Av tidningen Dagens Medicin nr 21 1997 framgår att vårdpersonal överlag anser att alternativmedicin och alternativa vårdmetoder är bra komplement till skolmedicinen. Det framgår bl.a. av en pilotundersökning som genomförts i Stockholms län, där såväl patienter som vårdpersonal har deltagit. En intervjuad distriktsläkare anser att det är viktigt att sjukvården är öppen för att diskutera alternativa metoder och att man mycket väl kan komplettera behandlingen av många sjukdomar med alternativa metoder.
Vi beklagar att riksdagen hitintills varit kallsinnig när det gäller att underlätta för människor att använda sig av alternativmedicin, medan människor ute i ”vårdsamhället” visar en öppen attityd. Vi upprepar därför en motion som tidigare väckts när det gäller borttagande av mervärdesskatt på alternativmedicin. – Droppen urholkar stenen...
Mervärdesskatteutredningen, SOU 1992:121, föreslog att alternativmedicin skulle jämställas med skolmedicin i skattehänseende. En majoritet av remissinstanserna stödde förslaget, bl.a. Statens konkurrensverk, som ansåg att den utvidgning av skattebefriad sjukvård som föreslogs ”eliminerade de brister i konkurrensneutralitet som f.n. råder och som främst missgynnar utövare av alternativa behandlingsformer.”
Riksdagens skatteutskott ansåg 1993 med stöd av riksdagsmotioner att alternativmedicinsk behandling borde jämställas med skolmedicinsk behandling och således skattebefrias. Tyvärr genomfördes aldrig riksdagens beslut.
Inte minst med hänsyn till människors valfrihet när det gäller medicin och behandlingsmetoder i vården anser vi att alternativmedicinen bör jämställas med skolmedicinen i momshänseende. Krav på behörighet att utföra vissa behandlingar, vilket ibland framförts som argument, är en självklar fråga i sammanhanget. Den hanteras av tillsynsmyndigheter på det sociala området.
En eventuell negativ inställning till alternativa behandlingsmetoder bör inte influera skatteområdet och drabba de människor som väljer alternativa medicinska preparat.
Ett slopande av momsen på alternativmedicinsk behandling innebär knappast någon belastning på statsbudgeten. De 150–200 miljoner kronor det rör sig om skulle säkert kompenseras av att människor i ökad utsträckning skulle använda sig av dessa mediciner. Därför bör förslaget kunna finansieras inom den ekonomiska ram som står till buds för läkemedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alternativmedicin och alternativmedicinska behandlingsmetoder bör jämställas med skolmedicinen i mervärdesskattehänseende.
|
Gullan Lindblad (m) |
Maud Ekendahl (m) |