skolpeng. Det skulle möjliggöra för öborna att själva bilda en egen friskola för deras barn, helt oberoende av vad kommunen anser.
Ett försök att införa en ekonomisk frizon i skärgården i områden med öar utan fast landförbindelse skulle sammanfattningsvis innebära en långtgående avreglering av arbetsmarknaden, sänkta inkomst- och företagsskatter, slopad fastighets- och förmögenhetsskatt samt även andra skattesänkningar för att stimulera både nyföretagande och tillväxt i regionen. En slopad fastighetsskatt skulle innebära att skärgårdsbor, som sedan generationer varit bosatta i skärgården, kan bo kvar. En statlig skolpeng skulle innebära möjlighet att starta friskolor, en möjlighet för småbarnsfamiljer att vara bofasta ute i skärgården. Behovet av skärgårdsstöd i form av regionalbidrag, EU-bidrag, lokaliseringsstöd m.m. skulle på sikt bli överflödig. Vi betraktar dock en frizon som en övergångsform för att på sikt genomdriva motsvarande ekonomisk politik i hela landet. För att bryta ny mark måste man våga börja någonstans.
Grundprinciperna för en ekonomisk frizon måste vara:
att kunna leva på sin lön
att gå från bidrag till avdrag
att själv kunna starta ett eget företag utan onödiga hinder
att genom statlig skolpeng möjliggöra för barnfamiljer att bo kvar i skärgården.
Det borde vara en självklarhet för alla partier att diskutera hur man i de regioner som framför allt försörjs via bidrag skall ersätta dessa bidrag med egna intäkter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra den bofasta skärgårdsbefolkningens villkor,1
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att på sikt avskaffa fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag att som ett första steg avskaffa fastighetsskatten vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,2
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa en statlig skolpeng i enlighet med vad som anförts i motionen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sänka bensinskatten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärgården bör ges möjlighet att bilda en ekonomisk frizon.1
|
Margareta E Nordenvall (m) |
Inger Koch (m) |
1Yrkandena 1, 5 och 7 hänvisade till AU.
2 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till FiU.